Trist måndag
Trött idag. Inte mkt till sömn inatt. Feber-sovit ett par timmar nu på dagen.
Ringt om läkartid på psyk. Måste ha nya recept. Ska dit på torsdag.
Nähäpp...en ciggg kanske???
Uuuggghhhh...
Natten? Nä den har inte varit bra. Vridit och vänt mig. Frossa, värme, hosta osv. Jag har slut på sömntabletter... måste verkligen ringa om det idag. Blä.
Det var mys med älsklingen igår. Pepparkakor o glögg. Najs najs.
Men nu e det morron... måndagmorron... älsklingen jobbar kväll.
Återkommer antar jag...
Personlighetstest
Hittade ett personlighetstest via Sofia Åkermans blogg.
Detta blev mitt resultat... och det är lite skrämmande hur väl det stämmer ju...hmm
Din personlighetstyp:
Tystlåtna, vänliga och samvetsgranna. Pålitliga. Sätter oftast andras behov framför sina egna. Stabila och praktiskt lagda. Värdesätter trygghet och traditioner. Välutvecklat sinne för form och funktion. Uppmärksamma på detaljer i det sociala samspelet. Extremt lyhörda för andras känslor. Vill vara till nytta för andra.
Vad får ni för resultat? Stämmer det på er oxå???
Rekord igår!
haha, ja det behövs väl i och för sig inte såååå mycket för att rekordet ska slå hos Mezza... Men sidvisningarna kröp faktiskt över 50-strecket igår :P
Jaja... jag vet att det finns bloggar som har sidvisningar på tiotusental per dag...men jag är definitivt inte en av dom.
Men det är ju ändå kul att det gick upp igår.
Ett glas rött och grekiska biffar
Helt slut... det bar iväg för att handlas... ett måste ju. Men med tanke på måendet och bristen av sömn inatt... så var det ett projekt som tog musten ur mig. Men nu är det iallafall gjort. Och fetaost-fyllda färsbiffar är oxå gjorda, bara stekningen kvar. Så nu sitter jag med ett glas rött och en cigg. Känner att jag somnar snart...men men. Skitsamma.
Måttligt trött på att inte bli frisk. Det går verkligen bara i ett... hinner inte bli frisk innan det e dags för nästa.
Fattade inte förrän igår att det faktiskt är första advent imorrn. Inte en endaste jul-pinal e uppsatt.
Men det finns iallafall glögg hemma!!!
Det blir inte bättre
Jag vet verkligen inte vad det är... men halsen rosslar som attan. Det täpper igen av slem och jag får svårt att andas. Jag kan inte ligag ner. I snitt varannan minut måste jag hosta till för att få upp slemmet så att jag kan andas. Har feber, men den e låg ännu.
Vad e felet???
Morgonen hos Mezza
Vaknar. Antingen av mig själv eller av att älsklingen ska gå till jobbet. Går upp, tar med mig datorn på väg till köket. Sätter på kaffevatten och blandar till en latte. Sätter mig med en cigg, sväljer morronens tabletter med latte och slår på datan.
Går på toa, ställer mig näck på vågen.
Är älsklingen vaken, görs det kaffe till honom, annars gör jag det ändå lite senare och väcker honom som alltid med kommentaren :Kaffet e klart... och lite pussar.
Sen öppnar jag word-dokumentet och skriver in dagens datum och morronvikten.
Stänger ner det och öppnar internet.
Där är jag sen fast de närmaste timmarna. Kollar nyheterna på aftonbladet, nyhetskanalen o länkar från dem.
En snabbkoll inne på facebook.
Sen bär det ut i bloggvärlden. Har jag nåt jag absolut vill skriva, så bloggar jag först själv, annars e det alla andra bloggar jag kollar igenom.
Jag har ganska många bloggar att kolla igenom, och när jag bläddrat genom alla, går jag in på bloglovin.se. Kollar om det kommit fler inlägg under tiden som jag har kollat igenom alla på favoriter...
Under denna tiden som jag läser allt... ja då sitter jag o röker.. På morronen kan jag verkligen röka hur mkt som helst! Men det dalar av efter hand, och i slutet av dagen har det aldrig gått mer än ett paket iallafall... (ja jag vet att det e mycket, men jag går iallafall inte ÖVER det!)
Köksradion är dessutom alltid på, och det blandas med musik och nyheter...
Ja, det e väl en alldeles vanlig morron hos Mezza!
Hur ser era mornar ut???
Kram!
Sanna mardrömmar
När jag får mardrömmar, utspelar de sig oftast på ungefär samma sätt.
Drömmarna handlar om människkor runtom mig, gamla skolkamrater etc somm verkligen gaddar ihop sig för att få mig att må så psykiskt dåligt som möjligt. Som skrattar åt mig när de lyckas så till den graden att jag vill ta livet av mig.
Som manipulerande studerar ut varenda steg i en händelse-kedja och handlar därefter. Allt för att få mig gråta, kräla av ångest och försöka ta livet av mig. Och när jag försöker det, så tycker de bara att jag söker efter uppmärksamhet, och det slutar med att de skrattar på mig begravning, tycker att jag är/var en patetisk människa och inte ens värd skiten under deras skor.
Hela deras liv går ut på att göra mitt liv till ett helvete.
De stunderna jag mår bra i drömmarna, är även de utstuderade. För de vet att om de lyckas få mig att må bra, så faller jag både djupare och hårdare när de sllår till.
Jag är ett objekt som man kan lära sig psykisk misshandel mot. Ett objekt för folk i nån slags "skola" där de studerar människans natur och hur man på det mest effektiva sättet lär sig knäcka den.
Samtidigt som jag i drömmarna ser situationen utifrån, så känner jag alla känslor med enorm kraft. Jag får veta vad de planerar i nästa steg, men jag kan inte hindra det från att hända. Det slår mot mig trotts att jag vet.
När jag vaknar från dessa drömmar mår jag alltid dåligt. Varför? Ja, det är inte bara känslorna som dröjer sig kvar. Det är så tydligt varifrån dessa drömmar kommer.
I hela grundskoklan och gymnasiet har jag alltid varit utanför. Jag har alltid haft uppfattningen och känslan av att vara mobbad psykiskt. Utfryst. Udda. Ensam. Törstande på gemenskap. Nekad gemenskap.
Som vuxen kan jag se tillbaka. Visst, jag var inte den populära, jag var inte den man tog på allvar. Jag var annorlunda.
Men det var inte utstuderat och beräknande hur klasskompisar behandlade mig. Men jag tog det på det viset. Plötslig tystnad när jag närmade mig, tog jag som att de snackade skit om mig eller frös ut mig från intressanta saker. En blick från någon kändes nedvärderande osv.
Jag vet att det var så ibland, men jag (jag tror det bästa om människan... människan är sällan ond i sin natur) har svårt att tro att det verkligen var på det viset så ofta som jag kände det.
Men KÄNSLAN av det fanns kvar. Och för var gång det hände, växte den sig starkare, och jag uttryckte mitt behov av gemenskap genom att bli klassens clown.
Jag gav människor chans efter chans efter att jag blivit sårad. Allt för att iallafall få vara i deras närvaro. Jag tänkte hela tiden att "det var säkert inte så som jag uppfattade det". Även de gånger det verkligen var så...
Jag tror att detta gjorde att de i min omgivning kunde visa det på mer och mer tydliga sätt. Men förnekelsen var kraftig och jag ville inte se att de inte tyckte om mig. Antar att jag blev "jobbig" kanske?
Även långt efter skkolan slutade, så fortsatte jag att hoppas. Jag höll alltid vad jag lovade. Jag besökte bekanta även om jag mådde fruktansvärt dåligt, med inställningen att jag har ju lovat, jag kan inte svika dem, för de kommer säkert att må så dåligt som jag skulle gjort om de inte kom...och de skulle inte acceptera att jag uteblev "bara" för att jag e snor-sjuk eller inte klarar av att sluta gråta pga ångest...
Så...jag gick alltid. Jag vägrade se till min egen hälsa. Jag tvingade mig att gå och jag tvingade dem att tro att jag hade trevligt. Allt för DERAS bästa. Aldrig för itt eget bästa...
Om jag skulle ha fest eller likanande, slutade det alltid (ja verkligen alltid) med att det inte kom någon. Ibland kom det en, av de 15 pers jag bjudit. Jag klandrade alltid mmig själv. Jag klandrar ännu ofta mig själv. Jag är trist, jag är dum, jag är dålig. Jag är ingen man bryr sig om. Folk säger att de ska komma bara för att de tycker synd om mig, vill gå mig tillmötes. Men ingen gillar mig såpass att de faktiskt kommer. De har bättre saker för sig.
Så då står jag där själv. Med hembakade födelsedagstårtor och flera liter bål. Fest-städad lägenhet och nygjjord musik-lista. Men ingen bryr sig.
Om folk ringer i sista stund och säger att de inte kan komma för det ena eller det andra, så säger jag i telefonen: "Det gör inget...vi får ta det en annan gång... hoppas det ordnar sig, bara du ser till att må bra så e det klart att du inte ska komma... om du känner så. Puss o kram så hörs vi!"
Jag accepterar allt... för jag vill ju inte mista de vänner jag har...
Inom mig far tankarna: Det e klart att de inte kommer! Det gör de ju aldrig! Det är ju såhär varenda jävla gång! VAD får dig att tro att det skulle gå denna gången??? Du e ju så JÄVLA dum Mezza som GÅNG PÅ GÅNG går på det här! Varför LÄR du dig aldrig??? Det är inte LÖNT att vara glad, planera nåt kul etc, för det blir alltid tvärtom ju! Ja, Mezza, du får VERKLIGEN skylla dig själv som blev glad och munter över detta... du faller ju bara hårt varenda gång! Varför envisas med att tro att det ska funka denna gången???
...ändå händer det... igen och igen och igen...
Det gör verkligen vansinnigt ont... För jag känner mig så totalt TOTALT värdelös.
...men jag skyller aldrig på mina vänner... jag skyller bara på mmig själv...
Jag har bara pratat om detta en enda gång. Det var på behandlingshemmet... och samma sak hände såklart. Det var bara en enda som kom.
Visst blev det prat, diskussioner osv... det var ett bra samtal, konstruktivt. Men.. Jag vill inte att folk ska komma för att de känner att de borde eller måste.. Jag vill att de ska komma för att de VILL. Inte för att man pratat om problemet... inte för skuldkänslor. Utan för att de verkligen vill och tycker att det skulle vara roligt. Inte för NÅGOT annat...
Jag vet varför jag hade dessa mardrömmar inatt... jag kan inte komma på en fest som en vän har... jag är sjuk, jag mår inte bra. Och jag har lärt mig att börja lyssna på mig själv. Men det minskar inte skuldkänslorna att jag kanske kanske sätter någon i den situationen som jag själv alltid hamnar i...
Det är ibland ett helvete att utvecklas...
Detta blev ett väldigt jobbigt och långt inlägg... men jo, jag vet ju varifrån mina mardrömmar kommer... Det är inte helt utan anledning lixom...
Varma kramar till er alla...
Sakta men säkert :)
Det går sakta...men säkert! Vikten imorse var 76,1kg. Tycker att det borde vara mindre, men men... det e iallafall bättre än inget ju ;)
Sen å andra sidaan har jag inte tränat på ett tag... sjuk, feber, extrem trötthet.
Men... jag e iallafall glad att det går åt rätt håll!
Vankar
Vankar omkring här hemma i lägenheten... i myskläder. Maten e på G. Huvudvärk o andningssvårigheter. Irriterande.
Läser, kollar datan, läser lite till...
Det är riktigt grått ute... och det börjar redan bli mörkt.
En kompis har fått sitt andra barn (fick ett mail nyss). En flicka, den 9/11.
Tråkar... vankar... trött.
Sjuk?
Men det är ingen vanlig hosta...mer som en rensande kraftig ut-andning. Måste ju få upp det som hindrar mig från att andas...
Idag när jag la mig för att vila, upptäckte jag att det inte alls gick att ligga ner. Jag bullade en massa kuddar och satte mig och sov. Nja, sov o sov... jag vaknade varannan minut för att harkla bort slem så jag kunde andas..
Jag vet i katten vad det är. Jag känner inte igen det alls. Men det e jobbigt att inte få andas i fred!
Blä
Ny bok!
Kul grej :)
Hittade detta på Joannas blogg
Here we go:
Gör såhär:
1. Ta fram din mobil
2. Bläddra igenom din inkorg
3. Stanna när du räknat till tio och skriv första meningen i sms:et
4. Gör likadant på varje fråga
1. Vad skulle du säga om din pojkvän/flickvän var otrogen mot dig?
Hej var är du?
2. Vad säger du alltid till din bästa kompis?
Ok men då var det bumslägenheter du kollade på eller?
3. Vad är det första du säger när din kompis blir påkörd av en buss?
Kära julenisse, kvinnan som läser detta är grym, underbar och stark.
4. Vilket sms blev du mest berörd av?
Nä lunchen slutar 13:30
5. Vad säger din mamma innan du går och lägger dig?
Kära kund nu sänker vi priserna ännu mer.
6. Vad skulle du skrika om du vann en miljon kronor?
Vet inte om du kan läsa detta nu, annars får du det när du vaknar.
7. Vilka ord skulle du säga till gud om du trodde på honom?
Hej jag vill köpa den där samsung.
8. Vad vill du höra mest av allt?
Hej.
9. Vad skulle du säga om du fick MVG i alla ämnen?
Hej vännen.
10. Din romantiska replik?
Hej gumman hur mår du?
11. Vad skulle du säga om du blev bestulen?
Ja det låter onekligen som de e vila, vätska och mat som är det som gäller som ordination för dig.
Det var ju typiskt... det blev inte hälften så kul som det va inatt... Jaja
Hur skulle era svar se ut???
Läst ut boken!
Jag har suttit klistrad med näsan i boken, och tårarna rann. Och DET... ja, det mmina damer o herrar... händer typ aldrig! Visst kan jag bli lite tårögd av nån film då och då...men jag kan faktiskt inte komma på en enda bok som fått det att rinna över...
Boken är ingen biografi... som jag annars alltid läser. Men den är oerhört välskriven och med stark känsla. Den ger en tankeställare om vad livet är värt, och för en som haft självmordsplaner under många år, så träffade den rakt in i hjärtat.
Jag hoppas ni ser den nånstans i nån bokhandel...och köper den... Avsätt ett par dagar och sitt som klistrade. Den var verkligen värd det.
Förtydligande
Jag har inte fått ECT-behandling, men som jag skriver i inlägget känner jag människor väldigt nära mig som fått det, samt att jag har jobbat inom psyk, och där sett sviterna av ECT.
Jag vill oxå säga att jag inte bara har negativa erfarenheter (kompisar etc) av ECT. Det har verkligen bokstavligen räddat livet på flera av dem!
Det jag motsätter mig starkt är att rätt information inte ges ut. Information om bieffekterna informeras sällan och ännu mer sällan i de allvarliga utsträckningar de kan få.
Nästsista terapin idag
Hur många samtal har vi hunnit med på över 4 år? Massor... men det går inte att räkna ut, eftersom det på behandlingshemmet var både extra-samtal och överhoppade samtal. Akutsamtal och telefonsamtal... plus inläggningar o samtal i bilar hit o dit...
Men... ja, man måste ju sluta nångång. Och det e snart dags. Tack min underbara fina terapeut!
Gick upp tidigt för klockan ringde. Tisdag är lägenhets-koll-sökar-dag, och nya lägenheter läggs upp strax efter 8.
Älsklingen sover dock ännu. Jag vet inte om jag skulle kunna somna om ellerinte... tror inte det. Men det hade onekligen varit skönt.
See ya!
Hur känns det idag då???
Läser...halva boken e redan läst...
Tränat lite men tog det lugnt.
Käkat har jag oxå gjort.
Antar att det bara e att tråka vidare kanske... byebye
Innan jag dör
Ny vecka...
Spenderade kvällen igår med film o mys o snacks med min älskling. Man måste unna sig lite ibland... unna sig det goda. Jag vet att jag annars faller tillbaka i vanorna med förbjuden mat och ångest.
Nej, det va gott med lite chips o ostbågar till filmen ;)
Återigen haft ett par dagar utan träning. Ja, jag tänker faktiskt på mig själv när jag e febrig o kass. Jag tar hand om mig.
Men nu e det bättre. Ingen feber än så länge (peppar peppar) och det blir träning idag igen. Kul!
Älsklingen sover än. Han börjar jobbet halv 2 idag. Föräldrar på hans jobb är förbannade. Chefen har nämligen bestämt att de inte får jobba på flera olika avdelningar så nu ska han sluta snart på den ena, och det gör föräldrarna upprörda eftersom han har så fin kontakt till barnen. Kul att de tycker om honom iallafall :D
Linserna har åkt ut igen. Jag vet inte vad det e med mitt vänstra öga. Kan vara nån liten skada tror jag,för det känns sojag har skit mellan linsen o ögat, fastän det inte finns nåt där.
Men nu e de ute iallafall. det blir glasögon-dag idag...
Nähäpp...en cigg till blir det allt ;)
Kram o gomorron på er!
Mätt!
Jaja, äta bör man annars dör man...
Febern slår till jag gör minsta lilla ansträngning...i detta fallet att äta :S Så nu blir det minsann en Naproxen o lite vila.
Kollat runt på bloggar...men det verkar som att söndagar inte e nån blogg-dag precis...är alla bakis efter helgen kanske???
Jag har läst ut boken -Skändad-. En bra bok med bra fakta. Läsvärd? Absolut!
Nä...sängen ropar!
ECT Uppdrag granskning
Har nys kollat på ett program -Uppdrag Granskning. HÄR
De tar fram upplevelsen om biverkningar efter ECT (Electric Chock Treatment) såsom minnesstöringar.
Då jag både jobbat inom vården, varit i vården, samt känner människor som fått ECT, så tycker jag det är totalt VANSINNE att man som läkare eller annan vårdpersonal inte informerar om att minnesluckor kan vara bestående.
I programmet görs en intervju med frontpersonen inom ECT -en läkare i USA. Vad man ska komma ihåg är att denna mannen är den personen man oftast refererar till när man talar om ECT.
I intervjun för han fram att det är självklart att ECT i vissa fall kan ge biverkningar som permanent minnesförlust. ÄNDÅ vill man inte säga detta till patienter i Sverige!
Det ges ut broschyrer som motsäger varandra -beroende på om det är till vårdpersonal eller till patienter. Och de är då dessutom skrivna av samma man!
Det finns amerikansk forskning som bevisar att permanenta minnesluckor förekommer som en bieffekt efter ECT. Men ändå vill man inte informera patienter om detta.
Budskapet som ges ut är att minnesluckorna går över efter några veckor.
Samtidigt som det framträder människor som har bestående men som gör att de glömt bort flera år av sitt liv, inte minns sina barns uppväxt, inte minns förlossningarna efter sina barn samt tappat allt minne i långvarig språkkunskap.
ECT är väl utan tvekan ett framgångsrikt behandlingssätt, MEN (!) Rätten att få veta om de eventuella biverkningarna -i dess sanna mening- borde vara SJÄLVKLAR!
Hämtar vi ut medicin på apoteket, står det klart o tydligt att bipacksedeln ALLTID ska läsas. Skriver en läkare ut ett läkemedel står det i lagen att han ska informera om läkemedlet och dess verkan/biverkan.
Men var hamnar vi med ECT? Det är en medicinsk behandling, ska det dåinte vara SJÄLVKLART att man även får veta om dess verkan och biverkan?
Ska man inte ens få möjligheten att ta ett beslut på om man vill gå igenom ECT, på de rätta grunderna?
Biverkningarna är ju inte precis obetydliga...
En amerikansk kvinna berättar i programmet att hon tycker ECT är det bästa som hänt henne. Hon får ännu behandling en gång i månaden, och har fått det i många år. MEN: Hon säger också att det är ett VAL. Att man får välja depressionen eller minnena. Hon valde. Och jag förstår inte hur ett så modernt samhälle som vi har i Sverige, inte ens vill ge det valet... och att det tillochmed tvistas om det är sant eller inte.
Jag har sett människor som verkligen fåttsitt liv tillbaka efter ECT-behandlingar. Men jag har oxå sett människor som blivit helt förändrade. Som inte har en tillstymmelse av samma personlighet, som inte kan gå riktigt eller fungera normalt. Som efter ECT-behandlingar varit tvugna att stanna på sjukhus i åratal, eftersom de fått sådana skador efter behandlingen. De är så sjuka att de inte ens kan rapportera detta. (som tur är så har personal gjort det istället)
Det minsta man kan begära är väl ändå att man får välja om man vill riskera livslånga men eller inte...
Programmet från Uppdrag Granskning fortsätter sändas fram till den 16 jan 2010. Det kommer fler program om ECT. Nästa ska handla om ECT och tvångsvård. Jag råder er starkt att titta på detta.
2012
Nä det va en film att upplevas :)
Jag sitter allena hemma igen, älsklingen har dragit till jobbet. Vanligtvis jobbar han 9-21 på helgerna, men idag kommer han med största sannolikhet sluta redan kl 12 :)
Febern har varit lugn inatt. Jag har sussat gott iallafall :)
ska kolla rundor lite på bloggar...och sen kommer jag nog läsa ut Skändad idag.
kram o gomorron på er!
Feber
Nä... nu får det fan va nog!
Satt här hemma... och en TOTAL trötthet sköljde över mig. Vinglade in i sängen och deckade ett par timmar. Vaknade, slog på datan, tog en cigg (eller nja...flera) och känner att jag har feber. Vafaaaan!!!! Jag har ju nyss blivit frisk! Vad är detta! Gaaaah!!!
Ja, det blev ingen träning de senaste två dagarna, pga att jag haft massa annat för mig, och idag hade jag verkligen sett fram emot det, men nej, det e väl klart att man ska bli slö o febrig då. Så det kommer väl inte bli nåt idag heller.
Blir en dag tillbringandes i soffan/sängen...med dator, tv och ittråkad Mezza.
Fy fan va kul...(not!)
Energitjuvar o dess motsats
Ja, det snackas en hel del om dessa energitjuvar... som bara stjäl från en och inte ger nåt tillbaka...
Men jag e nyfiken.. vad har Ni för energiGIVARE??? Asså saker som GER er energi... som får er att orka... som ger vilja och skratt.
Energigivare för mig är iallafall:
- Min katt Mia
- Min underbara sambo/fästman
- Mina kära omtänksamma vänner
- Min familj
- En lugn morron med cigg o latte
- Ösregn/oväder
- Sol
- Tecknandet
- Sjungandet
- En god natts sömn
- Ett bad
- Hysteriska skratt
- Förlösande tårar
- Nybakat bröd
- Skola
- Bra bloggar
- Böcker
- Träning
Ja, det var vad jag kan komma på såhär på en gång.
Varför bara skriva om energitjuvar... motsatsen är också viktig att komma ihåg! Det som gör att man orkar med ännu en dag när det är som tyngst... det som gör vardagen värd något, det som är LIVET.
Vad har ni för energi-givare? Och varför har ni dem? Skriv nåt i er blogg vet ja... sprid lite positiva känslor o tankar!
Ha en kanon-dag!!!!!
Jaha, då va det morron igen
Ja, jag gick iallafall strax innan 22:30, så det blev inte nån sen kväll.
Solen tittar faktiskt fram lite försiktigt här... hoppas det håller i sig. T o m jag börjar bli lite trött på regnandet nu...
Igår satt jag länge i telefon o snackade med gamla kollegan. Suck... ja, jag fick reda på en hel del som min gamla chef både gjort o sagt... och det är rena lögner alltihop hon har hållt på med. Kollegan har oxå slutat, hon pallade inte med henne.
Vikten går stadigt neråt, vilket e skönt. Sen jag startade med Reductilen har det försvunnit 1½ kg, och det var ju inte ens två veckor sen jag startade med den. Dock har jag inte tränat på två dagar, eftersom jag haft så mkt annat att göra... det har inte funnits tid. Men idag blir det minsann ett pass igen ;)
ÄÄlsklingen har dragit till jobbet... nu e det bara jag o katten hemma.
Jaja, hoppas ni andra får en bra dag!
Byebye!
Gomorron fredag!
Kvällen var total-lyckad igår! Det va god mat, härlig familj och lillebror blev glad för presenten :)
Idag ska jag hem till gamla kollegan med mamma o pappa. Saknar henne och det ska bli sååå skönt att ses igen!
Ja...annars? Nä jag e nyvaken och kollar runt i cybervärlden. Röker och dricker filmjölk.
Hoppas ni andra där ute får en kanoners dag!
Vaken men allt utom pigg
Ikväll ska lillebror firas. Ut o käka. Ska dra ner till centrum o fixa present o sånt sen.
Jaha..och mer då? Jag vet faktiskt inte. Uttråkad är nog det rätta ordet... Funderar på att promenera nårra steg på wii... älsklingen sussar ännu.
Chao!
Klart...för idag ;)
Känner mig grymt nöjd med detta!
Spänning! Vad händer???
Man blir ju helt totalförstörd av nyfikenhet!
Kollade runt på nätet om det kommit nårra nyheter om det...men nope. inte än iallafal....
Wihoooo! En tävling TILL!
Det står redan på min önskelista, så då kan man ju likaväl tävla om den! Tävlingen hittade jag hos Nett, länken finns här
Ja, och så skulle man skriva vad man tycker e BÄST med julen... och jag måste ju säga att det definitivt är mys-faktorn och gemenskapen. Julen är den tid då vår utspridda familj verkligen försöker ses, eftersom avstånden i detta långa land inte e så små...
Att komma hem till en julpyntad lägenhet med julmusik på lagom volym, se snön falla ute, medans julgranen står o glimmar... ja det finns väl inte större mys-faktor än så...
Kram på er!
Drömmar o skit
Haha, tror ni man spelar mycket Wii när man t o m drömmer om det???
Drömde att vi va ett gäng som skulle bo på hotell. Syrran o hennes vänner va oxå med. De checkade in först och fick en svit granne med lobbyn. Det som va det underliga va att väggarna till deras vardagsrum var av glas, så man såg allt de gjorde i vardagsrummet från lobbyn. Så fort syster o hännes vänner kom in i sviten satte de på tv:n och började spela wii fit plus.
Ja, det ser ju onekligen kul o löjligt ut när man ser nån spela Flygande fåglar... där man ska stå på brädan och flaxa med vingarna...
Men det va iallafall precis vad de gjorde... haha
ja, kanske e det lite mkt Wii-spelande, men det e ju banne mig bra träning!
Kommer idag köra på som attan!
Älsklingen jobbar hela dagen, så jag har iallafall tid med det ;)
Vädret... ja, för en halvtimme sen tittade solen minsann fram, men nu e det genommolnningt igen. Blä. Hade varit skönt med lite sol... det va ju lixom ett tag sen sist...
Jag har ont... Blä. Har en massa sårskokrpor på rumpan o benen efter eksem, och jag kliar hål på dem varje natt. Har gjort det i nån veckas tid o nu börjar det minsann kännas rejält. Varför ska man klia sig i sömne!!! Gaaah! Sover emellanåt med byxor för att inte kunna klia, nmen på nåt sätt är det som att de inte vill läka ändåå. Eksemen e borta, men såren består...
FULT e det oxå :S
Jaja, om man ska svepa sin latte, ta sin cigg och kolla vad ni andra haft för er?
See Ya!
Tävling igen!!!
Man skulle kolla in snyggaste skalet på MrGizmo.se och det var ju för mig så fantastiskt självklart! Ja... jag har en rosa blogg, och klart det ska vara detta rosa då!
Tävlingen finns på www.fokis.se Tävla du oxå! HÄR är inlägget!
Klart man hoppas på vinst, för NÅNGÅNG ska det väl hända!?!?!?
Vinner man inte Iphonen så har man chans på Hörlurar... inte fel det heller ju ;)
Så håll nu tummarna för mig!!!
Jaha...ett kvällsinlägg nu eller?
Terapin gick bra. Vi kom på att det bara är TVÅ gånger kvar innan avslutet.
Det e nästa tisdag, och sen den 15/12. Jaja, det kommer gå bra, men det kommer ändå vara saknad såklart.
Annars har det inte gjorts så mkt. Kom hem, somnade ett par timmar, käkade, älsklingen bakade bröd, vi såg på Slumdog milionare (bra faktiskt) och sen körde jag ett träningspass på drygt en timme. Spelade lite spel på fejjan och kollat igenom bloggar.
Älsklingen obbar 8:30-20:30 imorrn... usch. Vad ska jag göra under tiden?
Drar kanske ner till centrum, stämplar mitt senaste läkarbesök på högkostnadskortet, går hem o tränar, städar, sitter med datan...Ja, mkt mer lär det väl inte bli. Bör väl ringa sjukgymnasten oxå... och FK...
Nattinatt o sov så sött... zzzzz...
Gomorrn!
Ja...man skulle ju lätt önska att en sol väckte en..men så e inte läget. Det e regn o grått...
Storebror fyller 34 idag... måste komma ihåg o gratta honom.
Sovit ok inatt iallafall. Vaknade av att det lät som nåt gick på taket, kom på att det förmodligen e måsarna som trampar rundor.
Började på ännu en bok igår, men somnade redan efter ett par sidor. Definitivt inte för att den va trist, nä, det va för att jag var verkligen totalt slut!
Skönt att somna när man haft ett rejätr pass :D
Idag är det terapi på schemat. Kom på det imorse när jag vaknade. Hade förträngt det :P
Min terapeut har en ide om att jag beter mig på särskillt sätt eftersom vi snart ska sluta med terapin. Haft henne i över 4 år, och den 15 dec är det sista gången.
Men det känns ok. Jag känner henne så väl att jag vet precis vad hon kommer säga angående något osv. Så hon har verkligen haft inflytande på mig och jag kan typ ha terapi för mig själv bara jag tänker tanken: Hur hade hon svarat/frågat om detta?
Iallafall. Jag ska dit idag.
Boken jag börjat läsa heter Skändad. Ja, man kanske förstår mi gengre inom litteraturen :P Det e verkligen biografier som gäller. Helst med nån inriktning på psykologi/psykiatri.
Håller på att kolla lägenheter oxå... det e standard på tisdagsmornar. De lägger nämligen upp snabb-lägenheter då... som man inte åste stå i evinnerlig kö till :P
Älsklingen lämnar just i denna stund ungar i skolan, och sen åker han hem från sitt natt-pass (han jobbar med barn...)
Nej, nu blir det fokus på lyorna...
Ännu en bok utläst + vattengympa
Ja, då var denna oxå utläst. Lättläst och inte så tjock, men med ett bra budskap.
Tyckte den var helt ok, skulle tippsa om den till tex de som pluggar psykiatri på gymnasienivå. Allt är verkligen inte som det ser ut att vara alla gånger, och missbruk kan yttra sig på oväntade sätt. Som alltid går det alldeles för långt...
Ja, sen har jag ju varit på vattengympan med. Det var jobbigare än det brukar, men oxå enklare.
Det jobbigare var att detta var ett jobbigare pass. Mer intensivt, mer fart osv. Det som kändes mindre jobbigt var att jag verkligen märker av de senaste veckornas träning hemma. Jag orkade mer, jag kunde jobba bättre med mina muskler och kondisen var bra mycket bättre.
Jag kände även att endorfin-kicken var större nu när jag kunde ge mer. Det kändes kanon!
Visst, jag kommer få ta det soft med träningen här hemma imorrn, för jag känner att fibron inte e överförtjust i de där 50 minuterna som vattengympan gav, men so what! Jag har ju ändå alltid ont, och med tiden hoppas jag att det kommer lugna ner sig. När jag kommit igång riktigt, när jag har lite mer muskler osv, då tror jag verkligen att fibron kommer bli iallafall lite snällare.
Med positiva tankar kommer man långt!
Nu ska det sovas. Jag har satt på ett larm på dörren eftersom älsklingen jobbar natt igen. Även om det INTE skulle va pundare i trappan utanför, så vet jag att jag kan sova bättre bara jag vet att jag har larmet där.
Så... God natt på er!
Puh...
Testade på cyklingen på Wii. Jo minsann...det RANN svett... Tycker det är så skönt att svettas på träningen. Däremot hatar jag det när jag inte tränar...
Sen avgiftningen i somras (benzo), har jag haft skitjobbigt med svettandet. Räcker med att jag äter eller liknande, så svettas jag. Fast det var värre innan. Det har börjat lugna ner sig. Men sen å andra sidan hade jag en vilopuls på 120 då... men det e oxå betydligt bättre nu.
Nu e det höstig soppa som lagas. Gott.
FK ringde föresten i fredags
Men så blev jag återigen sjukskriven 100% ett halvår efter avgiftningen. Men jag har ju för avsikt att börja plugga till våren på 50%, och jag känner att jag inte är den som ska gå hemma heltid.
Iallafall. FK-tanten sa att hon kommer lägga förslag på 50% sjukbidrag utan tidsbegränsning. Jag frågade vad det innebar, och hon svarade att det innebär att det gäller tills jag är 65, då pensionen drar igång.
Hon förklarade att de inte längre har tidsbegränsning efter 30.
Hur kände jag det då???
SKÖNT!!!! Så otroligt skönt!
Det känns tryggt att veta att jag har en 50%-ig inkomst vad som än händer.
Jag har redan gått igenom det där med att testa ändra min ersättning (asså från 100% till 50%) så jag vet hur det går till. Jag vet hur man gör om jag en dag skulle känna att jag vill/kan/orkar jobba mer än 50%. Det är för mig absolut inget hinder att ändra på det i framtiden om jag skulle vilja det.
Men det som är skönast... ja det e ju det att jag vet att det e ordnat, jag vet att det kommer pengar, och jag vet att jag slipper allt trassel det innebär med nya ansökningar hit o dit.
Och jag vet att jag kan minska på det DEN DAGEN DET KÄNNS RÄTT.
Det känns bara så himla bra!
Gomorrn!
Vaknade av tjutande polis-bilar. Jag blev inte bara väckt av tjutet..jag blev såklart nyfiken på vad det handlade om oxå. Jag vill ju veta vad det e som händer!
Jaja. Igår blev det inte så mkt träning. Bara en dryg timme. Men det e ju iallafall bättre än inget ;)
Ikväll är det åter igen vattengympa. Skönt.
Katten ligger i knät o spinner. Jag röker och dricker en morron-latte.
Amor sussar gott. Han ska jobba natt igen.
Nej, om man ska kolla runt på vad ni haft för er då?
Har ni iallafall fått sova gott??????
Om kändisbloggarna
Nej, inget speciellt med kändisbloggarna. Hur fan kan de blivit så stora?... undrar jag för mig själv
Regn & viktnedgång
Lillebror fyller 25 idag. Det va överaskningsfest igår för honom men jag skippade det. Känner att jag inte e kry nog, + att jag ännu käkade antibiotika. På torsdag ska det ut o käkas.
Mamma o pappa har kommit upp från skåne. Ska bli kul att träffa dem.
På fredag blir det en träff med gammla kollegan. Har inte träffat henne på hur länge som helst. Ser fram emot det sååå mkt.
För att ha koll på mat, träning och förändring, har jag börjat föra dagbok över det. Inga kalorier inblandade, bara en koll så jag vet vad jag käkar. Tog foton nyss på mig, för att jag ska minnas hur det var när jag sen börjar klättra neråt. Efter avgiftningen och semestern vägde jag väl nästan 80kg... nu ligger jag på 77. Hoppas gå ner ca 10 kg. Har inte något datum eller hhur snabbt/långsamt jag ska gå ner. Det får helt enkelt visa sig.
Jag har alltför många erfarenheter av felaktig och rentutav dum viktnedgång, och det är inget jag tänker göra om.
Jag tränar, och på wii ser man hur många kcal det är, samt den effektiva tiden av träningen. Men jag tänker inte hålla koll på kalorierna jag äter, inte bli besatt av det och inte bli besatt av träningen heller. Jag tänker inte sluta unna mig något gott ibland.
För några år sen testade jag att vara vegan en månad. Det var inte för att jag inte ville äta kött... Nej, det var för att man hade upptäckt att fibromyalgi-smärtorna kunde bli linddrigare om man avstod helt från animaliskt protein.
Jag testade, och visst blev det mycket bättre!
Men... (såklart alltid ett men) Mina ätstörningstankar kom tillbaka. Jag kände att jag inte var värd, hade rätten, att äta mat jag tyckte om. Och jag mådde psykiskt riktigt dåligt av det. Jag gillar ju kött!!! Jag gillar mejeriprodukter, fisk, pålägg, osv... så det blev verkligen helt fel för mig. Vegan-alternativen var inge bra.
Så, efter en månad la jag av. Det var inte värt det. Värken blev bättre, men måendet sämre.
Jag har lärt mig att jag inte ska laborera med mat. Det går bara utför för mig då.
Så nu gör jag det på ett sätt som får mig att trivas. Jag bantar inte stenhårt. Jag slutar små-äta, minskar hungersuget med reductil, och jag tränar. Men jag tänker INTE förbjuda mig livets goda saker.
Träning minsann :)
1 h 39 minuter. -420 kcal. Känner mig duktig. Och oj vad slut jag blev nu...haha
hihi... visst e denn bilden sååå söt! haha
Nu e det hämtat
Det e bara en liten hjälp, men det sporrar mig verkligen. Känns som att det e dags att ta itu med kroppen min. Få den att bli hälsosam, må bra, skaffa mig energi av träning osv.
Jag har skitit i min kropp ganska länge. Bara koncentrerat mig på att inte skära mig mer, inte ta fler intoxer, må psykiskt ok osv. Men nu är det dags att se till att resten blir bra oxå! Det ska va gott o leva,och jag känner att jag har mängder med energi till just det nu!
Wihoooo!!! :D
Det gick kvickt
Ja, sen e det bara att vänta på att sista prylen ska säljas. Shit va skönt att bli av med prylar som bara står där...
Slaskväder ute. Regn. Jag har blivit lite krassligare igen...men jag hoppas innerligt att det går över snart. På måndag SKA jag på vattengympan kvittar om jag e dödssjuk!
Sälja
Foton e tagna på lite prylar vi har i lägenheten. Imorrn slänger vi upp dem på blocket. Har såååå mycket att sälja egentligen men man måste ju palla med att rota fram det, fota det och lägga upp en annons oxå... Nåt som vi sällan ger energi.
Men imorrn åker det upp iallafall. Hoppas på snabb försäljning, då vi verklaigen bara vill bil av med det.
Snart blir det sängen för jag är såååå slut!
Natt natt!
Träning
Ja, det blev 1 h 12 min effektiv träning med -295kcal.
Tog det lugnt då jag inte är helt frisk än, men lite svett kom det iallafall! Så det var bättre än inget ;)
Nu ska det lagas mat. Kyckling i ugnen... mmmm
Boooooooored!!!
Jag vet inte. Kanske ska man ta en sväng med Wii? Hmmm... Njaaeee.. jag känner det som att jag borde vakna till lite innan, så det blir vettig träning.
Dr Pain & Reductil
Vi snackade om vikt och viktnedgång. Jag har ju haft redictil innan, och vi kom överns om att jag ska börja med det igen. Så imorrn blir det att dra till apoteket och hämta ut dem.
Älsklingen har har hållt på med föråådet i lägenheten och flyttat garderober o en massa. Under tiden deckade jag i sängen och sussade riktigt gott. Blir alltid trött efter sprutorna.
Men han har slitit som ett djur och när jag vaknade var allt så himla fint :)
Nä, om man ska kolla lite rundor vad ni har haft för er kanske...
Karlar som kopplar
Mannen min e fullt upptagen med surroundsystem, dator, förstärkare och högtalare, tillsammans med tv, digitalbox och wii. Till hjälp har han grannen. De kopplar o kopplar...jag tittar o tittar. Men det e bra att de får leka ;) hehe
Grannens tjej kommer snart upp oxå. Hon skulle bara ta en dusch.
Dom skulle ha visning på lägenheten idag... men vad händer? Jo inte en kotte kommer! Här har de hållt på o städat järnet och så kommer ingen... suuuuck! Stackare. Hon harvdessutom feber o ont av fibron.
Imorrn blir det smärtläkaren på morronen. Har beställt taxi som kommer 07:50. Så fantastiskt skönt att ha taxi både dit o hem. Hem e väl rätt så självklart eftersom jag blir delvis förlamad + väldigt trött. Men dit e mest skönt för jag vet att jag verkligen kommer iväg, hur ont jag än har.
Skräp!
HUR kan man samla så mkt skräp??? Jag fattar det inte. Det har åkt med i flytt efter flytt och jag har inte orkat gå igenom det innan. Men nu e iallafall det mesta gjort. Ska "bara" släpa ner skiten till soprummet oxå... uuughhh
Annars e det vattengympan idag. Är egentligen vansinnestrött men jag ska banne mig dit ändå. Imorrn e det smärtläkaren som gäller. Skönt att ha rört på sig innan för efter blir jag bara slö o förlamad ju.
Nähäpp... vad ska man pyssla med nu då?
Jaja, jag kommer la på nåt ;)
Utläst
Ja det tog inte många dagar innan denna boken var utläst. Fruktansvärd bok, men även fruktansvärt bra! Definitivt en bok man sträckläser.
Det handlar om en tjej som hamnar på en instutition. Felaktigt. Hon är inte psykiskt sjuk, har ingen brottslig bakgrund eller liknande. Men socialen har fått ta över vårdnaden pga att hennes pappa är alkoholist och mamman psykiskt sjuk.
På Kendall House blir hon kraftigt medicinerad samt utsatt förflera olika sorters övergrepp. Under tre år kämpar hon för överlevnad, tills den dagen hon blir 16 och får lov att flytta därifrån.
Hon tror att helvetet är över...men ett nytt har bara börjat.
Som sagt: En fruktansvärt bra bok.
Efter mycket om och men...
Älsklingen e hemma, jag är trött, och snart blir det sängen. Imorrn blir det mer röj i lägenheten, + lite sällskap hos grannen när de har visning...sen iväg på vattengympan :P
Japp... det e minsann fullt upp!
Puh
Jaha. Då har det varit första träningen på nnågra dagar. Har inte tränat eftersom jag är sjuk. Men det e bättre idag och jag tänkte jag skulle testa lite innan vattengympan imorrn :)
Det blev ca 1h och 10 minuter med Wii:andet idag. Rätt bra med tanke på att det varit noll i en vecka :P
Satsar på viktnedgång nu. Äter som vanligt, inte onyttigt men inte heller osunt nyttigt. (Ni som inte känner mig behöver inte oroa er för att jag ska bli anorektisk. Ligger på 76,5 kg och ska helst ner till strax under 70. Gick upp en del på avgiftningen i somras... och jag ska banne mig bli av med det. Dessutom tyckte de på Karolinska ju att det vore bra om jag gick ner.)
Hur fan kunde denna kropp väga 43 kg en gång i tiden? Jag har ju vansinnigt svårt att gå ner.. jag kan minsann inte gjort annat än tränat o svultit...
Jaja, det var då. Det var 10 år sen... (hemska tanke! Jag e fan snart 30!)
Man får verkligen energi av träning. Nu har jag nästa projekt framför mig: Rensa skräp...
Vi håller på att röja i förrådet vi har i lägenheten. Och en massa flyttlådor e fulla av gammalt skräp som bara fått åka med flytt efter flytt. Igår tömde vi 4 lådor, det blev 3 sopsäckar! Idag ska jag slänga massor med böcker som bara skräpar o som jag aldrig kommer varken läsa eller ha nytta av. Ska ta o tvätta ett par maskiner oxå.
Och det känns faktiskt som att jag har energi till detta!
Visst ja... disken oxå...
Ja, det e väl bara att starta med röjandet!
Tävling!!!!
Vad är det då?
Jo:
Just det! 300kr presentkort!
Är fullkomligt förälskad att gå omkring i HM:s stora stickade tröjor... Detta vill jag ha!!!
Så snyggt bo mys ju att springa rundor i dessa med ett par snygga leggings till...
Håll tummarna för mig!
Underliga drömmar
Ja, det var en väldigt underlig kompott minsann.
Men men... nu e jag iallafall vaken. Det är onsdag och jag ska se om jag pallar med lite träning med mitt wii idag. För jag tänkte banne mig ta mig till vattengympan imorrn. Ja, jag käkar ännu antibiotika, men det är typ bara hostan som e kvar. (peppar peppar...)
Vi startade ett projekt här hemma igårkväll. Vi ska göra om i förrådet. Ha det som enbart klädkammare, och då ha vårt tredje rum som ett litet förråd. Detta innebär: Lådor som ska rensas.
Bara igår fylldes tre stora sopsäckar med diverse skräp som fått hänga med genom flera flyttar. I(dag kkommer jag slänga en sjuhelsike massa böcker. Nu ska det VÄCK! Fattar inte varför man envisas med att ha kvar gamla saker som man ändå inte använder. De har inte ens packats upp efter de senaste flyttarna... så då är det inte heller så stor chans att det nånsin kommer till användning ju.
Nä, åter till plockandet nu...
Byebye Vad hittar ni på idag???
Pust vilken morrontur...
Tänkte ta upp med psykläkaren om att börja med reductil igen. Hoppas hoppas. Jag tränar ju lite, både vattengympa och wii. Men jag har vansinnigt svårt att gå ner i vikt (ja, jag har svårt att fatta att jag kunde gå ner till anorexi-vikt...fattar det helt enkelt inte)
När vi kom hem efter en 4 timmars lång utflykt till KS, var jag den första som släpade mig till sängen. Nu har jag kanon-sovit tre timmar och känner mig betydligt bättre :)
Missen piiiiiper!
Jag låter henne va i knät ganska ofta, så det är inte det att hon inte får kärlek. Nejdå. Hon får minsann. Men eftersom hon inte får vara i soffan (skinnsoffa + klor = dåligt), så piper hon såfort jag sitter i köket.
Potatis & morots-gratängen är i ugnen. Älsklingen sussar. Jag ska ta mig ner snabbt till ICA. Latte, mjölk och sånt som måste handlas.
*Happy*
*happy happy happy*
Det blir till sommaren.
Åh, det är så härligt när folk gifter sig ju!
Läser...
Ja, det hörs väl lite vad den handlar om. Ja just det. En anorektikers väg tillbaka. Men det är en upplyftande blogg. En tjej som fått nog av ätstörningar och som verkligen vill komma ifrån det.
Jag vet att det inte riktigt är så enkelt som att bara lägag av med allt ätstörnings-beteende, men det känns inte som att det spelar så stor roll i denna bloggen. Hon VILL verkligen, och då tycker jag attdet är viljan i sig som räknas.
Jag bestämde mig oxå en gång i tiden att nu fick det vara nog. Det var hemskt men samtidigt underbart. Det var verkligen hemskt att lämna anorexin, men underbart att jag hade bestämt mig. Jag varv rädd och modig på samma gång.
Jag hade lättför att gå upp i vikt igen, men jag vet att det är riktigt kämpigt för de flesta. Jag gick upp 2 kg i veckan den första tiden, men många får nöja sig med ett par hekto.
Jag vet att jag åt efter strikt schema, jag åt rätt mängd kalorier och jag tränade inte förrän jag gått upp tillräckligt så att jag fick det.
Jag hade nåt så vansinnigt ont i magen varenda dag och jag gjorde verkligen inte annat än åt och drack näringsdrycker. Det var fruktansvärt. Men som sagt, jag hade bestämt mig.
Efter två veckors ätande hände något. Det kändes som jag spräckte hål på den dimmiga bubbla som omgav mig. Jag kände alla dofter, jag såg klarare och jag tog in alla intryck intensivare än jag mindes jag någonsin gjort.
Jag vandrade på gator i skärgården och blev förälskad i världen.
Jag kunde inte sluta titta mig omkring, känna alla lukter, höra havet, få intryck. Det var som om jag plötsligt blev helt berusad av världen. Allt var så vackert!
När man inte äter blir man avtrubbad. Sinnena försvagas. Man glider in i en dimma utan att man märker det. När man befunnit sig i denna dimma ett tag, glömmer man hur saker är. Hur det egentligen nluktar, ser ut, hörs...
Det var riktigt häftigt att få uppleva hur allt kom tillbaka.
R.I.P Det var ett år sen idag
Ett år går snabbt. Men det var ändock ett år sedan du tog ditt liv.
Visst var liljekonvaljen din favorit?
Vi levde tillsammans under 2½ år. Du gick framåt. Du var ju på väg. Men så slog depressionen till och du blev inlagd. Där valde du bort livet. Du avslutade det.
Jag blir arg ibland. Varför gjorde du detta? Men jag är oxå en av de som förstår hur hopplöst allt kan vara. Jag har varit där själv ju.
Men en sak har du gett mig. Synd att det måste gå så långt dock.
Jag skulle aldrig kunna ta mitt liv. Jag har sett hur illa det gör med alla som älskar en. Jag har sett din familj, dina vänner... jag har sett mig själv.
Jag kommer aldrig välja vägen du tog.
Men jag saknar dig. Var gång jag åker förbi ditt hem.Var gång jag märker av din familj. Var gång det är farsdag (eftersom det var på farsdag du dog). Var 9e november.
Du finns i mitt hjärta C, och jag saknar dig.
Jag hoppas du har det bättre nu. Förlåt att jag inte besökt din grav...
Du... det var fint på din begravning...
Återigen en ensam natt
Älsklingen jobbar inatt oxå. Trist o ensamt här hemma. Katten har fått fnatt och springer fram o tillbax i lägenheten. Jag har fastnat i en bok (Inspärrad) samtidigt som jag mår illa till o från + har feber (och hostan såklart).
Inatt vet jag inte hur många ggr jag gick upp o kollade så att ingen mysko sak sov utanför dörren (trapphuset). Ja, jag blir lite nojig när inte älsklingen är hemma...
Antar att man bör sova... fy fan va trött jag e på att vara sjuk nu... blääää
Hoppas ni andra har det bättre iallafall
Natt natt!
Utläst
Nu är det dags att starta med nästa bok. Den heter Inspärrad och är skriven av Teresa Cooper.
Det ska vara en bok om en flicka med psykiskt sjuk mamma och en alkoholiserad pappa.
Hoppas den är lika bra som den jag nyss läst
Pust
Känner mig tyvärr sämre idag än igår. Hostan är värre, febern är tillbaka.
Älsklingen ska jobba natt, så jag blir ensam både nu inatt och imorrn natt :(
Rara V ringde ikväll. Fick en fin vänskaps-förklaring...och vad gör jag? GÄSPAR!!! Men jag LOVAR V att det inte var pga uttråkning! Du är en av de finaste vännerna jag någonsin haft. Jag hoppas att du får en skön kväll med film o lite godis. Ibland behöver man det.
Halv 7... och ögonen vill inte vara uppe... illa.
Men jag ska fan inte sova mer förrän det blir dags för natten... annars kommer jag bara ligga o vända mig sen.
Dessutom sover jag sämre när jag inte har min älskling bredvid..
Sitter o tråkar
Naglarna är målade mörkt grön-blå med glitter-lack i samma färg. Lång dusch är tagen. Kaffe drucket, Kattmat given. Nu då?
Hade jag varit lite friskare och haft mer energi, hade jag väl stält mig och gjort värsta passet med Wii... men så är inte läget. Läget är inte heller sånt att jag kan gå o lägga mig...
Kollar rundor på bloggarna jag följer... Kan nån föresten tippsa mig om riktigt bra bloggar? Jag tror jag vill ha lite fler hehe
Har dessutom kopierat hela min gamla blogg till worddokument...så nu är den oxå sparad...
Morrn morrn!
Gomorrn!
La mig tidigt igår, och har sovit relativt ok. Dock drömt en massa underliga drömmar.
Hostan river i halsen. Inte ett dugg bättre har det blivit. Suck. Jaja, jag får väl hoppas att det går över snart iallafall.
Lillebror fylelr snart 25... ojoj, min lilla lilla lillebror... minstingen i familjen. 25 bast! Vet verkligen inte vad jag ska hitta på att köpa till honom. Han är intresserad av data o konst med datorn osv. Utbildad inom det. Men jag har ingen aning om vad jag ska hitta på eftgersom han typ redan har allt. Annars gillar han tv-spel, gitarr...spelar mkt, även guitarr-hero... tycker om att fota o sånt.
SNÄLLA GE MIG TIPS PÅ VAD JAG KAN GE HONOM!
Varma morron-kramar från mig ;)
Trött...så trött...
Apoteket e fixat. Såklart dexofen... läkaren ringde ju i telefonen när jag va på ICA...i kassan... och han sa inte vad det var för antibiotika. Dexofen har en benägenhet att bara funka lite då o då hos mig nämligen. Därför brukar jag få ERY-MAX istället. Jaja, får väl se hur detta artar sig. Jag har bara mått lite illa av dem änsålänge...hoppas det inte blir värre.
Hittade häromdagen min påse med tippar till naglarna. Nu har jag förlängt dem...ska bara måla dom oxå.men det blir väl imorrn antar jag. Mina egna naglar är så fruktansvärt klena, och inget INGET verkar hjälpa... så det e bara att sätta på fejk..
Nej, om man ska sussa tidigt idag då... fredagkväll o allt...
Natti natti!
Samlar kraft
Skulle gjort det jag ska, igår. Nämligen ta mig till apoteket för de där antibiotika-pillrena. Men gårdagen fylldes av nåt annat (vad?) och när klockan helt plötsligt var kvart i 7 på kvällen, ja DÅ kom jag på det.
Men jag får väl göra det idag istället... Håller som sagt på att samla kraft till det nu. Duschad e jag iallafall, nu ska man bara fixa resten med.
Älsklingen sitter o fixar med ena datorn, som vi nu har som mediacenter. Tvätten e snart klar.
Vaknade onödigt tidigt pga linserna. Ja just det... det inlägget raderades ju. Såhär var det iallafall:
Jag har dygnetrunt-linser, dvs jag tar bara ut dem en gång i månaden och då för att byta. Inget krångel med linsvätska o sånt. Skönt.
Men... tydligen har jag lite för lite fett i min tårvätska. Detta gör att de ibland ändå blir lite torra, och jag får droppa nåt i ögonen.
Imorse var det däremot nåt helt annat. Jag vaknade vid strax efter 7 för att det verkligen brände i vänsterögat. Vacklade upp från sängen, in i badrummet o så skulle jag kolla om det va nåt skit i ögat. Tjoflöjt..det gick ju bra! Kunde inte öppna ögat för det sved nåt vansinnigt! Tårarna sprutade av vad det nu var som ställde till det.
Bestämde mig för att ta ut linserna och låta ögonen vila lite. Med ett halvöppet högeröga och ett stängt vänster, rotade jag i mina samlingar efter burken till linserna. längst ner i sminkpåsen såklart... Sen skulle man ju ha tag på linsvätskan oxå... ja, och den används ju så sällan, så var fan är den???
Morron-förvirrad och oförmögen att hålla ögonen öppna... Ja, jag kan ju säga att jag inte hittade den. Tillslut blev det att jag tog vanligt vatten.
Uuuuuut med lins-fan! Och äntligen kunde jag hålla ögat öppet. Färg? Klarrött såklart!
Men hittad inget fel vare sig i ögat eller på linsen...
Ett par timmar senare lyckas jag komma på var jag har linsvätskan: kvar i resväskan från semestern i spanien...
Inte konstigt man inte hittade den...
Där låg även glasögonen.
Jag hatrar verkligen att ha glasögon. Man ser inte lika stort område, men främst är det väl för att jag får så förbannat ont i huvudet av när de vilar på näsryggen. Vet inte om det e fibron som gör mig extra känslig eller om det är faktumet att min snok e knäckt och ihopläkt liiiite sne. Kanske en kombination? För det kvittar vad för glasögon jag har, hur bra de än sitter osv... alltid samma sak.
Nej, nu ska jag hitta lite kläder och dra till det där stället... Apoteket asså...
Läser tidningen...
Kollar in aftonbladet och blir som vanligt paff av allt.
Som denna artikeln tex.
En 11 årig mamma. Hon gifte sig, och på bröllopet fick hon åka till sjukan och förlösa sin dotter.
Hallå!!! 11 år! Detta är i Bulgarien... det är tydligen inte ovanligt att gifta sig tidigt...men 11 år!!!???
När hon var i 5e månaden upptäckte de att hon var med barn, och bröllopet blev akut-planerat. Pappan är 19 och misstänkt för sex-brott. Han får inte bo med sin fru (som tur är...).
Tycker det är totalt vansinne!
En 11årings kropp är inte utvecklad för sex (eller var hon 10 då?). Den är utvecklad för att ungen ska springa o leka. "Igår lekte jag med mina leksaker, idag är min bebis min nya leksak" säger flickan.
Tycker det är fruktansvärt. Hennes föräldrar har vårdnaden om barnet,vilket jag tycker är bra. Och jag hoppas innerligt att flickan får vara barn iallafall några år till...
Gomorr´n
SUCK!
Skrev värsta inlägget men RÅKADE på nåt sätt radera skiten!
Underbara morgon (not!)
För att summera det jag skrev innan, så kan jag säga att jag vaknade av att det brann i ögonen och jag hade lite bestyr med att få ut linserna...
...lovely...
Lär mig, men det blir banne mig fel ändå ju!
VÄLKOMMEN HIT!
Jag håller ännu på att designa bloggen... alltid krångel när man byter och det inte är samma css-mallar... menmen, det kommer bli finfint!
Kram!
Förbereder för flytt
Efter att ha tröttnat på metrobloggens strul, kommer jag flytta hit.
Min gamla adress är www.metrobloggen.se/mezza
Är det någon som vet om och hur jag kan flytta hela min gamla blogg och alla dess inlägg till denna???
