Mezzas rosa blogg

Ja, då var denna oxå utläst. Lättläst och inte så tjock, men med ett bra budskap.
Tyckte den var helt ok, skulle tippsa om den till tex de som pluggar psykiatri på gymnasienivå. Allt är verkligen inte som det ser ut att vara alla gånger, och missbruk kan yttra sig på oväntade sätt. Som alltid går det alldeles för långt...

Ja, sen har jag ju varit på vattengympan med. Det var jobbigare än det brukar, men oxå enklare.
Det jobbigare var att detta var ett jobbigare pass. Mer intensivt, mer fart osv. Det som kändes mindre jobbigt var att jag verkligen märker av de senaste veckornas träning hemma. Jag orkade mer, jag kunde jobba bättre med mina muskler och kondisen var bra mycket bättre.
Jag kände även att endorfin-kicken var större nu när jag kunde ge mer. Det kändes kanon!

Visst, jag kommer få ta det soft med träningen här hemma imorrn, för jag känner att fibron inte e överförtjust i de där 50 minuterna som vattengympan gav, men so what! Jag har ju ändå alltid ont, och med tiden hoppas jag att det kommer lugna ner sig. När jag kommit igång riktigt, när jag har lite mer muskler osv, då tror jag verkligen att fibron kommer bli iallafall lite snällare.

Med positiva tankar kommer man långt!

Nu ska det sovas. Jag har satt på ett larm på dörren eftersom älsklingen jobbar natt igen. Även om det INTE skulle va pundare i trappan utanför, så vet jag att jag kan sova bättre bara jag vet att jag har larmet där.

Så... God natt på er!