Mezzas rosa blogg

internet e skit o krångel... jag o älsklingen turas om med mobila... så det blir inte mkt aktivitet från mig idag...
kram

Jag följer bloggen Vägen från 37 kg.
Hon är med i en artikel om träningsmissbruk i Cosmopolitan nu i februari-numret.
Tänkte publicera kommentaren jag skrev på denna frågan... Först en del ur hennes inlägg:




Glömde fråga er om en sak igår som journalisten tar upp i artikeln om Vägen från 37 kg i Cosmopolitan.

Rubriken lyder: ”Misstänker du att din kompis är beroende?”

Därefter listar man två steg att ta itu med det.

Steg 1 enligt Cosmo är att konfrontera personen och tala om hur orolig man är för personens hälsa.

Steg 2 (och det är nu det börjar bli intressant!) Man ska göra klart för sin vän att man inte tänker träffa personen förrän han/hon har sökt hjälp och slutat vara aktiv i sitt missbruk.

Men min fråga till er är, ska man verkligen göra så? Är det ett bra råd? Hur skulle ni själva göra?

****************************************************

hej
tänkte jag skulle kommentera detta jag med, eftersm det snurrat i min skalle…

Jag tror INTE heller att man ska säga upp kontakten. Som fd missbrukare vad det gäller mat, självskador och droger/läkemedel…. så tror jag jag har lite att säga till om…

Det finns inte mkt som är så genant som att ha ett missbruk. Skulle vännerna upptäcka det, och ge mig det kravet, att inte ses förrän man tagit itu med det… ja då skulle det nog bara leda till en enda sak:
Lögner.

Klart man inte vill mista sina vänner, och jag tror att de flesta som har/haft just en ätstörning, kan förstå hur väl man verkligen ljuger…

Jag var inte fast i drogerna så mkt… men jag testade det ett tag. Men jag var fast i maten och skärandet/skadandet. Jag gjorde inte mkt annat än att ljuga. Det va inte BARA för att jag inte ville mista mina vänner.. nej, det var mest för att jag inte ville såra dom.Inte ville de skulle bli sjuka av oro etc.

Däremot tror jag stenhårt på att man verkligen behöver bli tillsagd. Man är nog redan i lögn-fasen om man behöver bli tillsagd, och det kan va bra att få veta att folk VET… att de sett igenom lögnerna…
Men det ska inte heller bli tjat, för då ökar lögnerna ännu mer.
Nej, förtroliga samtal som väcker ömhet och förtroende.

MEN… jag kan också se att det i VISSA lägen kan vara bra att säga upp kontakten… om man sårar människor genom sina lögner… då orkar vännerna inte tillslut. Och när DOM INTE ORKAR tycker jag det kan vara rätt av dm att säga det… att DOM INTE ORKAR ses för det påverkar dem så negativt att de mår dåligt. Men jag tycker inte man ska göra detta förrän det gått så långt… för det blir bara fel.
Äsch, jag vet inte om ”this makes sense”.

Jag kan dock med erfarenhet oxå säga, att det är SVÅRT att gå tillbaka till den vänskapen man hade, efter att man sagt upp kontakten under en tid… jag har mist vänner på det sättet, och aldrig lyckats komma tillbaka till dem på det sättet det var innan…

Kram
Mezza

Ja, det blev inte mkt tid med datorn igår.. Jag o sambon hjälpte våra grannar att flytta till deras nya lägenhet, och det tog hela dagen typ.

Igår när vi kom hem, hade jag så ont av mmin fibro att jag trodde jag skulle skrika rakt ut... och inte en endaste värktablett av nåt slag alls, fanns tillgänglig!

Kom hem, la mig på soffan, dirigerade och tittade på när sambon möblerade om lite i vardagsrummet, sen va det bara att slänga sig på sängen. Har tyvärr inte sovit alls bra, trotts att jag var hur trött som helst, eftersom jag haft så ont.

Ont har jag ännu... men det e iallafall lite mer hanterbart än vad det va igår.

Jag gjorde inte nårra tunga saker i flytten... jag bara rullade ihop madrasser, tömde kylen, plockade ner lampor o sånt smått. Likväl förbannat har jag äckligt ont :(

Så... det var asså vad gårdagen gick till.
Sen på kvällen, så la modemet av och nu sitter jag med det mobila som annars alltid ligger i väskan.

Imorrnkväll bär det av till skolan... HÖGSKOLAN... denn där skolan där detkänns som alla genier går på... och så kommer jag..hmm.
jaja, det blir intressant iallafall. Har läst lite i kurslitteraturen, och det e ju inte det lättaste språket iallafall. Men jag har inga problem med att fatta det, det e mest bara att det e ovanan lixom.

Ska kika in till er alla nu...

Kram!

Jag tycker att dagarna bara flyger iväg utan att jag får nåt vettigt gjort. Jag gör verkligen inte så mkt, men ändå så är det jämt dags att lägga sig typ.

Fast det kanske beror på vad man kallar vettigt... Jag tvättar/diskar/städar var dag, handlar nåt på ICA eller cigg varje dag, osv... men det räknas inte som vettigt för mig tydligen.

 

Jaja, jag tog huuuuur många kort på naglarna mina idag, men det va fan inte lätt! Jag har typ fransk manikyr men med silverglittriga toppar... men när jag tar kort så syns knappt glittret... det som syns är det vita lacket under, och nån grå ojömn massa ovanpå.

MEN... jag lycckades ta lite foto när kameran inte fick chans att ställa in skärpan rätt :P

...som sagt...inte bästa bilden, men ni får ett liiitet hum på hhur det ser ut. I verkligheten glittrar det som attan :P

Nu e nog kycklingen klar i ugnen, och riset bör va färdigt med...

Tjingeling! See ya´

Jag tog mig i kragen o fixade naglarna... Som fransk manikyr men tipparna är täckta av silver-glitter :)
Får se om jag lyckas fota dom. Imorrn.

Zzzzzzzzzzzzzzzzzzzz...

Ja, det är bara att erkänna... jag har slappat i sängen halva dagen, med datorn i knät, surfande efter dokumentärer på youtube...

Jag är verkligen såld på fakta... biografier fyller bokhyllan... tv4Fakta och Zone Reality på tv är självklara fall... surfandet på datorn söker girigt efter intressant info på alla de sätt och jag suger åt mig skolböcker... gamla som nya.

Nu på kvällen tog jag mig i kragen... satte på andra maskinen disk (har en liten bänkdiskmaskin) och en maskin tvätt. Städade undan lite och torkade osv...
Fan, man KAN inte bara ligga o glo på dokumentärer heeeela tiden ju!
Känns inte så rätt när mannen är iväg o jobbar.

Jaja. Jag har två alternativ till kvällen... fixa mina naglar eller rita i PS.
Naglarna kommer gå av närsomhelst om jag inte gör det, och då kommer jag aldrig lyckas ha tillräckligt långa för tippar...
Mina naglar är verkligen lika med sönderfrätt plastfolie... jag skojar inte. Det är verkligen så, och har alltid varit. Kvittar vad för vitaminer o mat jag stoppar i mig eller inte... det är ändå samma sak.

Nähäpp... mannen min kommer strax hem så jag ska slå på kaffet till han nu... som varje gång han kommer in genom ytterdörren hehe.

Tjingeling!

PS... hur går det med era funderingar om UTMANINGEN??????

Jag har en liten funderan för min egen räkning... Inte det lättaste, men det ska det ju inte va heller!

Fått svar på mailet från kursledaren... Det går bra med den boken jag har...
*lättnad*

Nytt meddelande kom upp på den kursen jag ska läsa på högskolan... Fysiologi. Meddelandet kom den 11/1...

DET STÅR EN HELT ANNAN KURSLITTERATUR!

I kursplanen står det dock ännu att det ska vara den bok jag köpt för 414kr... men i meddelandet står det en annan som kostar 649 spänn!
Och det står INGENTING...ingen notering eller nåt, om att det ens är ändrad litteratur!

Detta skriver dom när det är exakt en vecka kvar innan kursstart. De rekomenderar att man köper den på adlibris... bara det att det tar 5 vardagar innan de ens skickar boken!

Jag har INTE möjlighet att akut slänga ut en massa pengar på detta!

Nu har jag argt mailat kursledaren... hoppas bara att det inte sätter käppar i hjulet på min utbildning...förhoppningsvis är det en vuxen människa som förstår att man kan bli arg över sånthär...

Jag tror inte att många kommer ha rätt bok vid kursstarten...

GAAAHHHH! GRRRRRRRRRRRRRRRR!!!

Jag har inte kännt mig på topp psykiskt de senaste dagarna, därav mer ytliga inlägg...(och färre). Inte så mkt ångest, men mer lite tung och slö i skallen, lättpåverkad av mina tankar osv.

Men det är så ibland. Det kommer i perioder och jag har mina aningar vad det beror på.

Mycket med att jag fyller år... det ger en påminnelse om hur fruktansvärt många år jag bokstavligen slösat bort.
Jag har verkligen skurit bort, svultit bort, SLÖSAT bort 10 år av mitt liv. 10 år som jag verkligen kunde gjort nåt vettigare på. Jag kunde skaffat familj, jobb, hus, osv...  Men vad gjorde jag?

Skit-saker! Och det va fan inte värt det...

 

Jaja, jag återkommer. Det har varit en film-dag för mig o älsklingen. En del pluggande med.

Tjingeling och sussa gott vänner!

Mår väl sisådär. Men jag vet varför.
Drömde inatt om mormor o morfar (ja, morfar som ofredat mig sexuellt). Drömde att jag av nån underlig anledning gjorde allt för att göra dom glada. Dett genom att skaffa en sällsynt LP-skiva till dom. Jag slängde ut alla minga pengar på det, + att jag gjorde en massa skitgöra... bara för att kunna ge skivan till dom, och därmed göra dom glada.

Jag har inte haft kontakt med dom på minst 15 år... mormor e död och morfar har svår Parkinsson. Men det e typ oxå det enda jag vet.
Så varför kommer denna drömmen och ställer till det för!
...Ja, inte mår jag bra av att ha dom i skallen iallafall...

Har tränat lite, men tog det lugnt eftersom jag e lite krasslig.

Nu blir det käk o sen tvätt, disk osv...

see ya

• Laga älsklingens jeans---klart
• Skicka iväg Viggos första present---klart
• Ringa min bror---klart
• Diska---klart
• Tvätta
• Vika tvätt
• Träna---klart
• Plugga---klart
• Förbereda köttfärs o lök för pirogerna till födelsedagen
• Köpa cigg---klart

Hur mycket tror ni egentligen verkligen kommer bli gjort???

(uppdaterat: ja, kl är 19:40, det som e struket e klart... men det va definitivt inte så lite jag hade räknat med! Suck, det är inte bra att fastna vid datorn o se på film hmmm)

(uppdaterat: jo men visst! Jag hann ju med en del! kl e 00:58...)

Efter vad som kännts som evighets-väntan har jag nu blivit faster igen!

Min storebror o hans tjej fick sitt första barn, en liten kille, idag strax efter 11!!!
Den lille skulle kommit 31 dec, men väntade ända tills idag!

Så... då har jag snackat med damen jag träffar regelbundet på beroendecentrum. Vi har haft samtal i typ ett halvår och nu är den delen avslutad :D

Jag har inte rört nån benzo sen avgiftningen och jag känner inget större behov av att ta det heller. SKÖNT!

 

Tänkte jag skulle vara sådär äckligt duktig idag... En massa ärenden, städande och tvättande o viktiga blanketter o telefonsamtal.

Ja, med andra ord sånt där riktigt trist "måste".

Ska passa på att uppdatera länkarna i min sidokolumn oxå. Jag har en hel hög med bloggar som jag följer slaviskt varje dag hehe.

 

Nähäpp... om man ska börja den där duktighets-dagen kanske... Eller iallafall.. ta på mig annat än pyamasen :S

Har funderat en del på att lägga upp lite sammanfattning från gamla bloggen... lite väl valda inlägg från avgiftningen kanske?
Eller slänga in lite dagboksinlägg?

För mig är det viktigt att jag är medveten om såna saker, även om jag inte mår dåligt. Om jag minns hur jobbigt det var då, då kommer jag inte ens i närheten av tankarna att gå dit igen.
Det kan även få mig att känna mig grymt stolt... att jag klarat sånt skit. Gått igenom helvete efter helvete och kommit ur det.
Ibland får man faktiskt ge sig själv bra cred. Påminna sig om hur jävla bra man ibland är (även om det känns motigt att ge sig själv beröm... det e svårt det där...)

Tjingeling!
Ut i solen va det ja!

Min kära lilla misse-pisse Mia, fick en present för nårra dagar sen...

Elementsängen är nu väldigt uppskattad kan jag säga!

Ja, det blev lite coccilana etyfin (hostmedicin med morfin i) igårkväll för att jag inte skulle hosta sönder mig och för att få sova. Men jag drabbas alltid av en särskilld biverkan... Är det något som innehåller morfin, så får jag extrema mardrömmar.

Inatt handlade det om att jag var inlåst tillfälligt på psyk i kristianstad. Det var bara unga människor där, mellan 15 och 30 typ. Alla var riktigt sjuka brottslingar. Personalen var manipulerande och vidrigt elaka.
Det fanns mängder med "koder" i hur man skulle bli behandlad osv.
Eftersom jag bara var där tillfälligt för nån utrednigs skull, så visste inte jag alla oskrivna regler. Det slutade med att folk manipulerade mig, misshandlade mig, drogade mig osv. Både personal och patienter. Det var mer likt ett amerikanskt fängelse än en psykavdelning... Det var trånga små små rastgårdar (2 x 1 meter) som såg ut som gallerburar.
psyks "koder" överumplade mig och plötsligt kom jag inte därifrån. Dom slaktade min lilla älsklings-misse, dom rövade bort min brorsdotter (1½ år gammal). Dom manipulerade händelser så jag blev ansvarig för mordförsök...
Jag kom aldrig därifrån.

Jag har kallsvettats hela natten, både av drömmar o feber. Vaknade kl 9 och är helt slut.
Visst, jag slapp hosta inatt, men morfinet gav sig på drömmarna och det blev ändå ingen kvalitets-sömn... Riktigt såhär illa brukar inte morfin-drömmarna vara men inatt hade jag väl otur...

Nyss vaknat..igen. Frossa o extrem smärta överallt i kroppen.  Fibron tar ut sin rätt rejält kan jag lova. Hosta feber och skallabank.
Ska iallafall försöka hålla mig vaken nu, så jag kan få lite gjort denna dag. Måste hursomhelst till apoteket...

I´ll be back...

Har inte sovit nåt vidare inatt. Tankar som mal... rastlöshet.. ont i kroppen.

Men nu e det iallafall morron. Frukosten är intagen, ciggen smakar inte lika gott längre, tröttheten säger att jag nog ska lägga mig igen.

Återkommer när jag vaknat. Typ.

Nu är jag verkligen jätte jätte JÄTTE-trött!

Sett på film med älsklingen, pluggat spanska, lagat mat, och kollat igenom halva internet...

Men innan jag somnar ska jag berätta en sak!

Idag, just i denna sekunden, är det rekordhöga 75 unika besökare här inne! och jag har rekordhöga 141 sidvisningar!

Anledningen till att jag blir så glad över detta... är den rena omtanken jag verkligen får chans att nå ut till er med.

Nu ska jag sussa... och drömma vackra drömmar!