Ras
I skrivandets stund rasar det hos Mezza.
Rasar av akut-ångest.
Jag önskar verkligen att jag va stark nog att slippa dessa dippar, men de kommer, och jag kan bara vänta ut dom.
Det händer inte särskillt ofta som tur e.
Och de håller inte särskillt länge heller.
Men just nu är det ångest på hög nivå. Sådär som när man bara vill skrika. Krypa ur den egna kroppen... för det e så jävla obehagligt att vara i sig själv.
Ja, så e det just nu. Om nårra timmar e det borta.
Det kliar i mig. Det kryper under huden, som myrkrypningar i hela kroppen. Jag får svårt att fokusera, men jag har ändå lärt mig att det är just det som jag måste göra när jag får en ångestattack. Jag måste på nåt sätt se till att hålla fokuspå nåt.. nåt jag kan sysselsätta mig med. Jag tvingar mina fingrar att röra sig snabbare än snabbast på tangentbordet. För då MÅSTE jag ju se till att koncentrera mig på JUST DET.
Och snart kryper rastlösheten fram, det vet jag. Men då har jag disken att ställa in och tvätten att hänga. Det är bra ibland med sånt blä-göra.
Sen vill jag nog vila... slappa...
Det är så jävla typiskt att detta kommer när jag fått reda på nåt riktigt roligt (brorsans bebbe). Jag blir hyper och sen totalt tvärtom.
Tur att man vet hhur man funkar iallafalll...
Tjingeling från verkligheten (ööööh...?)
ohh precis som jag. dyker efter allt roligt. så jag har lärt mig att pressa undan glädjen. nu har jag inte känt den på flera år, kram kram P
Vet precis hur du känner dig. Jag har haft hela sena eftermiddagen och kvällen med mega-ångest över en kamerajävel. Sorry för språket. Jag vill så gärna ta till min kära kniv.
Kramar om vännen och hoppas det känns bättre idag.Kram
Åh så jobbigt.. tänker på dig!
Stor kram
