JAG FLYTTAR! VIKTIGT!
Ja, eftersom jag upptäckt brister på blogg.se så flyttar jag asså.
JAG FLYTTAR TILL:
http://mezzasblogg.blogspot.com/
KOM OCH HÄLSA PÅ MIG DÄR!
Dagen
Nån som vet hur man skaffar en sån länklista som jag har här i sidokolumnen med alla era bloggar???
Ska sätta mig o plugga lite nu, men jag återkommer!
KRAM!
Funkar det nu?
Tjenare!
Sov till närmare 1 idag... var visserligen upp en sväng både vid 8 och 10, men men... skönt att få sova ut.
Har fått kommentar om att mina bilder från födelsedagen inte syns... är det fler som inte ser dom???
Jag har fått ytterligare en Award! Denna ggn från Johanna! Tack så HIMLA mycket vännen!
Känns lite konstigt att ha fått tre likadana Awards, men såklart KUL! Det känns ju som att bloggen faktiskt berör några iallafall och att det jag skriver inte är helt knas :D
Tack så vansinnigt mycket för att jag får nå ut till Er med min blogg!
Jag har en tanke... att byta blogg igen, men jag vet inte riktigt. Ni vet..inlägget jag skrev om Hjälp? Jag skriver ganska många inlägg på kort tid, och det gör att man inte kan se alla inlägg på en o samma sida. Blogg.se verkar inte ha nån inställning på hur många inlägg man vill visa per sida, och en massa försvinner därför för er läsare om ni vill kolla bakåt på nåt inlägg jag inte länkat direkt till...
Håller på att kolla Wordpress och blogger just nu, men jag får se vilken det blir.
För... ni hänger väl med isåfall???
KRAM!!!!
Länk-listan
Bilder från 30-årsdagen!!!! (uppdaterad)
Jag lovade ju... så här kommer lite bilder
:)
(uppdaterad 27/1 och jag hoppas nu att det funkar att se bilderna...)
***
Tårta skapades!
Fyllning med chokladpudding o vaniljkräm.
Dekorationen på sidan är mängder
av chokladflarn som jag gjorde
själv av Vit o mörk choklad.
***
Finfin dukning minsann!
***
Cappuccino/choklad-praliner till kaffet...
***
Nomnom...
***
Bus-Missen Mia
***
...som sen somnade gott mitt i
partajandet ;)
***
Obligatoriska fest-ingredienser.
***
Precis som varm choklad med grädde är
obligatoriskt för Mezza när man fyller år hihi
***
Pirogerna vi bakade var iallafall
uppskattade
;)
***
Av nån anledning har kylen förmågan
att bli proppfull inför såna här kalas
...hmm
***
Haha, ja just det!
Jag frös is-hjärtan med kiwi-bitar i!
*******************************
Ja, det va lite bilder ;)
Hjälp mig?
Jag har letat runt på blogg.se för att ändra inställningen på hur m,ånga inlägg som ska visas per sida på bloggen. Som det är nu, så får man inte fram alla inlägg på tex en månad eller en kategori... och jag kan inte heller se att man kan bläddra vidare när man läst det sista.
Så, jag undrar om nån som kan blogg.se kan hjälpa mig? Jag hittar inte var man gör den inställningen!!!
Föresten satt jag o ritade härom kvällen. Gjorde mina egna ögon och en massa hår. Men mönstret på håret tyckte jag så mkt om, så jag bara fortsatte med det. Älsklingen tycker det ser ut som jag har ett sånt där skynke för ansiktet som muslimska kvinnor har. Jag vet inte om jag ska fortsätta på den eller om den e bra som den är.
Vad tycker ni bilden ser ut som???
Jag tycker det ser ut som jag är inlindad i nät... svart ångest-nät? Äh jag vet inte....
Funderar
Ja, gensvaret på utmaningen var ju helt fantastiskt, och det är flera som tycker det varit synd att det bara var under en dag, och att den dagen redan varit...
Så, jag tänkte FORTSÄTTA med utmaningen!
Vad tycker ni om det???
Jag kommer skapa en kategori som heter Utmaningen i sidokolumnen. Om ni vill ha koll på Utmaningen i samlad form, så ska ni kika in där.
Kommentarer som jag fått om utmaningar:
PrincessanCarrio skriver till mig:
"hej, vet att utmaningen antagligen redan är uvslutad? men iaf. jag tkr att detta borde fortsätta, så jag länkar det i min blogg och hoppas att det är ok att utmaningen kanske kan få fortsätta? Jag ska utmana mig själv imorgon får se hur det går^^ du kan läsa om det om du vill på min blogg ^^
Mer från PricessanCarro hittar du HÄR
*************************************
Sara skriver till mig:
"Åh, jag hade så gärna hakat på, på din dag. Allt var kaos, så därför gör jag det NU istället!
Men utmaning till mig själv är att skaffa "tjockare hud" så att jag inte tar åt mig så mycket av vad andra säger till mig. Att våga lita mer till mig själv och min intuition istället för att alltid försöka vara andra till lags och därmed förtränga min egen vilja och det som är JAG.
Stor kram!
tack för att ditt inlägg inspirerade mig till att våga fortsätta! :D"
Mer om Sara hittar ni HÄR
**************************************
K skriver till mig:
"väldigt bra idé! synd bara att jag såg den först nu ^^"
Mer om K hittar ni HÄR
*************************************
Sofia skriver till mig:
"jag ska nog anta utmaningen..! måste bara snabbt komma på något, känns lite sent påkommet.."
Mer från Sofia hittar ni HÄR (lösenordsskyddad blogg)
**************************************
Skit
Sitter på bussen nu iallafall. på g hem. Ont i näven av allt skrivande... ju mer jag inte fattar, ju mer måste jag skriva. Idag handlade ena delen om kemin i cellen...och jag kan verkligen nada om kemi. Har inte läst det mer än en termin i åttan.
Första delen ikväll handlade om lättare saker. Anatomi.
Jaha... nu säger batteriet ifrån på datan... bara att stänga ner den tills jag kommit hem då.
See ya!
Snart igen
Om inte alltför länge drar jag åter igen till skolan. Men nu hittar jag. Nu behöver jag inte springa runt i snöoväder en halvtimme...
Däremot ska jag åka lite tidigare för att hinna inom apoteket i stan.
Känns som jag inte varit i stan på länge. Jag som brukade sitta o ta en fika med jämna mellanrumdär. Men nej det har inte blivit av. Och det har ju sina förklaringar.
Har ännu ap-ont, men hoppas att besöket på apoteket hjälper till då det är smärttabletter som ska hämtas ut.
Sitter och gnagar på en pirog nu. Inte hunnit käka idag så då e det bra att man gjorde några extra haha... det blev fan 57 (!) stycken ju!
Humöret e väl sådär. Har som alltid dippar när det hänt nåt som jag spänt mig för. Innan var det mer regel än undantag att jag åkte in på psyk dagen efter jul, påskmiddan, födelsedan, midsommar osv.
Nähäpp. Har inte ro att skriva. Håret har jag lyckats fläta i 2 inbakade. Det är väldigt mkt Mezza i det kan jag säg. Har saknat att kunna fläta det så sen jag klippte av det. Men nu går det.
Tjingeling!
Hej hej igen...
Kände ändå att jag bara var tvungen att skriva iallafall ett kort inlägg.
Och så... såklart: GRATTIS till alla utmanare!
Efter lite kommentarer har jag sett att NI HAR JU KLARAT DET! Om det inte var helt, så var det delvis, och det är inte dåligt! Bara tanken på att utmana sig själv... ja, den har ni ju gått ifrån... ni har ju gått till agerandet och verkligen VÅGAT!
Fattar ni vad jag är STOLT över er!?!?
Satt och snackade om utmaningen med några nära vänner på min dag. Dom vet om den och vi höll alla med om att det känns fantastiskt att lilla jag fick sånt gensvar, och att människor runt om i landet FAKTISKT GJORDE DET!
TACK för den BÄSTA födelsedagspresenten... Shit asså vad ni betyder mycket för mig! Ni är fantastiska! Ni VÅGADE UTMANA ERA RÄDSLOR OCH NI SKA ALLA HA STORT CRED FÖR DET!!!
Nu ska jag försöka pallra mig iväg o köpa lite cigg. Sen blir det ju skola ikväll. Ska slänga in ett besök på apoteket oxå. Smärtläkaren jag var hos skrev ut Xefo Akut till mig, men jag tål inte den så han skulle skriva ut nåt annat.
Kram o tjingeling på er alla!
<3
Ojojoj!
Vaken.. tror jag. Eller iallafall nästan. Seg i skallen än, men inte bakis. Blir inte bakis...
Hade en lyckad födelsedag iallafall. Kära vänner, god mat, presenter, goda drinkar... Ja, det va lyckat.
(gäääääspar...)
Min utmaning? Nyfikna?
Ja, jag hade verkligen peppat mig som attan från det att jag vaknade. Krävde av mig själv att ha inställningen att det skulle bli kanon.
Allt var ju förberett och så, så det var inte några direkta saker som skulle göras och därför gick peppet bra. Jag hade kul, jag åt och drack härligt utan att ränna för mycket med mat o tallrikar o allt.
Dock hade jag lite problem ibland. Typ som när maten skulle bort o tårtan fram. Då var jag lite flängig och for mellan kök o vardagsrum. Men jag bed älsklingen sätta på kaffe o sånt, så han fick ränna en del med, vilket för mig var toppen. Annars gör jag sånt själv, tänker inte ens på att be om hjälp, vilket resulterar i att jag blir totalstressad. Det slapp jag nu.
Jag vägrade bry mig om att plocka flaskor och se till att saker ser snyggt ut. Skitsamma! Det tar vi SEN!
På det hela taget var min utmaning asså lyckad. Jag ansträngde mig att inte vara sådär artigt trevlig. Lite var jag, men det är väl alla? Skvallrade om det mesta, skrattade och hade serious talk emellanåt.
Jag tror minsann att de andra tyckte festen va najs, även om jag inte ordnade upp allt hit o dit.
Dock har jag en svår grej som jag blev medveten om på ett tydligt sätt igår.
Jag har inte koncentrationen eller orken till koncentrationen att ha roligt och avslappnat under längre tid. Kan ju låta konstigt att inte orka va avslappnad... men efter typ 3 timmar kände jag mig ofokuserad (inte pga alkoholen, jag dricker inte så mkt) och allmänt virrig.
Jag tror det har med den eventuella ADHD jag har, i kombination med mitt kontrollbehov. Jag behöver ha kontroll över situationer för att jag ska kunna behålla fokus och koncentration. Släpper jag kontrollen blir det stökigt i skallen och jag fattar inte så mkt om vad som händer.
Nu tvingade jag ju mig att släppa på kontrollen redan tidigt, och snurr-virret blev ett obehagligt faktum.
Jag är även ganska bra på att strunta i känslor. Det hade jag nytta av igår! Jag struntade i alla trista krav, känslor och oro. Jag slängde bort dem, ignorerade dom helt. Men även det föll efter några timmar och de lyckades smyga sig på några sekunder innan jag sparkade bort dom igen.
Hur som helst: Jag hade en BRA dag igår iallafall! Utmaningen var betydligt svårare än jag velat inse, men tycker ändå att jag kan försöka va stolt över att jag klarade såpass mycket av den som jag gjorde!!!
Nu ska jag fixa lite med bilder, för det togs minsann en massa igår!
Tjingeling!
Pepp!
Har minsann fått en del kommentarer från Utmanare!
DET KOMMER GÅ BRA IDAG!!!
En VIKTIG sak dock: Känner ni att ni inte klarar det redan nu, så ge ändå inte upp!
Ypax skrev så bra i sin kommentar här:
DAGEN ÄR INTE SLUT ÄN JU
Så just det! Får man ett bakslag, kör på ändå!
Lianna: BRA!
Massa kramar och massa TACK för alla gratulationerna!!!!
Hipp Hipp HURRAAAAAA!!!
Ja, så har denna dagen asså tillslut kommit!
30 år fyllda... Ojojoj.
Älsklingen väckte mig med frukost på sängen :)
Sen fixade vi bål, pebre (tillbehör till pirogerna ikväll) och jag dekorerade tårtan :)
Kommer lägga upp ett gäng bilder senare, kanske imorrn. Det beror på när jag får tid.
MÅNGA är med på Utmaningen och det är SÅ KUL!!!
Helt UNDERBAR födelsedagspresent kan jag säga! Tänk att så många bestämt sig att satsa det där lilla extra och vågar! DET VÄRMER!!!!
Återkommer senare!
KRAM PÅ ER!
Nu
Efter X antal timmar av städande o fixande har musten gått ur mig totalt.
Det blir sängen tidigt ikväll.
Jag tänker på Er alla och hoppas ni får en God natt och att det går BRA för era utmaningar imorrn!
Kram!
Ännu en Award :)
Motivering:
Måste ge denna till Mezza en gång till. Hon är helt "outstanding" Med sin kamp och sin förmåga att dela med sig av den.
Tack så mycket snälla :)
Några Utmanare!
Ni som inte skickat in era utmaningar än...
Jag KOMMER UPPDATERA DETTA INLÄGGET och fylla på allteftersom!
Så är man nyfiken e det bara att kolla in här några gånger och se om fler tillkommit ;)
Jag har fått veta några modiga utmaningar! Här kommer dom!
**********************************************
Abi kommer utmana sig!
Ur Abis blogg:
"Jag har alltså bestämt mig för att anta utmaningen... Det jag ska göra är något jag blev smärtsamt medveten om för någon vecka sen att jag har problem med. Jag har alltid, i flera års tid haft med mig min mp3-spelare när jag behöver ta mig ut själv i verkligheten.............."
Läs mer om hennes utmaning HÄR
*********************************************
Ypax kommer utmana sig!
"Jag skall leka vad Julia än vill imorgon. Skall alltså inte sitta vid datan förrän hon gått och lagt sig."
Läs mer om Ypax svårigheter att orka med vardagen HÄR
*********************************************
Lianna kommer utmana sig!
"Ska inte väga mig på hela dagen!
Woopwoop."
Lianna väger sig tvångsmässigt vanligtvis 10-20 ggr på en dag. Läs mer om hennes kamp mot bla ätstörningar HÄR
*********************************************
Hallon Andersson kommer utmana sig!
Jag har hjälpt Hallon lite med hur mycket mat man normalt äter. Hallon ska utmana sig att äta normalt hela dagen!
*********************************************
Anna på Vägen från 37 kilo kommer utmana sig!
"Ska laga en maträtt som jag annars inte klarar av att laga själv ("vågar" bara äta den - ibland - ute på restaurang eller om någon annan gör den åt mig). Reglerna är enkla: Jag får inte fuska eller hoppa över någon ingrediens.
Det blir något av följande maträtter; Nötpanerade kycklingfiléer, Flygande Jacob, "Plåt-Pizza" eller kycklingwok med cashewnötter."
Mer om Annas kämpande mot anorexi och ortorexi samt hennes glöd för att hjälpa andra i samma sits hittar du HÄR
********************************************
Stormhold kommer utmana sig!
"jag utmanar mig själv att äta normala portioner heeela dagen :)"
Läs mer om Stormhold HÄR
********************************************
Sofia kommer utmana sig!
"jag ska nog anta utmaningen..! måste bara snabbt komma på något, känns lite sent påkommet.."
Sofia funderar över en utmaning och håller på att förbereda sig för att göra den en annan dag
Mer om Sofia hittar du HÄR (lösenordsskyddad blogg)
********************************************
Jag har ju skrivit om min utmaning innan, men jag lägger in den ändå ;)
"Den 23e blir det party hemma hos Mezza. 30års-kalas.
Och jag har hittat en utmaning som passar tillfället i fråga.
Jag är Kontroll personifierad. Jag har inte kunnat slappna av och ha roligt på fester eller sånt, på många år. Jag har alltid sett till att alla ska ha det så bra som möjligt... sprungit o serverat, ansträngt mig att hitta intressanta o (för andra) roliga samtalsämnen. Jag skrattar sällan på ett äkta vis. Jag skrattar för att andra ska trivas och ha det roligt.
Jag blir otroligt stressad av olika tillställningar. Jag har även svårt att behålla koncentrationen.
Detta är inte kul, men jag har levt så i många år. Jag kan inte tvinga bort det... det finns ändå.
MEN
Jag SKA se till att PÅ RIKTIGT ha roligt på min fest. Jag SKA INTE springa rundor o serva alla... vara trevlig o angenäm för att man måste osv.
Detta blir min utmaning. Jag ska VÅGA ha fest utan krav..."
Mer om min utmaning och anledningen till att jag valt just den, hittar ni HÄR
************************************************
Utmaning imorrn! (23/1) VIKTIG INFO!
Ja!!!
Är ni taggade?!?!?
Imorrn gäller det! Det är dags att utmana sig själv om något! Jag hoppas ni har smidit era planer??? Annars är det hög tid nu!
Här är länkar till dom olika inlägg jag skrivit om Utmaningen:
UTMANING! (idén och innebörden samt lite idéer på utmaningar)
FANTASTISKA! (om responsen på Utmaningen)
PLANERING FÖR UTMANINGEN (inlägg om min utmaning)
VAD HAR JAG GETT MIG IN PÅ (litet inlägg om mina tankar om min egen utmaning)
OM UTMANINGEN (Vilka jag fått svar på, vad MIN utmaning blir)
GLÖM INTE UTMANINGEN (påminnelse om utmaningen + efterfrågan på era utmaningar)
Några har haft svårt att komma på nåt, och jag har gett lite tipps till en del. Här kommer lite mer tips om idéerna falnar.
* Är det svårt med maten/träning?
Utmana dig till att inte kräkas på en hel dag!
Ät "friskt" en dag, eller iallafall en måltid!
Skippa motionen denna dagen!
Ät i normal takt!
Våga äta nåt nytt!
Ta en fika på stan!
* Är det svårt med vänner/familj?
Satsa på en tjej/kill-kväll... Gör nåt kul tillsammans!
Ge dig och ditt/dina barn en utflykt!
Gör nåt engagerande med familjen/barnen (baka, laga mat, bygg kojor, avsluta med en mysig kväll framför en film?)!
* Databeroende?
Stäng av datorn för en dag!
* Kontrollbehov? Rädsla för nytt?
Ta bussen/tåget till en vilt främmande plats och promenera där!
* Annat?
Tjock is på sjön? Gör upp en eld på isen och grilla äpplen! (ingen fara den smälter bara nån cm)
* Rädd för spis/ugn?
Laga en potatisgratäng i ugnen, eller baka!
* Socialt knäpp?????
Ja, då gör ni som jag... för jag har sååå svårt att släppa på kontrollen och verkligen ha roligt. Jag ska vägra ha koll på allt imorrn på min fest! Och det är minsann inte så himla lätt för lilla Mezza kan jag lova!
JAG É PÅ! ÄR NI??????
GLÖM INTE UTMANINGEN!!!
Ja glöm för allt i världen inte utmaningen!!!
Jag ska skriva ihop ett samlings-inlägg nu med länkar till alla inlägg jag skrivit om utmaningen...
Har haft MASSOR att göra här hemma inför 30-års-partyt, men ska banne mig sätta mig ner och ta det lite lugnt nu.
Har ni kommit på vad Utmaningen ska vara för Er??? Skriv till mig så lägger jag upp det här i bloggen!!!!
KRAM på er alla!
Award!
WOW!
Jag har fått en Award! Det är nog den första jag fått! Sååå kul!
Tack så himla mycket Lianna!
7 sanningar om Mezza:
1. Jag tog bort mitt mellannamn Barbro för några år sen o skaffade mig ett annat
2 Jag är rädd för maneter, myror (många), och tandläkaren
3 Jag kan inte känna av om det finns spöken/andar i min närhet
4 Jag hanterar fiol, trumpet/kornett, blockflöjt, tvärflöjt, gitarr och sång. Även lite piano
5 Jag har vad de kallar "totalt gehör"
6 Jag är världs-sämst i att ta hand om blommor
7 Jag har köpt skor i stl 34 i vuxen ålder
Följande bloggar ger jag denna award:
Mias filmblogg
En blogg som startade för inte så himla länge sen. Mia skriver enkla recensioner om filmer hon sett. Ger betyg och kort sammanfattning utan att avslöja för mycket.
Mia studerar filmvetenskap i Lund.
Hontass
Bloggen med... ja, Hontass. När hon gör en Terry, när hon föder barn och när hon har vansinnigt ont.
Men även hennes knas-liv med J, småbarnsmamma och ett humör som jag rent av är avis på!
Emma-Lee har gått igenom egentligen alldeles för mycket, men nu ligger fokus på träning och sund hälsa. Hon kämpar med att komma ifrån sina ätstörda tankar och försöker numera fylla dagarna med positiva saker. Hon lever med sina två hundar och två katter och om inte allt för länge blir hon sambo med sin mr H.
En blogg skapad för att fylla tomrummet på konståkningsbloggar! Äntligen finns den här, och man kan hålla sig uppdaterad om vad som händer, hur det händer och varför det händer!
Frågor man har om sporten blir snabbt besvarade på denna bloggen och det bjuds på massor med vackra bilder!
En fantastisk kvinna (och hennes man) som gör det som många helst skiter i... Tar med kärlek och värme hand om främmande människor i stor nöd. Psykiatrin skrämmer dom minsann inte och nu har Faster Ester startat sin blogg där vi får veta hur det ser ut från hennes och hennes mans sida! Och det är minsann inte det lättaste att leva i Sverige, där det finns mängder av lagar som nästan gör det omöjligt att kunna hjälpa människor man inte har släkt-förbindelse med...
Psykos är en av Admin till detta fantastiska bloggforum! Trotts egna svårigheter och kämpande så orkar hon, och brinner för att hålla bloggforumet uppdaterat. Ett ställe som verkligen behövs, såväl för psykiskt sjuka, anhöriga eller intresserade.
Bodyguard
Bodyguard skriver hur tankar och känslor går hos en anhörig till en tjej med anorexia. Hennes kamp dagarna i ända mot det anorektiska monstret. Utan att själv vara sjuk får hon se många av dess sidor och hon delar med sig av olika händelser. Det känns otroligt viktigt att få se hur psykisk ohälsa känns för anhöriga, och det ger Bodyguard oss.
************************************************
Det som ska göras när man får en award är:
*kopiera awarden från min blogg
*länka personen som du fått den av
*berätta sju saker om dig själv
*välj bloggar som du vill ge den till
*länka till dem
*lämna en kommentar i deras blogg med information om att du har gett dem en award
Wow vilken TÄVLING!
Ojojoj!!! Nu har jag nog hittat den ABSOLUT BÄSTA tävlingen!
En GOODIE-BAG utan dess like! Fenomenalt!
Tävlingen hittade jag på Julia Bergs blogg och HÄR är TÄVLINGS-INLÄGGET
Kom igen! Visst blir ni allt lite sugna på att ha chansen till detta:
Vinstlista:
Från Voodolls: 4 stycken voodolls
Från Wear design: En fin, hjärtformad halsbandsklocka
Från Fotosonic: Ett kamerastativ som går att fästa på det mesta
FrånEasewhite: Två paket med tandblekning
Från Smalslips: En snygg klocka
Från Amors pilar: Massagestaven Ina Purple, det vattenbaserade glidmedlet Eros Aqua och desinfektionsrengöringen Invit hygiene. (amorspilar.se är en erotikbutik på nätet som säljer sexleksaker)
Från Jholmtshirt: Två stycken valfria t-shirts
Från Juvelia smycken: Ett valfritt namnarmband eller namnsmycke
Från Wild outdoor life: Väst i valfri storlek från Pinewood
Från My heart: Spelet "52 magiska veckor"
Från Sunny coco: ett antal tigerbalsam och parfymoljor
Från L8nyberg: En mineralfoundation
Från Importklader: Två hotpants i spets, en röd och en svart
Från Swefox: Ett set med matchande armband och klocka
Från Bagatoo: En snygg resväska i svart, rosa eller blå
Från A&I Design: Virvar Jacquard handduk och tre paradishanddukar i orange, grön och lila
Från Styleimport: En optisk pekfingermus till datorn
Från Caruso: ett svart, vackert litet smyckeskrin med trollsländelås
Från Partyprylar: Spelet "sanning eller konsekvens"
Från Disdou: 3 stycken mössor
Från Wellnessproducts: en swissdepil - hårborttagning utan smärta
Från Ecozoom: En t-shirt i valfri färg och storlek
Från Minmusli: 2 x 100 presentkort på müsli samt plåtburkar
Från Thaliahalsa: En huvudmassör
Från Webstrumpor: Ett par stay ups och tre par strumpor
Från Goldwell: Ultra volume schampo och balsam (mina favoriter!) samt hårsprayerna Sparkling fix och Magic finish
Från Önskefoto: En egen canvastavla, 20x30 cm
Från I+m naturkosmetik: Body refresh grapefruit - body lotion + shower gel & Hydro-Performance Facial Tonic + Day Creme.
Från Calas: ett par örhängen i äkta silver och bergskristall
Från ELF: 4 ögonskuggor (mina favoriter!)
Från Jeanettes naturtvål: en tvål med doft av granatäpple
Från Vekk: en mild liquid Soap, en anti acne creame, en instant pore minimizer, en anti acne soft mask
Obs: av dessa kommer vinsterna från jholmtshirt, wild outdoor life, l8nyberg, bagatoo, styleimport, ecozoom och önskefoto att levereras separat (pga storlek eller dyr frakt t.ex). Resten av vinsten, som redan finns hemma hos mig, skickas till vinnaren i ett stort paket när tävlingen är avslutad.
Såklart!
Älsklingen är ledig från jobbet idag. Planerna är att det ska städas och bakas piroger. Shopping på bolaget och Ica.
Såklart sätter det stopp för en del av planerna.
Stor vattenläcka nånstans i området och vattnet stängdes av. Dom vet inte hur länge det kommer vara av, men det e minsann lte klurigt. Man vill ju iallafall diska, kanske slänga in en maskin tvätt osv...men framför allt vill man ju gå på toa!
Och till pirogerna behövs det kokas ägg och vatten till degen...
Just pirogerna tar en j-a tid, och vi ville ju börja så snart som möjligt!
Jaja, Bolaget är iallafall avklarat, och Ica med.
Kan inte påstå att jag sovit så mkt inatt. I början var det mest efter sprutorna som det gjorde ont, men sen blev det knas med magen. Magsyra flödade och jag var uppsvälld som en ballong. AJ!!! Trodde på allvar att nu hade alla klammerna efter operationen minsann lossnat och rivit upp hela magsäcken!
Men så var det ju såklart inte. Efter lite mag-piller och musli på morronen lyckades jag faktiskt somna igen och nu känner jag inte alls av det.
Men hela natten såg jag framför mig hur jag fick åka till akuten, hur de gjorde vidrig gastroskopi och sen sprättade upp mig för att laga min sönderfrätta mage...
Skönt att det slapp bli så...
Off
Skriver bara ett kort inlägg. Hade gärna skrivit mer, men mina fingrar lyder inte riktigt idag.
Har ju varit hos smärtläkaren. 1 spruta i vardera armbåge, en i vänster vrist och en i höger handled. Bedövade bra. Tyvärr fick jag stå och vänta i kylan på taxin hem i en halvtimme eftersom snubben inte hittade mig...och då spänner man ju arslet av sig, och bedövningen verkade inte lika länge :(
Men lite e iallafall kvar. Skönt det. För jag tror jag hinner somna för natten innan den försvinner. Då kommer nämligen smärtan efter att sprutan retat nerverna. Och DET kan man verkligen bli galen på.
Fick lite piller oxå (smärtstillande) men såklart hade dom inte dom på apoteket så jag hoppas de kommer imorrn. Beställda iallafall.
Annars e det inte så mycket.. blir alltid enormt trött efter sprutorna, så jag har sovit en stund.
Ska fortsätta sova nu.
Morrn morrn...
Somnade trots allt igår, även om det tog tid. Men haft massa underliga drömmar istället o vaknat femtitvåtusen gånger.
Benet känns lite bättre idag, men ska nog ändå se till att en av sprutorna blir i ryggraden där den nerven startar. Och så blir det väl armbågarna och vänster-foten/vristen.
Drog ju på mig en total-förkylning efter min "lilla" promenad innan skolan. Det verkar ha blivit lite bättre för jag nyser inte lika mkt och snörvlar inte på samma sätt.
14:15 kommer taxin som tar mig till smärtkliniken. Så efter mitt besök där, blir det svårt för mig att använda datorn. Kommer väl som vanligtvara lite lago förlamad i armarna...
Kram o gomorron!
Ont
Har riktigt förbannat ont... I stora nerven i vänsterbenet (ischias?) och i främst högra armen, men även vänstra.
Är dålig -riktigt dålig faktiskt- på att hantera smärta som är i nerver. Köttsliga smärtor, som sår, blåsor operationer i kött/muskler... det klarar jag bra. Stänger lättare av den smärtan.
Men när det är nerverna funkar inte det. Det blir bara värre o värre tills jag tillslut nästan skriker rakt ut. Då är jag så slutkörd av smärtan att jag kan ta mina Propavan och somna bort det.
Ikväll är jag dock tveksam om det kommer lyckas. Låg på spikmattan en stund innan. Skönt för ryggen. Men mitt ben vill fan inte "slappna av". Det känns verkligen som att nerven fastnat mellan krampande muskler.
Inte kul...
Jaja, jag ska göra ett försök iallafall...
Smärtläkaren imorrn.Tur...
Tjobaloo...
Svart
Jag faller från vardagen rakt ner i det svarta. Hejdlöst.
Jag skriker inte i mitt fall, jag bara är. Finns.
Gråter. Känner hur ångesten kramar om mig så jag får svårt att andas.
Känner hur tankarna blir mörka, hur suget kommer tillbaka. Sug efter dumheter.
Hatar. Mest mig själv.
Vill inte gå ur sängen. Vill inte se mig i ljuset.
Känner mig otroligt korkad. Hur kunde jag våga hoppas?
Allt är nattsvart nu. Sidan om mig, ovan mig, under mig... i mig.
Jag vet varför... jag har en anledning.
Jag har förbannelsen att leva med detta pga att jag är kvinna.
När jag får PMS kommer så extrema svackor/fall.
Länge har detta varit perioden då jag fallit för att vilja dö.
Dom känslorna finns ännu kvar, men jag hanterar dom.
Varenda jävla gång.
Jag har preventivmedel som gör att jag bara har mens ca var 3:e månad...
...och detta är anledningen.
Mina svarta fall, mina bråddjup.
Om Utmaningen!
Ja, det är snart dags! Lördag är Dagen!
Jag har fått kommentarer från 15 OLIKA PERSONER(!) som tycker det är en bra idé...
WOW säger jag bara! Underbart ju!!!
Dom som sagt att de är intresserade är:
Ypax
Lianna
Abi
Jazzy
Sara
Hallon_andersson
Kavitha
Laif of älvan
Vägenfrån37kg
Johanna
Sen har vi några som jag inte vet om ni e intresserade av att kanske hänga på???
Eriiza?
Psykos?
Angelice?
E?
Jag vet vad 2 av er har för utmaning... har ni andra kommit på nåt???
Skolan igår
Ja, hur gick det egentligen för mig i skolan igår???
Haha, komiskt nu i efterhand...
Jag satt lugnt här hemma...bläddrade i bloggar och kollade (ännu en gång) karta o bussar till skolan. RÅKAR slänga ögat på dator-klockan. HJÄLP! SHIT! FAN! Bussen går om 10 minuter!!!
Som tur var hade jag ju packat väska o allt... så det va bara att slänga sig iväg. Men i vanliga fall vill fröken Mezza ALLTID ha extremt gott om tid till bussar o sånt!
Jaja... iväg kom jag ju iallafall.
Med hjärtat i strupen satt jag på bussar och tåg och kom såsmåningom fram.
Nu började det svåra: Hitta rättt ställe!
Jag har aldrig varit på KI området innan... jag har bara varit på Karolinska i Solna ett fåtal ggr innan.. Och nu hade jag en halvtimme på mig att hitta rätt!
DET ÄR HUR STORT SOM HELST!
Kallt, mörkt, snö som vräker ner... och inte en aning om var jag är och hur fanjag ska hitta... Promenerar halva karolinska området... nej föresten... jag promenerade verkligen inte... jag halvsprang hela tiden!
Med tung väska (böcker dator etc) och astma flåsade jag mig fram. Vågade inte ens kolla mobilklockan och var övertygad om att jag var hur sen som helst hittade jag iallafall tillslut.
OCH! jag kom i tid! 3 minuter före det startade!
Sen att jag stod utanför salen 5 minuter innan jag fattade att den låg där är en annan sak :S hahaha
Iallafall. Det hela började. Kort info om kursen och några av lärarna. Sen upprop.
Jag har ju aldrig varit på upprop på högskolan, så det va lite kul faktiskt. Dock blev jag nervös när det skulle ingå en kort kort presention oxå...
Nån frågade hhur många det var i kursen... svaret blev:
Det fanns 90 platser
ca 150 kallades
Dom hoppades att det skulle vara ca 130 som läste kursen.
(eftersom det ofta är folk som hoppar av med tiden)
I de kortkorta presentationerna som ägde rum, fattade jag det som att det är mest ekkonomer som läser kursen! Som vill "byta bana". En hel del inom alternativ medicin, några pensionärer, några vårdpersonal, några gymnasiestudenter (studenten i somras) och några som läste i väntan på läkarlinjen till hösten.
När jag hörde de andras presentation så blev jag nervös... vad skulle jag säga???
När det blev min tur svarade jag helt enkelt:
"Jobbat som undersköterska/mentalskötare men har varit sjukskriven i 10 år och tänkte att jag skulle komma tillbaka nu."
Kort, enkelt. Punkt.
ALLA andra jobbar nu eller kommer direkt från gymnasiet/andra högskolestudier.
Hmm...
Uppropet blev tillslut klart. Mackor och läsk serverades på rasten och sen var det dags för första föreläsningen.
Fysiologins historia. Upp kommer en professor (som ser ut att vara lika gammal som det han ska föreläsa om) och babblar i 1½ timme. INTRESSANT!
Han pratade på om hur man trodde kroppen funkade förr i tiden, hur medicinen var på antiken och medeltiden osv.
Dom hade verkligen riktigt underliga idéer innan dom fick kläm på hur kroppen verkligen funkade!
När allt va klart... och det va dags att bege sig hem... Tar jag en MYCKET enklare väg hem än vad jag gjort dit... det går nämligen en buss precis utanför salen vi har föreläsningar i...
Smart...suck
Hem kom jag, trött som en gnu i skallen och kaboom... zzzzzzzzzzz i sängen.
Idag är jag snuskigt förkyld och gör inte annat än nyser och snorar. Det va kallt igår och min ofrivilliga promenad i snöovädret igår är med all säkerhet orsaken.
Vad har jag gett mig in på?
Vad har jag gett mig in på?
Äh, det ska gå. Det ska BANNE MIG GÅ!
Drar på det...
Istället sitter jag och röker, kollar rastlöst era bloggar osv.
Jag har först i vuxen ålder fått riktigt bra upplevelser om skola. Jag har gått i 9 olika skolor från första klass t o m gymnasiet. Jag har haft helt nya klasser 5 av dom gångerna, och delvis nya ytterligare 2.
Jag har alla gånger haft förhoppningar om att det ska vara en bra klass där jag kommer in bra och blir accepterad.
Det hände aldrig...
Inte förrän jag läste min 5e termin på komvux, och när jag gick på folkhögsskolan, kände jag att jag var någon. Jag fanns med i gemenskapen. På riktigt.
Visst... de andra 4 terminerna på komvux var helt okej, men jag blev ändå inte en del av klassen.
Så det kanske inte är så himla konstigt att jag är nervös. Det är ytterligare en ny skola, det är nytt folk, jag hittar inte och jag har ingen erfarenhet av högskolestudier sen tidigare. Boken jag bläddrat i är svår... riktigt svår.
Dessutom ska jag klara av denna nervositeten utan lugnande... det har jag inte gjort i vuxen ålder.
Ja, jag ska faktiskt gå i skolan fri från benzo... klarare i skallen än vad jag nånsin varit.
Ni tänker kanske: ja men vad bra! Det kommer ju gå lättare då för dig!
Men nej, det tror jag inte. Jag har nämligen inte haft benzo enbart för ångest/oro/sömn... Jag har haft det för att jag inte ska vara så uppstressad, speedad, ofokuserad och okoncentrerad. Det misstänks en ADHD-diagnos hos mig, och benzon har tidigare fått ner mig på marken... fått mig att orka vara stilla, sänka rusningstrafiken i hjärnan, så att det faktiskt kan komma in når som jag bör minnas.
Den 2/2 ska jag återigen till psyk för fortsättning av ADHD-utredningen. Hur blir det... om jag verkligen HAR diagnosen, och jag får påbörja medicinering?
Jag testade i förra utredningen (som ej var tillberäknelig pga massa benzo i kroppen) Ritalin. Det hade riktigt bra effekt kan jag säga! Jag kände mig lugnare och mer rofylld (obs ej drogat flummig!) än jag någonsin gjort, och jag kunde faktiskt koncentrera mig riktigt riktigt bra på saker! Det var verkligen skillnad.
Men jag testade bara en tablett... korttidsverkande... för det ingick i utredningen.
När man sätter in ADHD-medicin kommer det påverka vakenhet, pigghet, koncentration, sömn osv...
Hur kommer det bli med skolan då?
Kommer jag klara det fastän jag är i kemisk obalans?
Det e mycket snurrigt just nu här...
kram på er alla iallafall!
Mezza goes *blingbling*
Naglarna pajade såklart i flytten... har sysselsatt mig nu med att göra dom iallafall lite vettiga. Kan inte vara utan lack nämligen för då går de av direkt...
Det blev metallic-glittrigt lila lack med tre blingbling-stenar på varje nagel... såklart blev fotot kasst, men det blev faktiskt bra i verkligheten ;)
Planering för Utmaningen
Ja, det börjar ju närma sig Utmaningen nu... Jag har minsann funderat en hel del.
Mina tankar har gått runt i skallen.. funderingar på vad jag tycker e svårt. En ganska självklar grej som e skitsvår för mig, är tandläkaren. Men... vem går till tandläkaren en lördag? Och på sin födelsedag??? Nä, inte jag. Inte ens om jag inte haft extrem tandläkarskräck.
(kan förklara att tandläkaren för mig innebär att jag halvt om halvt flyr från verkligheten och sen efter besöket tappar jag all kontroll. Jag vet inte vad jag gör och jag har inga gränser. Jag har skadat mig rätt rejält direkt efter eftersom jag inte har nån kontroll. Jag släpper på hela spänningen som besöket inneburit och då händer allt...)
Nej... jag ska inte till tandläkaren den 23e...
Den 23e blir det party hemma hos Mezza. 30års-kalas.
Och jag har hittat en utmaning sompassar tillfället i fråga.
Jag är Kontroll personifierad. Jag har inte kunnat slappna av och ha roligt på feste eller sånt, på många år. Jag har alltid sett till att alla ska ha det så bra som möjligt... sprungit o serverat, ansträngtmig att hitta intressanta o (för andra) roliga samtalsämnen. Jag skrattar sällan på ett äkta vis. Jag skrattar för att andra ska trivas och ha det roligt.
Jag blir otroligt stressad av olika tillställningar. Jag har även svårt att behålla koncentrationen.
Detta är inte kul, men jag har levt så i många år. Jag kan inte tvinga bort det... det finns ändå.
MEN
Jag SKA se till att PÅ RIKTIGT ha roligt på min fest. Jag SKA INTE springa rundor o serva alla... vara trevlig o angenäm för att man måste osv.
Detta blir min utmaning. Jag ska VÅGA ha fest utan krav...
Kanske låter det som en bagatell för er, men det är det inte för mig.
Jag skulle nog snarare säga att det är lika svårt som det kan vara för anorektiker att äta bra en hel dag, att göra ett avgörande beslut i något riktigt svårt, att inte fullfölja olika tvångsbeteenden osv.
Och det va ju det som var meningen med utmaningen...eller hur? Att sätta en PERSONLIG utmaning för sig själv. Välja var ribban ska gå, och segra för dagen.
Jag förbereder mig mentalt o praktiskt för att klara detta. Jag hoppas innerligt att det går vägen...
Hur går det med er planering för Utmaningen????
Jaha!
Iallafall för mig.
Ikväll börjar jag skolan.
Det har inte varit så mkt sömn inatt kan jag lova... mkt nervositet. Dessutom en hel hög med smärta...
Igår ställde jag mig på vågen igen... Jag gick (såklart) upp 2-3 kilo under jul/nyår... men nu ... bara 3 veckor senare, har jag gått ner llt igen. Skönt! Tacka vet jag Reductilen :D
Började på städandet i lägenheten igår. Det måste ju va FINT til på lördag! Party party och 30 bast fyllda...
Fan...jag vill sova mer, men tror inte jag kan...
NY UNDERBLOGG!
I sidokolumnen kan ni hitta min nya underblogg!
Jag kommer samla små redovisningar/tycka till om de böcker jag läst... och jag hoppas att ni kan bidra med lite oxå!
Vore kul om jag fick kopiera/länka till era inlägg om bra böcker o vad dom handlar om!
KOLLA IN OCH GE MIG MER!
Adressen är:
http://mezzas.blogg.se/bokblogg
internet
kram
Säga upp vänskapen?
Jag följer bloggen Vägen från 37 kg.
Hon är med i en artikel om träningsmissbruk i Cosmopolitan nu i februari-numret.
Tänkte publicera kommentaren jag skrev på denna frågan... Först en del ur hennes inlägg:
Glömde fråga er om en sak igår som journalisten tar upp i artikeln om Vägen från 37 kg i Cosmopolitan.
Rubriken lyder: ”Misstänker du att din kompis är beroende?”
Därefter listar man två steg att ta itu med det.
Steg 1 enligt Cosmo är att konfrontera personen och tala om hur orolig man är för personens hälsa.
Steg 2 (och det är nu det börjar bli intressant!) Man ska göra klart för sin vän att man inte tänker träffa personen förrän han/hon har sökt hjälp och slutat vara aktiv i sitt missbruk.
Men min fråga till er är, ska man verkligen göra så? Är det ett bra råd? Hur skulle ni själva göra?
****************************************************
hej
tänkte jag skulle kommentera detta jag med, eftersm det snurrat i min skalle…
Jag tror INTE heller att man ska säga upp kontakten. Som fd missbrukare vad det gäller mat, självskador och droger/läkemedel…. så tror jag jag har lite att säga till om…
Det finns inte mkt som är så genant som att ha ett missbruk. Skulle vännerna upptäcka det, och ge mig det kravet, att inte ses förrän man tagit itu med det… ja då skulle det nog bara leda till en enda sak:
Lögner.
Klart man inte vill mista sina vänner, och jag tror att de flesta som har/haft just en ätstörning, kan förstå hur väl man verkligen ljuger…
Jag var inte fast i drogerna så mkt… men jag testade det ett tag. Men jag var fast i maten och skärandet/skadandet. Jag gjorde inte mkt annat än att ljuga. Det va inte BARA för att jag inte ville mista mina vänner.. nej, det var mest för att jag inte ville såra dom.Inte ville de skulle bli sjuka av oro etc.
Däremot tror jag stenhårt på att man verkligen behöver bli tillsagd. Man är nog redan i lögn-fasen om man behöver bli tillsagd, och det kan va bra att få veta att folk VET… att de sett igenom lögnerna…
Men det ska inte heller bli tjat, för då ökar lögnerna ännu mer.
Nej, förtroliga samtal som väcker ömhet och förtroende.
MEN… jag kan också se att det i VISSA lägen kan vara bra att säga upp kontakten… om man sårar människor genom sina lögner… då orkar vännerna inte tillslut. Och när DOM INTE ORKAR tycker jag det kan vara rätt av dm att säga det… att DOM INTE ORKAR ses för det påverkar dem så negativt att de mår dåligt. Men jag tycker inte man ska göra detta förrän det gått så långt… för det blir bara fel.
Äsch, jag vet inte om ”this makes sense”.
Jag kan dock med erfarenhet oxå säga, att det är SVÅRT att gå tillbaka till den vänskapen man hade, efter att man sagt upp kontakten under en tid… jag har mist vänner på det sättet, och aldrig lyckats komma tillbaka till dem på det sättet det var innan…
Kram
Mezza
Gårdagen
Ja, det blev inte mkt tid med datorn igår.. Jag o sambon hjälpte våra grannar att flytta till deras nya lägenhet, och det tog hela dagen typ.
Igår när vi kom hem, hade jag så ont av mmin fibro att jag trodde jag skulle skrika rakt ut... och inte en endaste värktablett av nåt slag alls, fanns tillgänglig!
Kom hem, la mig på soffan, dirigerade och tittade på när sambon möblerade om lite i vardagsrummet, sen va det bara att slänga sig på sängen. Har tyvärr inte sovit alls bra, trotts att jag var hur trött som helst, eftersom jag haft så ont.
Ont har jag ännu... men det e iallafall lite mer hanterbart än vad det va igår.
Jag gjorde inte nårra tunga saker i flytten... jag bara rullade ihop madrasser, tömde kylen, plockade ner lampor o sånt smått. Likväl förbannat har jag äckligt ont :(
Så... det var asså vad gårdagen gick till.
Sen på kvällen, så la modemet av och nu sitter jag med det mobila som annars alltid ligger i väskan.
Imorrnkväll bär det av till skolan... HÖGSKOLAN... denn där skolan där detkänns som alla genier går på... och så kommer jag..hmm.
jaja, det blir intressant iallafall. Har läst lite i kurslitteraturen, och det e ju inte det lättaste språket iallafall. Men jag har inga problem med att fatta det, det e mest bara att det e ovanan lixom.
Ska kika in till er alla nu...
Kram!
Tiden tickar minsann!
Jag tycker att dagarna bara flyger iväg utan att jag får nåt vettigt gjort. Jag gör verkligen inte så mkt, men ändå så är det jämt dags att lägga sig typ.
Fast det kanske beror på vad man kallar vettigt... Jag tvättar/diskar/städar var dag, handlar nåt på ICA eller cigg varje dag, osv... men det räknas inte som vettigt för mig tydligen.
Jaja, jag tog huuuuur många kort på naglarna mina idag, men det va fan inte lätt! Jag har typ fransk manikyr men med silverglittriga toppar... men när jag tar kort så syns knappt glittret... det som syns är det vita lacket under, och nån grå ojömn massa ovanpå.
MEN... jag lycckades ta lite foto när kameran inte fick chans att ställa in skärpan rätt :P
...som sagt...inte bästa bilden, men ni får ett liiitet hum på hhur det ser ut. I verkligheten glittrar det som attan :P
Nu e nog kycklingen klar i ugnen, och riset bör va färdigt med...
Tjingeling! See ya´
Natti natti på er!
Får se om jag lyckas fota dom. Imorrn.
Zzzzzzzzzzzzzzzzzzzz...
Mezza = Dokumentär-freak
Ja, det är bara att erkänna... jag har slappat i sängen halva dagen, med datorn i knät, surfande efter dokumentärer på youtube...
Jag är verkligen såld på fakta... biografier fyller bokhyllan... tv4Fakta och Zone Reality på tv är självklara fall... surfandet på datorn söker girigt efter intressant info på alla de sätt och jag suger åt mig skolböcker... gamla som nya.
Nu på kvällen tog jag mig i kragen... satte på andra maskinen disk (har en liten bänkdiskmaskin) och en maskin tvätt. Städade undan lite och torkade osv...
Fan, man KAN inte bara ligga o glo på dokumentärer heeeela tiden ju!
Känns inte så rätt när mannen är iväg o jobbar.
Jaja. Jag har två alternativ till kvällen... fixa mina naglar eller rita i PS.
Naglarna kommer gå av närsomhelst om jag inte gör det, och då kommer jag aldrig lyckas ha tillräckligt långa för tippar...
Mina naglar är verkligen lika med sönderfrätt plastfolie... jag skojar inte. Det är verkligen så, och har alltid varit. Kvittar vad för vitaminer o mat jag stoppar i mig eller inte... det är ändå samma sak.
Nähäpp... mannen min kommer strax hem så jag ska slå på kaffet till han nu... som varje gång han kommer in genom ytterdörren hehe.
Tjingeling!
PS... hur går det med era funderingar om UTMANINGEN??????
Jag har en liten funderan för min egen räkning... Inte det lättaste, men det ska det ju inte va heller!
Puh...
*lättnad*
FÖRBANNAD!
Nytt meddelande kom upp på den kursen jag ska läsa på högskolan... Fysiologi. Meddelandet kom den 11/1...
DET STÅR EN HELT ANNAN KURSLITTERATUR!
I kursplanen står det dock ännu att det ska vara den bok jag köpt för 414kr... men i meddelandet står det en annan som kostar 649 spänn!
Och det står INGENTING...ingen notering eller nåt, om att det ens är ändrad litteratur!
Detta skriver dom när det är exakt en vecka kvar innan kursstart. De rekomenderar att man köper den på adlibris... bara det att det tar 5 vardagar innan de ens skickar boken!
Jag har INTE möjlighet att akut slänga ut en massa pengar på detta!
Nu har jag argt mailat kursledaren... hoppas bara att det inte sätter käppar i hjulet på min utbildning...förhoppningsvis är det en vuxen människa som förstår att man kan bli arg över sånthär...
Jag tror inte att många kommer ha rätt bok vid kursstarten...
GAAAHHHH! GRRRRRRRRRRRRRRRR!!!
Senaste dagarna
Jag har inte kännt mig på topp psykiskt de senaste dagarna, därav mer ytliga inlägg...(och färre). Inte så mkt ångest, men mer lite tung och slö i skallen, lättpåverkad av mina tankar osv.
Men det är så ibland. Det kommer i perioder och jag har mina aningar vad det beror på.
Mycket med att jag fyller år... det ger en påminnelse om hur fruktansvärt många år jag bokstavligen slösat bort.
Jag har verkligen skurit bort, svultit bort, SLÖSAT bort 10 år av mitt liv. 10 år som jag verkligen kunde gjort nåt vettigare på. Jag kunde skaffat familj, jobb, hus, osv... Men vad gjorde jag?
Skit-saker! Och det va fan inte värt det...
Jaja, jag återkommer. Det har varit en film-dag för mig o älsklingen. En del pluggande med.
Tjingeling och sussa gott vänner!
Moi!
Vafan???
Och magen har fått sitt oxå efter situps... men det gör bara sådär lagom ont av träningsvärk...sådär så det känns att man gjort nåt men inte skit-ont.
Vaknade prick kl 9, men somnade om efter frukosten o vaknade igen nu.
Ska kolla lite rundor hur ni haft det ... jag återkommer ;)
Blä...
Drömde inatt om mormor o morfar (ja, morfar som ofredat mig sexuellt). Drömde att jag av nån underlig anledning gjorde allt för att göra dom glada. Dett genom att skaffa en sällsynt LP-skiva till dom. Jag slängde ut alla minga pengar på det, + att jag gjorde en massa skitgöra... bara för att kunna ge skivan till dom, och därmed göra dom glada.
Jag har inte haft kontakt med dom på minst 15 år... mormor e död och morfar har svår Parkinsson. Men det e typ oxå det enda jag vet.
Så varför kommer denna drömmen och ställer till det för!
...Ja, inte mår jag bra av att ha dom i skallen iallafall...
Har tränat lite, men tog det lugnt eftersom jag e lite krasslig.
Nu blir det käk o sen tvätt, disk osv...
see ya
Idag ska jag:
- Laga älsklingens jeans---klart
- Skicka iväg Viggos första present---klart
- Ringa min bror---klart
- Diska---klart
- Tvätta
- Vika tvätt
- Träna---klart
- Plugga---klart
- Förbereda köttfärs o lök för pirogerna till födelsedagen
- Köpa cigg---klart
Hur mycket tror ni egentligen verkligen kommer bli gjort???
(uppdaterat: ja, kl är 19:40, det som e struket e klart... men det va definitivt inte så lite jag hade räknat med! Suck, det är inte bra att fastna vid datorn o se på film hmmm)
(uppdaterat: jo men visst! Jag hann ju med en del! kl e 00:58...)
Liten bild på underverket
Ras
I skrivandets stund rasar det hos Mezza.
Rasar av akut-ångest.
Jag önskar verkligen att jag va stark nog att slippa dessa dippar, men de kommer, och jag kan bara vänta ut dom.
Det händer inte särskillt ofta som tur e.
Och de håller inte särskillt länge heller.
Men just nu är det ångest på hög nivå. Sådär som när man bara vill skrika. Krypa ur den egna kroppen... för det e så jävla obehagligt att vara i sig själv.
Ja, så e det just nu. Om nårra timmar e det borta.
Det kliar i mig. Det kryper under huden, som myrkrypningar i hela kroppen. Jag får svårt att fokusera, men jag har ändå lärt mig att det är just det som jag måste göra när jag får en ångestattack. Jag måste på nåt sätt se till att hålla fokuspå nåt.. nåt jag kan sysselsätta mig med. Jag tvingar mina fingrar att röra sig snabbare än snabbast på tangentbordet. För då MÅSTE jag ju se till att koncentrera mig på JUST DET.
Och snart kryper rastlösheten fram, det vet jag. Men då har jag disken att ställa in och tvätten att hänga. Det är bra ibland med sånt blä-göra.
Sen vill jag nog vila... slappa...
Det är så jävla typiskt att detta kommer när jag fått reda på nåt riktigt roligt (brorsans bebbe). Jag blir hyper och sen totalt tvärtom.
Tur att man vet hhur man funkar iallafalll...
Tjingeling från verkligheten (ööööh...?)
JAG HAR BLIVIT FASTER!
Efter vad som kännts som evighets-väntan har jag nu blivit faster igen!
Min storebror o hans tjej fick sitt första barn, en liten kille, idag strax efter 11!!!
Den lille skulle kommit 31 dec, men väntade ända tills idag!
Klart!
Så... då har jag snackat med damen jag träffar regelbundet på beroendecentrum. Vi har haft samtal i typ ett halvår och nu är den delen avslutad :D
Jag har inte rört nån benzo sen avgiftningen och jag känner inget större behov av att ta det heller. SKÖNT!
Tänkte jag skulle vara sådär äckligt duktig idag... En massa ärenden, städande och tvättande o viktiga blanketter o telefonsamtal.
Ja, med andra ord sånt där riktigt trist "måste".
Ska passa på att uppdatera länkarna i min sidokolumn oxå. Jag har en hel hög med bloggar som jag följer slaviskt varje dag hehe.
Nähäpp... om man ska börja den där duktighets-dagen kanske... Eller iallafall.. ta på mig annat än pyamasen :S
Har funderat en del på att lägga upp lite sammanfattning från gamla bloggen... lite väl valda inlägg från avgiftningen kanske?
Eller slänga in lite dagboksinlägg?
För mig är det viktigt att jag är medveten om såna saker, även om jag inte mår dåligt. Om jag minns hur jobbigt det var då, då kommer jag inte ens i närheten av tankarna att gå dit igen.
Det kan även få mig att känna mig grymt stolt... att jag klarat sånt skit. Gått igenom helvete efter helvete och kommit ur det.
Ibland får man faktiskt ge sig själv bra cred. Påminna sig om hur jävla bra man ibland är (även om det känns motigt att ge sig själv beröm... det e svårt det där...)
Tjingeling!
Ut i solen va det ja!
Missens present
Min kära lilla misse-pisse Mia, fick en present för nårra dagar sen...
Elementsängen är nu väldigt uppskattad kan jag säga!
D-a Morfin!
Inatt handlade det om att jag var inlåst tillfälligt på psyk i kristianstad. Det var bara unga människor där, mellan 15 och 30 typ. Alla var riktigt sjuka brottslingar. Personalen var manipulerande och vidrigt elaka.
Det fanns mängder med "koder" i hur man skulle bli behandlad osv.
Eftersom jag bara var där tillfälligt för nån utrednigs skull, så visste inte jag alla oskrivna regler. Det slutade med att folk manipulerade mig, misshandlade mig, drogade mig osv. Både personal och patienter. Det var mer likt ett amerikanskt fängelse än en psykavdelning... Det var trånga små små rastgårdar (2 x 1 meter) som såg ut som gallerburar.
psyks "koder" överumplade mig och plötsligt kom jag inte därifrån. Dom slaktade min lilla älsklings-misse, dom rövade bort min brorsdotter (1½ år gammal). Dom manipulerade händelser så jag blev ansvarig för mordförsök...
Jag kom aldrig därifrån.
Jag har kallsvettats hela natten, både av drömmar o feber. Vaknade kl 9 och är helt slut.
Visst, jag slapp hosta inatt, men morfinet gav sig på drömmarna och det blev ändå ingen kvalitets-sömn... Riktigt såhär illa brukar inte morfin-drömmarna vara men inatt hade jag väl otur...
I skenet av lågan
Jag har som sagt i tidigare inlägg blivit sjuk. Sovit bort halva dagen. Men vi har ändå hunnit med att städa bort julgranen här hemma, och vi passade även på att anpassa möblerna i sovrummet efter fröken Mezzas klumpighet.Nu han jag omöjligt klampa in i tv:n eller annat när jag är uppe o vankar på nätterna ;) hihi
Jag loggar in på datorn flera ggr om dagen, och jag blir bara gladare o gladare för varje gång.
Det är minsann en hel del som kommer vara med på Utmaningen den 23/1 !!!
Ska kolla in på era bloggar nu...
Chao ´nd see ya!
Sjuk såklart
Ska iallafall försöka hålla mig vaken nu, så jag kan få lite gjort denna dag. Måste hursomhelst till apoteket...
I´ll be back...
...mmm..gomorrn?
Har inte sovit nåt vidare inatt. Tankar som mal... rastlöshet.. ont i kroppen.
Men nu e det iallafall morron. Frukosten är intagen, ciggen smakar inte lika gott längre, tröttheten säger att jag nog ska lägga mig igen.
Återkommer när jag vaknat. Typ.
Nu...
Sett på film med älsklingen, pluggat spanska, lagat mat, och kollat igenom halva internet...
Men innan jag somnar ska jag berätta en sak!
Idag, just i denna sekunden, är det rekordhöga 75 unika besökare här inne! och jag har rekordhöga 141 sidvisningar!
Anledningen till att jag blir så glad över detta... är den rena omtanken jag verkligen får chans att nå ut till er med.
Nu ska jag sussa... och drömma vackra drömmar!
Mezza-pyssel
Ja, vissa av er kan nog ha räknat ut vad jag hållt på med under dagen... jag skrev om det igår nämligen.
Jag har fått mina skolböcker nu!!! Så jag har hållt på och plastat in dom riktigt riktigt noga nu ett tag. Det e såndär plast med klister på ena sidan... och det krävs lite tålamod om amn inte vill ha luftbubblor.
Dock var det knappt jag trodde mina ögon när jag öppnade paketet från posten...
5 böcker var beställda. Det gick på över 1100 spänn (!)
"boken" längst upp till höger...det var den jag reagerade över.
Den är tunnare än tunnast. Hela 23 sidor.
Va tror ni den kostade!!!
23 sladdriga sidor med bara FACIT på de andra böckerna... kostade nästan 100 spänn!
Jaja. Jag har böckerna nu, och en del kommer jag definitivt sälja vidare när jag e klar med dom...
Det kändes faktiskt lite häftigt just med Fysiologi-boken... Det är den FÖRSTA högskole-boken jag skaffat mig.
Nähäpp. Nu ska jag äta klart min enormt goda fruktsallad.
Jag kikar in snart igen!
Fantastiska!
Vilken respons! Underbart kul! Åååh det pirrar i hela mig :)
Jag tycker verkligen ni alla är fantastiska som vågar delta i Utmaningen! Det är få saker som är så svåra som att utmana sig själv!
Glöm inte att det är ni själva som väljer utmaning... det ska vara svårt, men inte omöjligt!
Utmaning!
Vågar ni va med???
Det hela handlar om att ni en dag, ska sätta upp en utmaning för er själva.
Det kan varavadsomhelst, MEN det måste vara BRA för er.
Jag ger er några dagar att förbereda er. Att bestämma Er utmaning, att låta tanken växa i hjärnan.
Som exempel kan det vara:
# Ni som har lite för stor förkärlek till vassa saker... släng er favorit i soporna! Och låt inget annat komma istället... bara för en dag iallafall!
# Ni som har problem med maten... våga käka en riktig måltid, eller varför inte en normal mat-dag??? Snacka om utmaning! Här vet jag att det kan behövas lite hjälp på hur mkt som är normalt i mat-väg... fråga gärna mig om ni undrar vad som e lagom (jag LOVAR att inte överdriva!)
# Ni som isolerar er... Ta bussen till närmsta fik och sätt er där med en god bok, dagbok, vän, familj etc.
# Ni som gett diverse nyårslöften...som inte funkat. Se detta som en chans att få dem att funka iallafall EN dag på detta året! En dag är bättre än ingen alls!!
# Och alla ni andra... ALLA kan utmana sig själva om något!
Världen går inte under för att man inte gör sig illa på EN dag, eller för att man äter bra under EN dag... eller för att man vågar ge sig ut i det sociala EN gång.
*************************************************
Jag har ännu inte bestämt vad jag ska utmana mig själv med, men jag kommer klura fram nåt RIKTIGT BRA!
Ge er själva chansen! Ni kommer säkert bli rätt stolta över vad ni åstadkommit!
Skriv in det i er blogg eller dylikt.
SPRID UTMANINGEN!
Kopiera detta inlägget eller länka hit.
DATUMET BLIR:
Den 23 Januari 2010 (en lördag)
...vet ni varför det blir just då???
Jo, jag fyller 30, och kan inte tänka mig en bättre födelsedagspresänt än den ni gar mig med vetskapen att NI GÖR NÅT BRA FÖR ER SJÄLVA!
I have...
Men den involverar Er... e ni mé?
ska smida lite på den...
Yo´ Man! Wazz up!?!
*fniss*
jag kan verkligen vara bra löjlig ibland hihi
Fick nyss en sms-avisering... Skolböckerna har kommit!!!
WIIIHOOOO!!!
Men jag kan inte hämta ut dom nu... de e beställda på älsklingens namn, så jag får vackert vänta tills imorrn... men DÅ kan ni ju gissa vad jag kkommer göra! haha
Jag har mina ritualer när jag skaffar kurslitteratur... vilket innebär att de först o främst ska plastas in med klister-plast... SEN kan jag börja använda dom.
De måste ju hålla! Dessutom kan jag klistra märken eller vadsom på böckerna då, eftersom det blir lätt att ta bort. Men oftast brukar de få hålla sig fina utan en massa sånt.
Sen då??
Jaaaa ni! Sen kommer fröken Mezza sitta och PLUGGA! Spanskan pluggar jag ju hemma, så det är bara att köra på! Och Fysiologin lär jag plöja igenom ganska snart den med ;) hihi
Behöver jag nämna att jag gillar att plugga?????
Kraaaam på er!
*studsar omkring som en barnunge i lägenheten*
Även jag...
Damen bak kassan är alltid väldigt pratglad och så... och nu undrade hon snällt om det fanns en liten bebis i min mage.
Jag svarade att det fanns det inte, varpå hon fortsatte babbla på om att hon nog tyckte att det va på tiden för mig o min kille... vi e så fina o söta och har ju varit tillsammans länge nu...
Jag vet inte om det beror på hennes asiatiska bakgrund, men hon blir definitivt inte lika generad som svenskar ofta blir när dom ställer samma fråga med samma svar..
Hon har iallafall påpekat detta förut oxå. För några månader sen när min sambo var med nere i kiosken.
Då hade vi ganska nyligen kommit hem från Spanien, och det var en tid då jag faktiskt hade gått upp en del.
Nu, några kilon lättare... repeteras det hela, och jag begrundar mina känslor och tankar om detta.
Jag vet att jag för flera år sedan definitivt skulle reagera med att börja mat-strejka. Men inte nu.
Och då kommer jag till funderingen som jag vet att många ätstörda undrar... och även anhöriga.
Blir man någonsin helt frisk från en ätstörning?
Jag tror att det finns några som faktiskt blir det. Men mertalet tror jag inte.
Jag tror att jag är så frisk jag bara kan bli från min ätstörning. Men visst finns tankar o känslor kvar! Och visst finns knasiga beteenden oxåkvar. Dom poppar upp vid tex såna här händelser...
Direkt:
Automatik: Jag drar in magen, plattar till jackan och stäcker på mig.
Tankar: Jag undrar om jag verkligen har gått ner i vikt... kanske ser jag fel i spegeln?
Känslor: Nu blir det inget mer godis! Ordning på maten och träning! Jag kastas in i känslan av att vilja vara osynlig.
Sekundärt:
Jag blir GODISSUGEN!
Jag får småångest
Jag får en svag äckelkänsla av mig själv.
Jag inser att jag faktiskt inte har gått upp i vikt.
Förklaring:
Under lång tid var jag rädd för den här sortens kmmentarer. Det satte skräck i mig. Jag fick för mig att folk tyckte jag var tjock osv. Jag äcklades dagligen av min egen kropp, jag stannade kvar under täcket för att jag inte klarade av att se den. Hela min värld rasade samman. Ångesten var outhärdlig. Det skrek i mig av den psykiska smärtan. Jag slutade lita på vad andra såg, jag var öövertygad om att de ljög. Jag såg ju själv! Hur kunde de då sitta och ljuga mig rakt upp i ansiktet???
Min reaktion till att det nu blir skärpning, kastar jag bort ur sinnet ganska snabbt. Jag vet att inget händer över en natt iallafall. Man går inte upp 10 kg på några timmar.
Mitt sug efter godis är väl nån slags vidareutvecklad känsla på allt det här. Nån känsla skapad av förnuftet. Den där friska delen i skallen som inte fick finnas under mina ätstörnings-år. Den som jag senare bestämde skulle segra över allt.
Den gjorde att jag tvingade mig agera motsatt. Jag tog nåt gott bara för att jävlas med ätstörningsmonstret typ.
Och den känslan, den impulsen finns kvar. Och den förstärks av att jag faktiskt lärt mig att man inte kan gå upp en massa på bara nån liten godisbit.
Iallafall. Det där med att många nog aldrig blir helt fria från ätstörningen...
Då menar jag INTE det fysiska.
Men det mentala däremot.
Man har lärt sig så otroligt mycket OM mat, OM träning osv under den där sjuka tiden. Man har lärt sig att slänga en blick på tallriken och vipps, så har man kalori-antalet uträknat.
Att det blivit så automatiskt, säger en del om hur stark ätstörningens kunskap om mat och allt däromkring, verkligen är!
Jag räknar inte kalorier. jag tvingade mig att sluta. Men det tog många år ska ni veta!
Det som finns kvar av min ätstörning, är att jag får perioder då jag hatar min kropp, då jag tycker jag är vidrig som stoppar i mig massa godis o skit.
Jag kan få ångest ibland av maten, vikten osv.
Jag kan få för mig att det skulle kännas bra att spy.
Att det skulle va skönt att idiot-träna.
Men det viktigaste, i alla dom här tankarna och känslorna, är att jag VÄGRAR följa dom!
Visst, låt mig få vara lite nere, lite deppig. Men jag tänker fan inte låta det bestämma över mitt liv!
Jag vägrar spy.
Jag vägrar svälta
Jag vägrar idiot-träna
Jag vägrar låta mig hindras av livets goda.
jag vägrar låta ångesten få fäste på det sättet igen!
Eftersom jag vägrar allt detta, känner jag att jag faktiskt har kontrollen. Jag har nån slags ätstörning, och den får mig att känna en massa. Men eftersom jag inte följer nåt av det den säger, så har jag övertaget.
För mig är en ätstörning innte bara att svälta eller spy eller hetsäta.
För mig är det just det som det låter som: ÄT STÖRNING.
En störning i förhållandet till mat. Agerande eller inte... störningen kan te sig synlig, eller känslomässig. Att ha ÅNGEST över maten eller kroppen (som är ett resultat av maten), är för MIG att vara ätstörd.
Jag har lärt mig hantera det. Jag lever vanligt, jag äter vanligt, och i 95% av min tid ägnar jag det inte en tanke.
Men jag känner ändå att jag har spåren av ätstörningen kvar i min hjärna
Morrn morrn!
Jaaaaa... jag vet. Klockan e närmare 2 på eftermiddan och jag säger god morgon :S
Men jag sussade till 10 typ o sen har det variit pussande på älsklingen innan han drog till jobbet.
Klantiga jag skulle hämta nässpray, och slog i tv:n med handryggen. Nu har jag skit-ont och den e lite svullen.
Jag tycker att jag inte gör annat än slår i saker. Men jag har fått förklaringen på det. Eftersom jag lever med ständig smärta (fibromyalgi) så är det inte ovanligt att man blir klumpig. Kroppen fokuserar på smärtan, och till slut blir det till en vana. Efter ett tag kvittar det om man har ont just då, kroppen är ändå beredd typ. Och eftersom den har fokus på smärtan, så har man inte lika mkt fokus på tex rörelser i andra delar av kroppen.
Så... det finns en anledning till återkommande klumpiga händelser...
Natti natti på er!
Ja det har inte blivit mkt bloggande idag, men hoppas på bättring i måendet imorrn. Febern e kvar dock...
kram o sussa gott!
Kika HIT!
Har ni inte varit inne där, så tycker jag att ni ska sticka dit omedelbums!
Där finns en hel hög med bloggar, indelade i olika kategorier; allt efter sjukdom eller till/av anhöriga.
TACK!
Har legat invirad i täcket mesta delen av dagen. Haft sug på att blogga djupa saker, men skallen har varit så tung och borta så det har inte kommit fram nåt vettigt...
Har kollat in i era bloggar dock... som vanligt flera ggr om dan ;)
KRAM på er alla!
...
Snön fortsätter falla. Jag somnade om en stund och har nu vaknat igen.
Har ingen aning om vad jag ska skriva om, så återigen ger jag ER möjligheten att bestämma det :)
Kram!
Host...
Sovit med mössan nerdragen över ögonen inatt. Mössor är riktigt bra. Dom är mysiga, varma och toppen om man är sjuk!
(Jag o min mössa.. :D)
Älsklingen sover än. Jag o katten e vakna.
Det har snöat ännu mer inatt. Terassen e vackert fylld till brädden.
Idag SKA JAG BANNE MIG leka med photoshop!
Har varit sugen på det flera dar ju, men hittat annat att göra istället.
(vår terass...)
Igår var jag helt förvirrad framåt kvällen. Jag blir snurrig av allt det här med skolan. Högskola o komvux på distans. Böcker jag vill ha på studs, och studentföreningar hit o dit.
Jag har ju mitt kontrollbehov, och det snurras till rejält när jag kommer i nya situationer som jag aldrig varit medom innan.
Jag vill alltid vara förberedd, och eftersom mina böcker inte kommit än, så KAN jag inte förbereda mig så som jag vill...
Jaja, jag hostar väl vidare.
Kram o morrn morrn på er!
:(
host host o brrr.
Hursomhelst vill jag tacka alla idag som besökt min sida.. rekordet e slaget... ja, det verkar som jag gör nåt bra iallafall :)
kram! ni finns alla i mina tankar!
Oj här händer det grejer!
Ja ojoj! Här händer det saker och vad gör jag??? Ligger och sover! ha!
Nämen vet ni vad?
Rekordet är slaget idag igen för unika besökare :D
Det känns riktigt bra, eftersom det visar att ni gillar det jag skriver, och jag når ut till fler o fler...
Tack alla ni vänner!
Mer om mig finns...
så har ni en del att läsa...
Missbrukar-personlighet del 5 *VIKTIGT*
Fortsättning...
Nu till det viktigaste!
Efter alla år, har jag kommit till viktiga insikter.
Insikten om att jag har en missbrukar-personlighet, kom ett par år efter att min farbror dött i ung ålder av alkoholmissbruk. Jag läste en hel del om det, och det pratas ju en hel del om att det till viss del kan vara ärftligt/ligga i släkten.
Men där stod även nåt väldigt väldigt viktigt. är stod att det inte alls var nödvändigt att just alkoholismen var ärftlig. Det var istället ofta missbrukar-personligheten som var ärftlig.
Och sen stod det, svart på vitt, att missbruken kunde vara alkohol, droger, tabletter, mat, makt, prestation, självdestruktivitet osv.
Jag har kommit till insikten, att jag har slutat med flera missbruk, MEN, att jag har egentligen bara BYTT UT DEM! Jag gick från det ena missbruket till det andra!
Nu är jag så väldigt medveten om detta, så jag typ analyserar mitt beteende väldigt mycket. För jag har nu kommit ifrån det, och jag vill inte gå in i ytterligare ett missbruk!
Summan av kardemumman... dvs varför jag skrivit dessa inlägg, är att jag önskar att ni, anhöriga eller sjuka, är uppmärksamma på detta... Det är betydligt vanligare än man tror att gå från tex ätstörningar, till att göra illa sig själv, ta lite för många piller, prestera lite väl överdrivet osv.
Höj ett varningens finger så fort ni anar detta.. för uppmärksammar man inte detta, så kommer inte helvetet heller att ta slut.
Var även väl medvetna på att det inte bara är människor med missbrukare i släkten som får en missbrukar-personlighet!
Varma kramar till er alla!
Missbrukar-personlighet del 4
Fortsättning...
Jag har i många år haft enorma tillgångar till diverse läkemedel. Det var ju såklart för att döva ångesten osv, men jag använde dom lite för flitigt. Missbruket gick vidare till tabletter.
Tabletterna var lagliga. Jag fick dem från psyk.
Tyckte jag att vardagen var jobbig, tog jag ett gäng. Tyckte jag att det var tråkigt (tristess hade för vana att locka fram ångesten), så tog jag ett gäng.
Snart blev det en hel del. Jag har alltid varit väldigt tolerant mot läkemedel, och därför blev mängderna enorma.
I somras gjorde jag en avgiftning på benzodiazepiner (vanebildande ångest o sömntabletter). Det var INTE kul. Men jag klarade det, och jag har varit fri från dom sen dess.
Jag har även de senaste två-tre åren succesivt minskat på mina andra mediciner och idag har jag bara antidepressiva (Cymbalta) och sömntabletter (Propavan). För tillfället har jag även Reductil som hjälp till att gå ner i vikt.
Fortsättning följer...
Missbrukar-personlighet del 3
Iallafall... jag går vidare.
I perioder försökte jag lägga av med att göra mig själv illa.
Under en sådan period gick jag in och testade droger. Jag testade amfetamin, kokain och mariuana.
Amfetaminet höll mig sysselsatt många dagar. Jag var fokuserad på en o samma sak och det avbröt mina impulser att skada mig (effekten jag fick av amfetammin kan diskuteras... det är bla därför jag nu genomgår en ADHD-utredning)
Kokain och mariuana fick jag lite då o då, men det hade enligt mig nån vidare effekt.
Såsmåningom (efter nåt år?) slutade jag med amfetaminet iallafall. Men ganska så direkt efter började jag skära mig mer allvarligt igen. Det blev även en hel del intoxer med läkemedel.
Fortsättning följer...
Missbrukar-personlighet del 2
Sen när jag började släppa på kontrollen, gick det mer o mer över till självskadebeteende. Jag missbrukade rakblad, tändare osv. Människor som inte har den erfarenheten, vet ofta inte att det är så likt en drog det bara kan bli. Och det finns en vetenskaplig förklaring till det.
När man gör sig illa frigörs en massa ämnen i hjärnan. Mest är det adrenalin såklart. Och denna kick får en att må bra. Kroppen ger sin egen drog.
Det kanske kan låta enkelt att bara skippa den där adrenalinkicken, men det är det inte. Eftersom man oftast skär sig när man har enorm ångest, så ger denna kicken omedelbar verkan. Det finns inga läkemedel som verkar så extremt snabbt. Och enligt mig, inte heller några som ger så bra effekt mot ångesten.
Det blir oerhört snabbt till en vana.
För mig, var denna drog absolut svårast att sluta med.
Och inte nog med det... det är även den drog som snabbast etsar sig fast! Det behövdes bara en eller två gånger, sen fastnade jag i detta beteende!
Många säger att heroin fastnar väldigt snabbt (jag har aldrig testat heroin) och att man kan bli beroende efter att bara ha testat en gång.
Om det är så, så kan jag definitivt säga att självskadebeteendet är minst lika beroendeframkallande.
Jag hade perioder då jag inte klarade av att vara utan de kemiska kickarna i hjärnan, och det slutade med att jag skar mig varje kväll, som en ritual, även om jag inte hade ångest.
Om jag får veta att nån precis börjat skära sig så gör jag det mesta i min makt för att varna om detta... dock är det tyvärr ofta för sent eftersom behovet av att lindra ångesten är så starkt hos den personen.
Men jag kan iallafall låta folk veta att de ska vara aktsamma, försöka stå emot osv, eftersom det är så vansinnigt svårt att låta bli.
Fortsättning följer...
Missbrukar-personlighet del 1
Ja, jag la mig i sängen igen, och funderade. Så kom jag på en väldigt viktig sak jag kan skriva om.
När man hör ordet Missbrukar-personlighet, så tror jag de flesta tänker alkohol och droger.
Men det är bara halva sanningen.
Jag vet att jag har en missbrukar-personlighet. Och det tog väldigt lång tid innan jag lärde mig hantera den.
Mitt missbruk har bestått av:
- Mat
- Självskadebeteende
- Droger/läkemedel
Ja, det började ju med maten... jag missbrukade mat. Jag åt inte, eller så åt jag massor och kräktes. Min vardag fylldes med detta. Jag kunde inte låta bli, jag kunde inte sluta. Min hjärna tänkte bara på en enda sak, och det var mat.
Jag sög åt mig all information om kalorier och näringsinnehåll.
Ja... jag missbrukade det kraftigt.
Fortsättning följer...
Serie-inlägg!
Nu har jag suttit lite och plirat på ett inlägg. Jag hhar valt att dela upp det, eftersom det blivit ganska långt.
Men jag känner ändå att det är ett viktigt inlägg.
Sen vill jag påminna om min lösenordsskyddade blogg. Jag har där en sammanfattning av mina senaste 10 år. Vill ni veta mer om mig, så skriv ett meddelande med er mailadress, så skickar jag lösen till den.
Jag påpekar även att ALLA får läsa den, den är endast lösenordsskyddad för att jag ska kunna ha lite koll på vilka som läser.
Nu får NI bestämma
Ja, jag tänkte NI skulle få ge mig lite förslag på vad jag ska skriva om.
Är det nåt ni undrar? Vill veta mer om?
Jag har bloggtorka så jag välkomnar varje förslag!
Skriv skriv skriiiiv till mig!!!
Morron-kramar!
God (?) morron...
Mmmm... det blev iallafall lite sömn inatt trots tandvärken. Men det kunde gott blivit mer...
Lite störigt att det är röd dag tycker jag... försökte ringa lite viktiga samtal igår, men allt stängde tidigare eftersom det va klämdag typ. Och idag blir det därför inget ringande heller. Och imorrn e det sista dagen innan det e försent. Det går lite för snabbt dessa dagaar efter julen.
Måste verkligen ta mig i kragen o skicka in ansökan till CSN oxå.. och en del annat tjafs.
Älsklingen sussar än. Han ska jobba 15-21 så han passar på att ta en behövlig sovmorron.
Det har snöat i hela sverige inatt verkar det som... utom här. Men vi har gott om snö iallafall. På terassen ligger det ännu flera decimeter.
Ja, jag vet inte riktigt vad jag ska skriva mer...
ajajajjjj :(
fan... har sån vansinnig tandvärk. Omöjligt att sova då. Har sprayat xylocain (bedövningsmedel) i käften, men det hjälpte inte mycket.
Fan.
Är vansinnesrädd för tandläkaren, och det har verkligen sina nackdelar.
Eftersom jag bor där jag gör, så har jag ingen fast psykiatriker, och det har ställt till en del. Om jag haft det hade jag nämligen kunnat ta upp detta problemet för honom/henne och prata om det. Då hade jag haft en chans att få sövd tandläkarvård, och därmed sluppit detta.
Men för att få det, måste en läkare känna till problemet på lite djupare nivå, och därmed godkänna den typen av vård. På den mottagningen jag går (psyk) har det varit en massa olika läkare hela tiden. De har bara 2 fasta... resten e tillfälliga o cirkulerar rundor som fan.
Hur ska man då kunna prata om ett sånt här problem???
Skit
Förtydligande
Vet att jag har lite nya läsare, så jag vill gärna förtydliga lite:
- Jag är inte ätstörd längre. Jag har inte anorexi eller bulimi, och jag har varit fri från det helt i flera år. Jag är dock lite överviktig och försöker gå ner lite i vikt. Detta av hälsoskäl och i samrådan med läkare etc. Jag vägrar gå ner i vikt på ett ätstört sätt.
- Jag har inte längre diagnosen Borderline. Jag har haft den i många år, men uppfyller nu inte längre kriterierna. Jag har kämpat mig från denna diagnos genom lång terapi och vård på behandlingshem. Min nuvarande diagnos är istället Personlighetsstörning UNS (utan närmare specifikation).
- Jag har en depression, men äter antidepressiva. Jag mår just nu ganska bra, men det går lite upp och ner ibland.
- Jag kan hantera min ångest utan att göra mig illa. Jag har inte gjort mig illa på flera år.
- Det pågår en neuropsykiatrisk utredning för att kolla om jag har ADHD.
- Jag har en kronisk smärtsjukdom som heter Fibromyalgi.
- Jag gick i somras igenom en svår avgiftning av benzo (vanebildande läkemedel som är ångestlindrande) efter mer än 8 års dagligt användande i stora doser. Jag klarar mig riktigt bra utan benzo nu, och har inte tagit ett enda sånt piller sen 5 juli 2009
Är det mer "snabb-fakta" ni vill veta, så släng in en kommentar!
Kram! Nu ska det minsann sussas hos fröken Mezza!!!
Natti natti!!!
Hjälpa?
Ja, jag har ju ett intresse.. och därav även min utbildning. En del av er, främst gamla läsare, har nog sett en viss förändring i bla min blogglista... Kategorin på bloggar jag följer har blivit mer psyk-relaterad.
Mitt intresse har länge varit psykiatri i många av dess former. Jag pluggade till mentalskötare för inte så länge sen eftersom jag i mig känner ett behov att få hjälpa. Nu blev det ju inte så att jag jobbade som mentalskötare precis, utan jag fick jobb på en plastikklinik (där jag nu inte jobbar kvar). Sen blev det åter 100% sjukskrivning, och nu börjar snart en annan skola på 50%.
Men jag har ju ändå kvar intresset. Eller jag vet inte riktigt vad man ska kalla det, för det är mer än ett intresse... jag känner ett behov av att hjälpa så gott jag kan.
Eftersom jag har en hel del erfarenhet inom ämnet, så har jag inte heller svårt att sätta mig in i andras situationer.
Jag kollar in på bloggar, jag skriver nån kommentar och ibland får jag kommentarer tillbaka.
Det som jag väl vill förklara, är att det jag skriver hos Er, det är SPECIELLT för er... Är du ätstörd, och har en undran, då försöker jag svara utifrån din situation. Har du isolerat dig av ångest, så svarar jag efter just den situationen, osv.
När jag var som sjukast (vare sig det var ätstörningar eller borderline eller depression eller vad det nu var...) va det så många som ville hjälpa men ofta blev det lite fel ändå.
Jag ville ha svar på en fråga, inte en föreläsning på hur jag skulle göra för att bli frisk...
Ex (väldigt generaliserat exempel):
-Ska jag köpa denna tröjan?
-Nja, det e väl inte det som är saken va? Du kanske ska lägga mer energi på att fundera om du vill bli frisk? För då har du svaret på din fråga... du vill bli frisk men då kommer du gå upp i vikt och du kan inte ha tröjan..
Men det var ju inte det jag ville få svar på! Jag ville just NU finnas i stunden, kunna få va vanlig och shoppa lite. Jag ville inte ha en föreläsning..
Jag tror det är viktigt att få vara lite vanlig då o då fastän man är sjuk... och det skulle kännas hemskt om man inte fick det.
Men anhöriga eller (som tex jag som bara bloggar) andra som vill finnas till kan nog ha lite svårt för det. Om man inte träffar personen så ofta, så kan det lätt bara bli det där förmedlandet att man ska ta hand om sig, att man måste vara motiverad för att bli frisk osv. Istället för att kanske bara ta en fika eller se en bio tillsammans.
Jag säger INTE att man inte ska låta bli att prata om sånt... nejnejnej.. det är viktigt att "den sjuka" får veta att det finns en omsorg, en tanke hos den andra... att den personen bryr sig.
Men det är oxå viktigt att man får chansen att vara vanlig. Ha skoj, skratta, vara allvarlig om annat osv.
Man får liksom inte glömma att det även finns ett LIV. Och framhärdar man inte det, är det ännu lättare att falla ner i att bara vara en SJUKDOM.
Äh, jag vet inte om ni hängde med i mina tankebanor...
Jag e nog lite febrig och slö, så jag är nog inte så sammanhängande alla gånger...
Föresten. Det blev inget ritande med datorn.. det blev till att fixa fransk manikyr-naglar istället ;)
Kram på er!
Jahapp....
Är riktigt seg idag... hade tänkt jag skulle rita lite på datorn...
har ju ett sånt där bra ritbord lixom...
Men det har inte blivit av nåt med det. Sitter bara o slöar och gör verkligen inget alls.
Har varit tvungen att peta ut linserna (igår) för det e nåt paj med ögat. Men kruxet är att jag har glömt mina glasögon hos mamma o pappa i skåne nu i jul. Dom är för tillfället i gbg hos min storebror, och efter det kommer dom till sthlm. Hoppas att de inte glömt att dom skull ta med glasögonen...
Jag använder dom ju typ aldrig... jag har dygnet-runt-linser som jag bara tar ut en gång i månaden för att slänga...och sen in med nya.
Men så ibland hamnar nåt skavande skit i ögonen och jag måste ta ut dem och vila ögonen lite... Då e det VÄLDIGT bra att ha glasögon...för det e inte mkt jag ser nu..
Jaja... ska väl se om jag ritar nåt... kanske slänger upp det här ifall det blir bra...
Rekord...
Nu e jag ju inte en sån bloggare som har flera hundra som tittar in varje dag. Nä, jag är en av de där riktigt riktigt småååååå bloggare som det finns hur många som helst av...
Men jag fick ändå 32 unika besökare och 82 sidvisningar! Och det är minsann rekord på båda :D
Klart det skulle va roligt med fler... men men... vad att göra?
Några tips?
Eftersom min bloggidentitet är anonym, så länkar jag inte från tex facebook o sånt...
Men jag är ganska flitig med att sprida lite kommentarer här o var, och lämnar lite avtryck hos dom jag besöker...
Tjingeling på er!
Världens GODASTE bröd!
Varje jul bakar pappa ett visst sorts bröd... och ibland när man kommer ner o hälsar på har han gjort lite extra så man kan ta med det hem sen.
Jag vet inte hur många ggr alla barnen har tjatat om receptet, och nu fick vi det äntligen!
Smet ner till affären, handlade det som skulle, och hem o baka!
Hur LÄTT som helst att göra... ingen jäsningstid eller sånt tjaffs hehe
Rekomenderar STARKT att ni gör detta brödet! GOTT och NYTTIGT! Linfrö som e bra för magen o massa annat!
Jag äter brödet som det är, ev lite smör på bara. Det smakar bra både som matbröd och till fikat!
Recept:
10 dl vetemjöl
2 dl grahamsmjöl
3 tsk bikarbonat
1 tsk salt
1 dl solroskärnor
1 dl linfrön
1 dl russin
1½ dl hela nötkärnor (ex hasselnötter)
1-1½ dl ljus sirap
10 dl filmjölk
(matfett till formen)
Sätt ugnen på 175 grader
Smörj 2 avlånga bakformar som rummer ca 1½ liter vardera
Blanda alla torra ingredienser i en stor bunke
Tillsätt sirap och filmjölk, och rör samman till en slät smet.
Fördela smeten jämnt i formarna och placera i nedre delen av ugnen
Grädda i 60 minuter
Stjälp de nygräddade bröden ur formarna och låt de svalna inlindade i bakduk/handduk.
Svårare var det inte! Bara att blanda ju och in i ugnen. Jag lovar...det blir GUDOMLIGT gott!
Nu ska jag mumsa vidare... *fniss*
(Det går alldeles utmärkt att frysa, och smakar lika gott ändå!)
Pust...
Ja, för jag BÖRJAR JU SKOLAN NÄSTE VECKA!!!
Shit, fattar det knappt själv... jag har aldrig pluggat på högskola innan ju!
Jaja, inhandlat är diverse prylar iallafall...
Nu ska jag bara gosa ner mig i soffan med datan och softa :)
kram!
Ny design :)
Tack SNÄLLA Eriiza för hjälpen med designen! Det blev snyggt!
Igen....
[x] du har provat att röka.
[ ] du har rymt hemifrån
[x] du har bakat
[x] du har sovit utomhus
[x] du har åkt bil med fyllon (nykter chaufför!)
[x] du har varit full
[x] du har saknat någon
[x] du har badat i havet
[x] du har solat utomhus
[x] du har solat i solarium
[ ] du har snackat i telefon mer än 2 timmar
[x] du har fått blommor av någon från motsatta könet
[ ] du har gett någon blommor
[ ] du har sett en död människa
[ ] du har hittat ny musik du gillar
[x] du har fått nya kompisar
[x] du har varit utomlands
[x] du har varit ledsen
[x] du har velat dö
[x] du har varit glad
[x] du har druckit alkohol
[ ] du har blivit kär
[x] du har känt dig sviken
[x] du har känt som att ingen har sett dig
[x] du har suttit vid datorn mer än innan
[ ] du har skrivit en låt
[x] du har känt hat
[x] du har varit sjuk
[x] du har dansat
[ ] du har bråkat med dina föräldrar
[x] någon har sagt att du är snygg
[x] du har bråkat med din älskling/kompis
[ ] du har strulat med en främling
[x] du har varit så uppjagad att du gjort misstag
[x] du har gråtit för något som hänt i ditt liv
[ ] du har kallat någon hora/slampa
[ ] du har pissat utomhus
[ ] du har slagit någon
[x] du har spytt
[ ] du har knarkat
[ ] du har raggat på främlingar
[x] du är kär
[x] du har köpt dyra saker
Tandvärk?
Har Xylocain-spray här hemma, så käften e lite bedövad nu iallafall... fattar inte vad som hänt. Det är som om jag kört en syl in mellan tandköttet och tanden och lämnat den där... ajaj..
Asså jag måste verkligen till tandläkaren... men det finns ett problem där... jag har vansinnig tandläkarskräck! Så fårt det kommer in nåt roterande instrument i min mun så blir jag knäpp. Jag blir paralyserad och hyperventilerar... och det leder till att jag tappar ALL kontroll EFTER besöket. Jag vet inte vad jag gör, vilket oftast slutar med att jag tar mig tillbaka till verkligheten genom att göra mig illa... och sånt har jag ju slutat med, så jag vågar fan inte ta risken attgå till tandläkaren. Dessutom har jag nu lagt av med benzo, och deet var det som IBLAND, i extrem överdosering, kunde ta mig igenom ett tandläkarbesök...
Har fått tid till ADHD-utredningens fortsättning den 2 feb. För att träffa både läkare o psykolog... funderar på om man ska ta upp det då... eller iallafall be om ett möte att ta upp det på....
Chao på er!
JAG BLIR GALEN!
Ja! Det blir jag!!!
Sitter och knåpar ihop en sammanfattning av en journal under ca 3 års tid. Jag skriver ihop medicinering o ändringar o sånt. Det ska sen skickas till LÖF (Landstingets ömsesidiga försäkring) för utredning...
Jag vill att det ska vara konsekvent skrivet, lätt att hitta o läsa osv... Men det går fan inte! Läkare kan fan inte skriva rätt ju! Vissa saker står korrekt i journalen, men vissa saker glömmer de skriva in saker i epikrisen...
Jag har printat ner en d-a massa sidor, och jag vill bara få det klart! Jag har väl en 20-30 sidor journal kvar att gå igenom... det mesta e klart men det e mycket kvar ändå ju...
fan va man kan bli irriterad på kaoset!
...hmmm...
Finns det nåt vettigare att göra än detta, om man känner sig stressad och verkligen borde göra nåt helt annat???
Well well... here we go:
1. Gjorde du något i år som du aldrig gjort förut?
Ja, en hel massa! Slutade med benzo och designade min egen blogg nårra ggr tex
2. Höll du några av dina nyårslöften?
Hmm... vafan va det då? Jag vet inte eftersom jag inte vet vad jag lovade...
3. Blev någon/några av dina vänner föräldrar i år?
Jajamensan! L, A (för andra ggn), T, A, och många fler faktiskt...
4. Dog någon som stod dig nära?
Nope
5. Vilka länder besökte du?
Spanien
6. Är det något du saknat år 2009 som du vill ha år 2010?
Barn... såklart...
7. Vilket datum från år 2009 kommer du alltid att minnas?
28 sept till 4 okt
8. Vad var din största framgång 2009?
Bli benzo-fri! Minska min sjukskrivning i %
9. Största misstaget?
Låta min fd chef behandla mig som hon gjorde
10. Har du varit sjuk eller skadat dig?
Japp, opererade magmunnen, var abstinens-sjuk, lung/luftrörsinflammationer om o om igen osv
11. Bästa köpet?
Min nya lilla dator och mitt ritbord till datorn
12. Vad spenderade du mest pengar på?
Hmm... öööh, datorn, böcker, kläder... eller kanske resan till Spanien?
13. Gjorde någonting dig riktigt glad?
Ja det e klart! Spanien-resan var suverän för min själ!!! (nu e det faktiskt så att det står någonTING och inte nåt annat... så därför skriver jag inte alla mina underbara vänner...)
14. Vilka sånger kommer alltid att påminna dig om 2009?
Oj. Det måste väl bli diverse M.Jackson-låtar...
15. Var du gladare eller ledsnare i år jämfört med tidigare år?
Betydligt gladare!
16. Vad önskar du att du gjort mer?
Fokuserat på mitt välmående. Lärt mig mer att tycka om sociala saker o trivas med det.
17. Vad önskar du att du gjort mindre?
Oroat mig för bagateller
18. Blev du kär i år?
Jag är ju alltid kär nuförtiden!
19. Favoritprogram på TV?
Fakta om den medicinska världen i alla dess former.
20. Bästa boken du läste i år?
Shiiiit... Jag läser ju hur mkt som helst! Jag kan omöjligt välja!
21. Något du önskade dig och fick när du fyllde år?
*Funderar* Fyllde ju år i januari, och det e ett bra tag sen! Hjälp, jag minns inte vad jag fick, men jag brukar få iallafall nåt som jag önskat mig!
22. Något du önskade dig men inte fick?
Ja, det e väl samma svar som ovan... klart man inte får allt man önskar sig ju!
23. Vad gjorde du på din födelsedag 2009?
Asså, detta va ju lite plågsamt... no memories at the moment... kanske kommer senare. Nån som vet? Som kan hjälpa mig?
24. Finns det någonting som skulle gjort ditt år ännu bättre?
Ja, jag hade ju kunnat vinna på lotto... det hade förenklat en hel del. Min chef kunde gott behandlat mig bättre, då hade jag ju inte sagt upp mig. Det skulle varit skönt om jag inte gick omkring och va sjuk jämt också.
25. Hur skulle du beskriva din stil år 2009?
Hemma: Myskläder. Allt utom hemma: Avslappnad stil, snygg men inte präktigt, däremot gärna praktiskt.
26. Vad fick dig att må bra?
Min älskling, mina vänner, missen-Mia, Spanien, sommaren, snön, vackra ord..ja det e mycket.
27. Vilken kändis var du mest sugen på?
Sugen på? Öh... ingen?
28. Vem saknade du?
Farfar, min farbror, C.W
29. De bästa nya människorna du träffade?
Hmm... nytt folk... jag vet inte riktigt. Tror jag behöver hjälp med att minnas detta oxå. Träffade innebär ju lixom face 2 face...
30. Planer för 2010?
Plugga, sluta me ciggen, trivas med mig själv bättre både psykiskt o fysiskt... har en massa saker jag planerar!
Blä
Fan jag har inte ens hunnit sluta röka (inne på de sista ciggen nu) och jag är redan grinig!
Kollat runt efter kursliteratur på nätet... letat o jämfört. Behöver 5 (!) böcker till de 20 veckorna :S
Spanska o Fysiologi. Går på över 1000 spänn! suuuuuuck
Känner migt stressad över flera andra saker oxå... bara massa praktiskt skit som jag inte pallar göra just nu.
Svårt minne
Det handlar om en julafton...
Jag var anorektisk, så det måste varit 2000 eller 2001.
Julen firades med familjen i Stockholm. Dom i gänget som bor i skåne, hade åkt upp. Bland dom så fanns farmor och farfar. Resan för dom var lixom inte en klackspark heller, eftersom de var gamla o farfar inte så himla kry.
Iallafall. Jag var inne i min ätstörning rejält, och även i mitt skärarbeteende. Det hade blivit mkt kring mig och allt om mig... jag var världens skit som bara skrek och grät (rättaresagt, anorexin skrek o grät). Jag var verkligen ett monster.
Julen är i vår familj (och särskillt hos/med farmor o farfar) extremt inriktad på mat. Jag kkommer inte ihåg hur jag var med maten just den dagen men jag vet att det inte var roligt iallafall. Hursomhelst är det inte det minnet handlar om.
Minnet handlar om tomten.
Tomten kom, delade ut klappar och gick. Klappöppningen började...
Farmor o farfar har en himla massa barnbarn, och även barnbarnsbarn... och dom lever på en snål pension. Farmor o farfar ger alla klappar, men jag vet att det verkligen tar stryk på deras ekonomi ett bra tag efter.
Denna julen fick jag ett presentkort av dom. Jag fick säkert även typ vantar eller sockar som farmor gjort... Presentkort var ju smidigt... ofta var det ju på kläder o sånt, vilket jag verkligen behövde eftersom vikten pendlade hursomhelst.
Men det var inte det presentkortet var till...
Det var ett presentkort på MAXI.
Farmor o farfar visste inte så mkt om själva sjukdomen anorexi, och de ville alltid att alla skulle äta gott och MYCKET.
Jag tog presentkortet på MAXI som ett slags "tjat" på att jag skulle käka.
Jag börjar gråta... jag börjar SKRIKA (!) och jag blir totalt vansinnig! Jag var så otacksam man bara kan bli! Det kvittade om det fanns annat på MAXI... det fanns ju kläder, cd-skivor, köksprylar...allt! men jag kunde inte se detta. Jag såg bara MAT MAT MAT.
Och inte nog med att jag skriker o gråter och är otacksam ända ut i fingerspetsarna... jag går dessutom iväg och SKÄR MIG!
All uppmärksamhet skulle minsann riktas mot mig (omedvetet tyckte jag det). Jag sket i andras känslor.. det var minsann jag jag JAG.
Stackars farmor o farfar...dom är verkligen världens underbaraste och mest godtrogna människor som finns (fanns för farfar, som är död nu). Dom försökte verkligen göra det bästa av min situation. Jag hade rätt nyligen flyttat från mamma o pappa (igen) till en egen lya, och det var väl så de tänkte... att jag behövde saker till hemmet. Vare sig det var mat, damsugarpåsar eller gardiner...
Det gör ONT i mig när jag minns detta, och därför har jag bara låtit mig minnas att jag blev otacksam för NÅN julklapp och grät. Inget mer.
När jag nu fick veta att det var ett presentkort från farmor o farfar, då känns det som en kniv hugger mig i bröstet... Hur FAN kunde jag bete mig så?????????????
...om ändå tiden gick att vrida tillbaka... fy fan vad jag hatar mig för vad jag gjorde den gången.
Jag ser tillbaka på detta, och jag fattar ju att jag inte var frisk eller mådde bra. Det var faktiskt anorexi-jävulen som härjade.
Hur jag betedde mig denna julen, är så extremt långt borta från hur jag normalt är. I vanliga fall skulle jag inte ens kunna spela upp det här på en teater... om det så var helt påhittat.
Det SKRÄMMER mig hur mycket anorexin kan göra med en. Hur den kan förändra en... det var inte Mezza.. det var det verkligen inte. Inte en sekund var det jag!
Nu har jag iallafall präntat ner detta minne... även om det skär i mitt hjärta, så har jag det nu svart på vitt. Jag får inte glömma viktiga saker... jag behöver komma ihåg, även om det gör ont. Jag måste det, för alla dom här minnena är min säkerhet att jag inte nånsin kommer falla tillbaka..
Orättvisa!
Ludmilla är Linneas mamma. Linnea som tog sitt liv när hon var 14 år. Det var ca 1½ år sen nu (tror jag).
Ludmilla blev gravid (trots hög ålder) och nu har den lilla tjejen fötts.
Som att det inte är nog med att ha gått igenom sin dotters självmord och den jobbiga tiden både före o efter... nu är som sagt "lillasyster" född. Vad händer??? Jo Ludmilla åker in o ut från sjukhuset efter förlossningen, eftersom hon har stora blödningar.
Nu ligger hon inne på sjukan igen, och har fått beskedet: Cancer
Ja, ni läste rätt...
Förlossningen av "lillasyster" gjorde att hon fick cancer... och nu väntar cellgifter o skit.
Räcker det inte??? Hur mkt ska en och samma människa behöva gå igenom????
Livet e bra orättvist ibland....