Regn & viktnedgång
Det har regnat hela natten, hela kvällen igår, och det regnar ännu. Sitter i köket o röker under fläkten. Älsklingen sover.
Lillebror fyller 25 idag. Det va överaskningsfest igår för honom men jag skippade det. Känner att jag inte e kry nog, + att jag ännu käkade antibiotika. På torsdag ska det ut o käkas.
Mamma o pappa har kommit upp från skåne. Ska bli kul att träffa dem.
På fredag blir det en träff med gammla kollegan. Har inte träffat henne på hur länge som helst. Ser fram emot det sååå mkt.
För att ha koll på mat, träning och förändring, har jag börjat föra dagbok över det. Inga kalorier inblandade, bara en koll så jag vet vad jag käkar. Tog foton nyss på mig, för att jag ska minnas hur det var när jag sen börjar klättra neråt. Efter avgiftningen och semestern vägde jag väl nästan 80kg... nu ligger jag på 77. Hoppas gå ner ca 10 kg. Har inte något datum eller hhur snabbt/långsamt jag ska gå ner. Det får helt enkelt visa sig.
Jag har alltför många erfarenheter av felaktig och rentutav dum viktnedgång, och det är inget jag tänker göra om.
Jag tränar, och på wii ser man hur många kcal det är, samt den effektiva tiden av träningen. Men jag tänker inte hålla koll på kalorierna jag äter, inte bli besatt av det och inte bli besatt av träningen heller. Jag tänker inte sluta unna mig något gott ibland.
För några år sen testade jag att vara vegan en månad. Det var inte för att jag inte ville äta kött... Nej, det var för att man hade upptäckt att fibromyalgi-smärtorna kunde bli linddrigare om man avstod helt från animaliskt protein.
Jag testade, och visst blev det mycket bättre!
Men... (såklart alltid ett men) Mina ätstörningstankar kom tillbaka. Jag kände att jag inte var värd, hade rätten, att äta mat jag tyckte om. Och jag mådde psykiskt riktigt dåligt av det. Jag gillar ju kött!!! Jag gillar mejeriprodukter, fisk, pålägg, osv... så det blev verkligen helt fel för mig. Vegan-alternativen var inge bra.
Så, efter en månad la jag av. Det var inte värt det. Värken blev bättre, men måendet sämre.
Jag har lärt mig att jag inte ska laborera med mat. Det går bara utför för mig då.
Så nu gör jag det på ett sätt som får mig att trivas. Jag bantar inte stenhårt. Jag slutar små-äta, minskar hungersuget med reductil, och jag tränar. Men jag tänker INTE förbjuda mig livets goda saker.
Lillebror fyller 25 idag. Det va överaskningsfest igår för honom men jag skippade det. Känner att jag inte e kry nog, + att jag ännu käkade antibiotika. På torsdag ska det ut o käkas.
Mamma o pappa har kommit upp från skåne. Ska bli kul att träffa dem.
På fredag blir det en träff med gammla kollegan. Har inte träffat henne på hur länge som helst. Ser fram emot det sååå mkt.
För att ha koll på mat, träning och förändring, har jag börjat föra dagbok över det. Inga kalorier inblandade, bara en koll så jag vet vad jag käkar. Tog foton nyss på mig, för att jag ska minnas hur det var när jag sen börjar klättra neråt. Efter avgiftningen och semestern vägde jag väl nästan 80kg... nu ligger jag på 77. Hoppas gå ner ca 10 kg. Har inte något datum eller hhur snabbt/långsamt jag ska gå ner. Det får helt enkelt visa sig.
Jag har alltför många erfarenheter av felaktig och rentutav dum viktnedgång, och det är inget jag tänker göra om.
Jag tränar, och på wii ser man hur många kcal det är, samt den effektiva tiden av träningen. Men jag tänker inte hålla koll på kalorierna jag äter, inte bli besatt av det och inte bli besatt av träningen heller. Jag tänker inte sluta unna mig något gott ibland.
För några år sen testade jag att vara vegan en månad. Det var inte för att jag inte ville äta kött... Nej, det var för att man hade upptäckt att fibromyalgi-smärtorna kunde bli linddrigare om man avstod helt från animaliskt protein.
Jag testade, och visst blev det mycket bättre!
Men... (såklart alltid ett men) Mina ätstörningstankar kom tillbaka. Jag kände att jag inte var värd, hade rätten, att äta mat jag tyckte om. Och jag mådde psykiskt riktigt dåligt av det. Jag gillar ju kött!!! Jag gillar mejeriprodukter, fisk, pålägg, osv... så det blev verkligen helt fel för mig. Vegan-alternativen var inge bra.
Så, efter en månad la jag av. Det var inte värt det. Värken blev bättre, men måendet sämre.
Jag har lärt mig att jag inte ska laborera med mat. Det går bara utför för mig då.
Så nu gör jag det på ett sätt som får mig att trivas. Jag bantar inte stenhårt. Jag slutar små-äta, minskar hungersuget med reductil, och jag tränar. Men jag tänker INTE förbjuda mig livets goda saker.
Kommentarer
Trackback
