Säga upp vänskapen?

Jag följer bloggen Vägen från 37 kg.
Hon är med i en artikel om träningsmissbruk i Cosmopolitan nu i februari-numret.
Tänkte publicera kommentaren jag skrev på denna frågan... Först en del ur hennes inlägg:




Glömde fråga er om en sak igår som journalisten tar upp i
artikeln om Vägen från 37 kg i Cosmopolitan.

Rubriken lyder: ”Misstänker du att din kompis är beroende?”

Därefter listar man två steg att ta itu med det.

Steg 1 enligt Cosmo är att konfrontera personen och tala om hur orolig man är för personens hälsa.

Steg 2 (och det är nu det börjar bli intressant!) Man ska göra klart för sin vän att man inte tänker träffa personen förrän han/hon har sökt hjälp och slutat vara aktiv i sitt missbruk.

Men min fråga till er är, ska man verkligen göra så? Är det ett bra råd? Hur skulle ni själva göra?

****************************************************

hej
tänkte jag skulle kommentera detta jag med, eftersm det snurrat i min skalle…

Jag tror INTE heller att man ska säga upp kontakten. Som fd missbrukare vad det gäller mat, självskador och droger/läkemedel…. så tror jag jag har lite att säga till om…

Det finns inte mkt som är så genant som att ha ett missbruk. Skulle vännerna upptäcka det, och ge mig det kravet, att inte ses förrän man tagit itu med det… ja då skulle det nog bara leda till en enda sak:
Lögner.

Klart man inte vill mista sina vänner, och jag tror att de flesta som har/haft just en ätstörning, kan förstå hur väl man verkligen ljuger…

Jag var inte fast i drogerna så mkt… men jag testade det ett tag. Men jag var fast i maten och skärandet/skadandet. Jag gjorde inte mkt annat än att ljuga. Det va inte BARA för att jag inte ville mista mina vänner.. nej, det var mest för att jag inte ville såra dom.Inte ville de skulle bli sjuka av oro etc.

Däremot tror jag stenhårt på att man verkligen behöver bli tillsagd. Man är nog redan i lögn-fasen om man behöver bli tillsagd, och det kan va bra att få veta att folk VET… att de sett igenom lögnerna…
Men det ska inte heller bli tjat, för då ökar lögnerna ännu mer.
Nej, förtroliga samtal som väcker ömhet och förtroende.

MEN… jag kan också se att det i VISSA lägen kan vara bra att säga upp kontakten… om man sårar människor genom sina lögner… då orkar vännerna inte tillslut. Och när DOM INTE ORKAR tycker jag det kan vara rätt av dm att säga det… att DOM INTE ORKAR ses för det påverkar dem så negativt att de mår dåligt. Men jag tycker inte man ska göra detta förrän det gått så långt… för det blir bara fel.
Äsch, jag vet inte om ”this makes sense”.

Jag kan dock med erfarenhet oxå säga, att det är SVÅRT att gå tillbaka till den vänskapen man hade, efter att man sagt upp kontakten under en tid… jag har mist vänner på det sättet, och aldrig lyckats komma tillbaka till dem på det sättet det var innan…

Kram
Mezza


Kommentarer
Postat av: Lianna

Jag tror inte att säga upp vänskapen i det första taget gör någon som helst nytta, då blir personen helt ensam och har ingentign kvar att kämpa för, tänker jag. Men samtidigt, kommer det till en gräns där man är tvungen att visa att det inte funkar, att missbrukaren måste sluta, och att man som vän kommer finnas kvar, när de slutar missbruka, kan det också vara bra.

Men jag tror inte att det är något jag skulle göra i första taget..



Intressant inlägg! :)

2010-01-17 @ 11:02:01
URL: http://silentlyscreaming.blogg.se/
Postat av: Vägen från 37 kg

Hej Mezza!



Tack för att du med din erfarenhet svarade så grundligt på frågan. Jätteintressant och viktigt att få höra vad man bör/inte bör göra.



Instämmer med att det e jätteviktigt att omgivningen inte "blundar" utan säger ifrån när de vet att man ljuger...



I mitt fall har det varit lite dubbelt det där med gamla vänner. Med ett par styken har jag kunnat återuppta kontakten med igen och det har "nästan" blivit lika bra som förr oss emellan... känns som det går att hitta tillbaka till varandra, iaf med en del. men tyvärr har jag tappat alltför många vänner pga ÄS och träningen... positiva är att jag har hittat många nya vänner nu när jag tillfrisknar och det ät jättespännande.



När man har blivit lite äldre tror jag det faktiskt kan vara bra att "rannsaka"/röja lite i sin vänskapskrets så jag ser detta inte som negativt. I den här åldern kan man själv välja vem man vill umgås med o det är super - tror många skulle må bra av att vakna upp och fundera på varför man egentligen umgås med dem man gör.



Är man nöjd med sitt umgänge och mår man verkligen av det? Har man energitjuvar omkring?

Är idag snart 24...



/Anna

2010-01-17 @ 11:35:38
URL: http://vagenfran37kg.wordpress.com/

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0