Vad är det med folk???!!!
Jag läser en massa bloggar... djupa bloggar av djupa människor. Människor som har det vansinnigt svårt, men som klamrar sig fast vid livet ändå. Överlevare.
Men nu blir jag förbannad faktiskt. Visst, jag kanske får skylla mig själv att jag läser dessa bloggar... men det var faktiskt inte såhär när jag började läsa dem.
I nuläget är det minst tre stycken som håller på att ta sitt liv. Som planerar när var och hur, som inte tror de lever året ut... som gör dagliga självmordsförsök.
Jaaaa.... jag VET hur det känns att vilja dö. Och kanske är det just den vetskapen som i nuläget gör mig förbannad?
Förmodligen läser ni även min blogg, och ni får faktiskt stå ut med att folk blir förbannade på er. Jag vill så gärna ruska tag i er och få er att vakna, men jag VET att det inte gör nån skillnad. Däremot vet jag hur det känns att ha förlorat en vän pga självmord.
Jag har varit i era känslor. Jag har haft samma tankar och känslor. Jag har t o m planerat. Men nu sitter jag här, och jag lever. Och jag är äckligt glad för det! Jag var övertygad om att jag aldrig skulle kunna vara glad över det, mendet är jag nu!
Jaja... suck... jag var väl bara tvungen att få ut lite aggressioner om detta. Jag går inte samma väg som då när jag var med om ett allvarligt suicidförsök (som för övrigt gjorde tjejen invalidiserad). Då hade jag inte kommit dit jag är idag, utan hade starka tankar på att göra detsamma. Varför? Jo, för det är inte bara självskadebeteende som smittar... även självmord smittar.
Men inte heller då gjorde jag nåt. Jag såg eftersviterna. Jag såg vännerna, tjejen efter allt, och mycket mer.
Sen såg jag en annan tjej som tyvärr lyckades ta sitt liv. Och sviterna efter det i familj och vänner. I mig.
Trotts att jag varit på den vägen själv... så blir jag ännu förbannad. Att känna sig maktlös är inte kul.
Nä... nu får det vara slut med detta inlägget. Nog för idag.
Byebye
Vet inte vad jag skall svara på detta men jag håller med dig. Tyvärr känner jag ingen som tagit livet av sig.
Kram
Hej och tack för dina fina ord på min blogg! Lägger till dig i min följa-lista då det alltid är stärkande att läsa om hur andra har klarat sin kamp, och hur livet vunnit över döden.
Det här inlägget är kluvet för mig. Jag är ju själv där, har det otroligt tufft och har frekventa tankar på självmord. För mig har det inte att göra med just julen, även om den är tuff i sig. För mig handlar det om att hitta de små guldkornen i vardagen, de små glädjeämnena som gör livet värt att leva. Jag har gjort ett aktivt val, att fortsätta kämpa för att få det liv jag vill ha. Jag vet att jag kommer dit en dag, även om vägen är lång och snårig och kräver många snedsteg.
Min bästa vän tog sitt liv för tre år sedan, det var nog det värsta jag varit med om. Jag vill inte utsätta min familj och mina vänner för samma sak..
Kram
