ECT Uppdrag granskning
Har nys kollat på ett program -Uppdrag Granskning. HÄR
De tar fram upplevelsen om biverkningar efter ECT (Electric Chock Treatment) såsom minnesstöringar.
Då jag både jobbat inom vården, varit i vården, samt känner människor som fått ECT, så tycker jag det är totalt VANSINNE att man som läkare eller annan vårdpersonal inte informerar om att minnesluckor kan vara bestående.
I programmet görs en intervju med frontpersonen inom ECT -en läkare i USA. Vad man ska komma ihåg är att denna mannen är den personen man oftast refererar till när man talar om ECT.
I intervjun för han fram att det är självklart att ECT i vissa fall kan ge biverkningar som permanent minnesförlust. ÄNDÅ vill man inte säga detta till patienter i Sverige!
Det ges ut broschyrer som motsäger varandra -beroende på om det är till vårdpersonal eller till patienter. Och de är då dessutom skrivna av samma man!
Det finns amerikansk forskning som bevisar att permanenta minnesluckor förekommer som en bieffekt efter ECT. Men ändå vill man inte informera patienter om detta.
Budskapet som ges ut är att minnesluckorna går över efter några veckor.
Samtidigt som det framträder människor som har bestående men som gör att de glömt bort flera år av sitt liv, inte minns sina barns uppväxt, inte minns förlossningarna efter sina barn samt tappat allt minne i långvarig språkkunskap.
ECT är väl utan tvekan ett framgångsrikt behandlingssätt, MEN (!) Rätten att få veta om de eventuella biverkningarna -i dess sanna mening- borde vara SJÄLVKLAR!
Hämtar vi ut medicin på apoteket, står det klart o tydligt att bipacksedeln ALLTID ska läsas. Skriver en läkare ut ett läkemedel står det i lagen att han ska informera om läkemedlet och dess verkan/biverkan.
Men var hamnar vi med ECT? Det är en medicinsk behandling, ska det dåinte vara SJÄLVKLART att man även får veta om dess verkan och biverkan?
Ska man inte ens få möjligheten att ta ett beslut på om man vill gå igenom ECT, på de rätta grunderna?
Biverkningarna är ju inte precis obetydliga...
En amerikansk kvinna berättar i programmet att hon tycker ECT är det bästa som hänt henne. Hon får ännu behandling en gång i månaden, och har fått det i många år. MEN: Hon säger också att det är ett VAL. Att man får välja depressionen eller minnena. Hon valde. Och jag förstår inte hur ett så modernt samhälle som vi har i Sverige, inte ens vill ge det valet... och att det tillochmed tvistas om det är sant eller inte.
Jag har sett människor som verkligen fåttsitt liv tillbaka efter ECT-behandlingar. Men jag har oxå sett människor som blivit helt förändrade. Som inte har en tillstymmelse av samma personlighet, som inte kan gå riktigt eller fungera normalt. Som efter ECT-behandlingar varit tvugna att stanna på sjukhus i åratal, eftersom de fått sådana skador efter behandlingen. De är så sjuka att de inte ens kan rapportera detta. (som tur är så har personal gjort det istället)
Det minsta man kan begära är väl ändå att man får välja om man vill riskera livslånga men eller inte...
Programmet från Uppdrag Granskning fortsätter sändas fram till den 16 jan 2010. Det kommer fler program om ECT. Nästa ska handla om ECT och tvångsvård. Jag råder er starkt att titta på detta.
Har bara hört lite grann om ECT och det verkar lite skrämmande. Hoppas att jag inte går såååå långt ner att jag behöver några sådana behandlingar.
Det är grymt.
Läste lite om detta på psikiatrins blogg.
Helt sjukt, precis som jag skrev där så skriver jag nu;
Jag har inte varit med om ECT, men de ville tvinga på mig det på psyket.
Men jag såg hur de kom tillbaka, de som precis fått behandligen.
Jag lider med dig, och andra som fått gå genom detta !
MvH Eriiza
