Underblogg skapad!

Ojoj, ja det va inte så enkelt att bara publicera ett visst inlägg som ska vara skyddat. Så nu har jag skapat en underblogg till denna. Den bloggen är lösenordsskyddad och jag lägger in olika inlägg där.

ADRESSEN TILL DEN BLOGGEN ÄR: http://mezzas.blogg.se/losenblogg  Jag ska fixa en direktlänk till den på min vanliga blogg så snart som möjligt...

Vill ni ha lösen till den så skriv en kommentar så skickar jag det till er via mail.
(Glöm inte att ge mig en blogg-mailadress eller en vanlig mailadress!)
Till Er som redan kommenterat om detta, skickar jag ett mail under dagen.
Verkar mailet opersonligt, så ta inte åt er... jag har gjort ett färdigt utkast till alla...

Tjingeling!


Gomorron alla där ute!!!

Årets och decenniets sista dag har inletts. Jag är strax klar med min krönika. Dock vet jag inte hur man lösenordsskyddar ett enstaka inlägg (har jag kommit på NU!)... nån som vet hur man gör???

Om det inte går, så får jag lösenordsskydda bloggen emellanåt, och bara visa detta inlägget just då.

Så, om ni ser att den är skyddad, så vet ni att krönikan tillfälligt lligger uppe.

Är det fler som vill ha lösen???? Skriv en kommentar!!!

Jag somnade inte förrän vid 4-tiden imorse... satt och skrev hehehe. Men det är väl bara bra antar jag, då pallar jag ju iallafall va uppe inatt *thihi*


Hej hopp! (uppdaterad)

Tänkte bara säga att jag ännu håller på med krönikan. Den blir lång...bara så ni vet.
Jag har fått era kommentarer, ni som vill läsa, och skickar mailså snart allt e klart :)

Jag har precis blivit klar med att färga/bleka om håret. Jag bleker det bara ljusblont, inte vitt, men jag får så vansinnigt lätt röda toner även oom det står att färgen är silver... så jag får köra med silvertoning efter och silverbalsam (som jag fått veta är mer effektivare än silvershampo!)... men nu tror jag det blev vettigt iallafall :)
Detta använder jag ;)

Denna färgen... skitbra! Den blir faktiskt inte röd! Möjligen kanske nån liten slinga om man vrålglor, men inte såsom andra färger gör! Dock blir den inte lika ljus... men den duger kanoners iallafall :)


Och så fick jag ett tips att köpa denna TONING när jag slingade håret en gång hos frissan. Hon använde den, och det tar verkligen bort alla spår av röda/oranga och gula nyanser. Håller hur många ggr som helst eftersom det är skum...


Ja, och så har jag införskaffat silverbalsam...just nu verkar jag inte va i behov av det, men det är verkligen super!


Ska väl fixa klart mina naglar med... kan inte hålla på med allt sånt imorrn, för då blir det bara fel och jag stressar...

Slänger in bilder på mitt hår (slutresultat) och mina naglar imorrn!
Nähäpp... dags att fortsätta skriva!

Tjingeling!

Pysslar...

Håller på att knåpa på min decennium-krönika. Vad har jag i grova lag varit med om de senaste 10 åren?
Jag vet inte om det kommer vara ett lösenordsskyddat inlägg... jag tror att jag vill iallafall veta vilka som läser den nämligen. Behöver ha koll på det...
Skriv en kommentar om ni vill läsa den. (Jag publicerar ej de kommentarerna.)

I övrigt så håller jag även på att skriva klart min anmälan till LÖF (landstingens ömsesidiga försäkringsbolag). Pratade med min handläggare igår  från Patientnämnden, och hon trodde det kunde bli en liten slant iallafall för dom år jag var medicinsk försökskanin på psyk...
Jag kan ju säga att än sålänge är jag uppe i 15 sidor med bara mediciner och medicinjusteringar... och jag är inte klar!

Ska slänga i en ny blekning i håret idag med, göra klart mina nyårsnaglar (kommer väl kanske bild på det sen ;) hihi). Har slängt in en maskin tvätt som snart är klar oxå.

Var på HM igår... rea rea rea! Förra ggn jag var där, såg jag en mysig tröja, pris 149kr... men jag köpte den inte.. och tur va väl det! För nu fanns det EN sån tröja kvar, i MIN storlek och i just den FÄRGEN jag kollat på... för 50 spänn hehhee... najsigt värre!

Nä, en cigg på detta...

Glöm inte att kommentera om ni vill ha lösen till den kommande Decennium-krönikan! Jag ger det som sagt till alla, men jag vill veta vilka som läser den....

Nu ska ni få se!

Ja, det blev ju lite julklappar... tänkte slänga in nårra bilder på vad!

Spikmatta

 

Spikkudde

 

Nagelvård-set/franskmanikyr-set

Super Mario Bros

 

Wii-kontroll

 

Wii kontroll-laddare

 

 Ja, det var en del av mina klappar ;)


Nyårslöften?

Ja, i år blir det VERKLIGEN klassiska sådana!!! Haha, snacka om att bete sig Svensson-aktigt... Men jag och älskligen satt iallafall igår och diskuterade... och nu blir mina löften:

  • Sluta röka efter nyår
  • Fortsätta gå ner i vikt
  • Träna bra och regelbundet
  • Sluta pilla på sårskorpor!
  • Ta hand om mig själv, dvs inte träna, gå ut etc när jag inte är tillräckligt kry!

Ja, det är vad jag kommit fram till än sålänge... Just den där sista punkten känns viktig... för jag kan verkligen inte fortsätta gå omkring och vara sjuk sjuk sjuk...

Vad blir era löften? Man kanske kan få nån liten idé av er???

 


Läser en ny fängslande blogg

Ja, jag har ju mitt intresse... och det för människor, för psyke, för utveckling och förändringar. Jag har hittat en ny blogg som jag inte kan slita mig från.
Tjejen som skriver den kallas Vilsen och är nu 21 år gammal. Hon berättar i sin blogg om sitt liv. Från det att hon föddes och fram till nu.

Ett utdrag ur bloggen:

Till slut inget kunde få mig att gråta,
Slog någon mig och jag blödde så skrattade jag,
Spottade någon på mig så gav jag leende..
Jag har alltid trott att livet var såhär och jag tyckte alla normala som hade familjer,gick i skolan,åt middag ihop,var underbara mot varandra,jag trodde alla dessa människor var idioter.Jag hade hat mot alla som var underbara...Men i min värld så var det en sanning men i deras värld var jag en monster som dem ville låsa in,en monster som ingen ville röra vid..

Kunde någon förstå mig?
Kunde någon röra vid mig och få bli älskad???
Var det så svårt begärt av samhället att bli omhändertagen?

Bloggen hittar ni HÄR

Det är verkligen en stark blogg. Riktigt fruktansvärd. Vilsen har gjort många vansinniga saker och det är ibland svårt att fatta. Men nånstans kan man ändå se vad som var anledningen. Varför hon blev så vansinnigt aggresiv och våldsam.
Bloggen är fylld av hemskheter, och redan i första blogginlägget ger hon en VARNING. Man ska inte vara instabil om man ska läsa den. Varningen ska tas på största allvar...


Ahhh Stockholm!

Scheize vad skönt det är att va tillbax! Jag har fan blivit en äkta stockholmare... blev droppad på centralen, syskonbarnet började bli lite väl gnällig mot slutet, så då fick de köra direkt till östermalm istället för att lämna av mig först.

Iallafall... jag står där på centralen, kollar på alla gatlampor och ljus. Stockholms-lufft och stress... Och så kom jag på attt jag saknat det. Bussar som går hur ofta som helst, tunnelbana, och rutiner. Affärer som har öppet minst till 19, Espresso House och mycket mer. Ja, jag har saknat det...för jag gillar det!
Stockholmspulsen har fastnat i mig.


Nere i skåne var det flera kilometer till närmsta affär, bussarna gick varannan timme och där fanns verkligen inget att göra.  Vistt.. det var jag väl medveten om, och det kan ju vara skönt några dagar..men ALDRIG att jag flyttar tillbaka dit!

Nej, jag föddes här uppe, och även om jag växte upp i skåne, så är det tydligen här jag ska vara....

Sitter på sista bussen nu, sen e jag hemma. Det tog inte så lång tid att köra, vägarna var bra oxå. 5 timmar körning, och en timme rast sammanlagt. Ja, det tycker jag va bra gjort!


I bilen...

11:16

Jaha... så sitter man i bilen då.. på väg hem igen. Hem till stora staden.

Har haft det bra i skåne, men det är ju alltid skönt att komma hem. Saknar min älskling!

Skriver i ett worddokument, och sen laddar jag upp det på bloggen sen. Mobila nätet är inte att räkna med ute i bushen haha.

Äter solrosfrön som snacks. Attans...borde köpt en dreicka med.. jaja, vi pausar väl nånstans...

Otroligt skönt att ha dator + internet med sig!

14:03

Kommit halvvägs. Tog en rastplats och käkade. Mmmmmmm... färskpressad blodapelsin-juice! Ja, och så en räkmacka på det och en vitaminshot :)

Sov ett tag innan med.
I skåne var det noll snö... mennu e det minsann en hel del. Tycker det är häftigt när landskapet ändras så, vartefter man kommer längre och längre norrut. Kommer ihåg när jag pendlade från skåne till stockholm för många år sen; då började tåget med stationsutropen på skånska, sen småländska och sen mer och mer stockholmska ju längre norrut man kom.. haha.
Men det var många år sen... snart 10 år... (shit!)

Testade lägga upp blogginlägg innan, men nätet bröts så det kom såklart inte upp nåt. Skönt att det fanns sparat i word...att jag förutspådde det *fniss*


Inte hunnit...

ja, eftersom jag inte är hemma, samt att det är jul, så har jag ju inte hunnit blogga så mycket... men jag passar på att slänga in ett litet nu.

Har nyss kollat på en riktigt usel skräck-komedi. Senaste Final Destination... jag lovar... det var inte ens värt elen som tv:n drar...

Jag saknar min älskling. Vi åker upp igen den 28e, så då ska jag pussa honom tokig!

Snön fanns här på julafton. Men sen har det bara regnat och varit plusgrader, så nästan allt är borta nu. Men det är ju lixom inte ovanligt vid jul att det är slask.
Jag har busat och kramaats med mitt syskonbarn. Hon e ju bara sååå go´!!!
Sen har det mest varit sova som gällt... fatta vad sliten jag känner mig! Ojojoj... anar att det är kombinationen av själva resandet och luften. Jag vet nämligen att jag har reagerat på luftombytet innan...

Brorsan o hans tjej fixade ett par hälsodrinkar idag... den första var riktigt god.. det var med kiwi, vindruvor, banan och apelsin.
Den andra hette Red Devil...och det med rätta!
Det var råa morötter och rödbetor, apelsin och färsk (stark!) chilifrukt. Puh! Den satt minsann! Wooohooooo... Det ska tydligen vara värsta reningskuren för kroppen. Bra efter jul-mat och juladrickan...

Ja, såhär såg den ut!

Natti natti på er! nu ska jag se om jag hinner läsa ifatt en del hos er!


Juldagen

Ja, som hos dom flesta (har jag märkt) så har det även hos mig varit lite för mycket för att jag ska ha hunnit blogga.

Det var jul med familjen igår. God mat, skratt, kramar, tomte, julmusik osv. Träffade äntligen mitt lilla fadderbarn Freja igen. Ojoj... vad barn växer snabbt! Och även min systerson!

Men det var iallafall en bra jul. Åkte med lillebror hem sen och här har jag sovit. Just nu är lillebror-familojen hos tjejens för'ldrar. Jag blev frågad att följa med. Jag sa ja till en början, men nu idag kände jag att jag var liiiite för sliten för det. Så jag har istället sovit en massa, diskat lite och glott på TV.
Dom kommer vilken stund som helst, och jag anar att lilla Freja kommer sova väldigt gott då.

Jag hade önskat mig nagelförlängning ju i julklapp. Det fick jag! Så när jag kommer hem till stora staden ska jag mminsann bygga naglar! Sen fick jag även ett kanon-set med nagelprylar. Allt ´man kan tänka sig för manikyr och pedikyr.

Spikmattan jag önskat mig fick jag oxå, men inte nog med det... jag fick även en spikkudde! Cooooolt... gissa vem som kommer agera fakir nu! haha.

Jag har läst runt på bloggarna jag följer... tyvärr är det många som haft riktigt jobbiga jular.
Jag minns min beskärda del av skit-jular. Men på den tiden mådde jag riktigt dåligt. Jularna var verkligen kaos och tårar. Skuld och självhat.
I år mår jag ju så oändligt mycket bättre... och därför blev även julen bra.
Klart att det va lite suckar ibland... lite tankar på att man hoppas dom andra uppskattar julen, paketen och gör allt för att andra ska få en bra jul... men det mesta gick ändå av sig själv, vilketr gjorde att det var lättare att slappna av.

Snön höll sig under hela julafton, men idag regnar det och det har blivit glashal blöt is. Lite snö finns ju kvar iallafall...
Pratat med älsklingen uppe i sthlm. Tydligen har det fortsatt snöa och det blir bara mer o mer o mer... mys!

Nu ska jag ta mig ett bloss, sen kommer nog de andra tillbax strax!

Kram på er!!!!!


On my way....

Nu sitter man iallafall på tåget. Efter lite strul hamnade jag i rätt vagn, men det blev en liten spurt på perongen innan!

Det var länge sen jag åkte i en såndär gammaldags kupé. Ni vet sån som det finns i dom gamla tågen... Men jag sitter iallafall i en sån nu.  Åker inte med SJ-tåg, utan VEOLIA. så det är ett gammalt tåg, men rätt trivsamt.
Däremot har ALLA med sig extremt mycket packning och julklappar... så bara för den sakens skull är det rätt trångt.

La över lite filmer på datan, så nu ska jag se på JUNO. Nån som sett den???

God Jul

Jaha...

Om 2½ timme sitter jag på bussen. På väg till tunnelbanan. Som tar mig till tåget. Som tar mig till skåne där jag blir hämtad av mamma eller pappa.

Jag är packad och klar. Bara datakabeln och USB-minnet som ska med oxå, men det tar jag senare. Håret är flätat i inbakad fläta, resekläder är påsatta. Hälen är omsorgsfullt omplåstrat med extra lager (skoskavs-blåsan).

Nu vet jag inte vad jag ska göra... vänta vänta väntaaaaa....


GOD JUL



Önskar Er en God  Jul!

Ja, god jul till Er alla mina läsare!
Lilla My
Emma-Lee
Michan
Tappa Inte Hoppet
Malin
Gracely
Laif of älvan
Konståkningsbloggen
Ludmilla
Ludde
Jag väljer Livet
Becka
Dessan
Hontass
Mia
Nett
Milla
Anna
Sofia
Psykiatrin-blogg
Tears of an angel
Ylva
Vägen från 37 kg
Willman
Killmewithlove
Eriiza
Fashionhaggan
Mib
Herr anorexi och jag
Ziggi
Manda
Emma
Perfektion
Terhi

...och mina vänner utan blogg:
I:et
Fina V
Danne
Aleksandra
Danna
Anneli
Kollegan
...ber om ursäkt om jag missat nån...

och alla ni andra vilka ni nu är som kan tänkas kolla in här!!!!
(ni får gärna lämna kommentar så jag får veta *thihi*)


HOPPAS NI LYCKAS MED KONSTEN ATT FÅ EN FRIDFULL JUL!!!!




Skit-dag!!!!!

Suck!
Jag skulle åka in till centrum för att hämta ´min tågbiljett tills imorrn. Då vände humöret... Och det blev totalt uselt! Jag irriterade mig på folk, tyckte allt ljud blev extremt enerverande osv. På vägen tillbaka irriterade jag mig till vansinne på att busschaffisarna inte verkar fatta att det är KALLT ute... Nääädå, dom sitter där inne i värmen några meter bort och vägrar köra fram och släppa in folket. En mminut innan avgång läggs tidningen ner och det börjar blinka i lamporna. Då är man redan halvt förfrusen och klarar knappt ta upp busskortet för fingrarna har slutat lyda.
Jag har verkligen inte fattat vad det är för vits att sitta där i bussen 10 minuter innan de kör fram. Är tidningen så himla viktig, så kan den faktiskt ligga kvar i knät och tas upp igen när alla kommit på. Men neeeeej, det ska minsann hånas åt frusna resenärer...

Sen måste jag ju säga att jag börjar bli måttligt trött på all julhysteri i affärerna. Det gapas och skrikks och springs och knuffas. Julmusiken går ju på repeat och hög volym, plus att det står nån tjej och sjunger live julsånger på lika hög volym.

Anar att jag är påverkad av julstressen, för nu vill jag inte ha jul längre. Nu känns det återigen bara som nåt man ska ta sig levande igenom.
Japp... jag har ingen hög stresstolerans, och det märks! Deppet är på G och jag kan bara hoppas att jag lyckas hålla det i shack tills julen är över och det vänder automatiskt.

Hatar att bli påverkad på detta sättet. Jag tycker julen är en mysig grej, och fram tills idag har det varkligen gått bra! Men nu kommer den traditionella deppigheten när jag bara MÅSTE klara av alla trevligheter, måste vara social, måste vara glad, måste vara tacksam osv osv i all oändlighet.

Ja, jag vet vad min terapeut skulle sagt, och det är att fråga mig VARFÖR jag måste vara glad och allt.
Svaret: Jag vill helt enkelt inte förstöra för dom andra...

Äsch, nu skiter jag i detta och sätter mig och spelar Super Mario Bros...

Chao!

Julklappar?

Jag har alltid samma önskelista till både jul och födelsedag, eftersom jag fyller den 23 januari. Denna gången blir jag dessutom 30, så det är ju lite extra stort och sånt.

Jag har funderat lite på det här med klapparna och presenterna. Jag har min önskelista, men tänkte bara för sysselsättningens skull rada upp vad jag tycker verkar va roliga klappar i övrigt ocå. Inte så att jag önskar mig det, men alla år har sina specialiteter.

Min önskelista:
  • Pengar till tatuering (tatuera över ärren på vä-arm)
  • Presentkort till Nagelförlängning
  • Wii WeSing + mick
  • Wii Dansmatta inkl spel
  • Spikmatta
  • Sängkläder till dubbelsäng
  • Prsentkort underkläder
  • Olika roliga o snygga Depend-nagellack (små)
  • Start-set Photopearls (finns på bla Panduro, Kungsgatan)
  • Våffeljärn
  • Hushållsassistent (stor)
  • Bakmaskin
  • Långa latte-teskedar


Andra kuliga och bra saker:

Ätbart tangentbord
Mina vänner-bok (vuxen)
Sällskapsspel
Start-set till scrapbooking
Roliga disktrasor
CD-sagor till barn
Apotekets julsenap i keramikmuggar
Spotify Premium eller Voddler
Hjärtformad stekpanna
Personliga smycken


Attans!

Ja, gomorron på er alla där ute i bloggvärlden!
Här är det klarblå himmel och gnistrande snö... vacker som bara den!

Klickade som vanligt in på lägenheter att hyra imorse. Jag brukar va uppe strax efter 8 på tisdagar. Då lägger de upp lägenheter somdet är först till kvarn på.
Vi har haft koll på ett särskillt område, och vet att det inte är det lättaste att få lägenhet där.
Lägenheterna brukar poppa upp sådär kvart, 20 över 8...
Idag... så klickade jag snabbt in mig på datan 8:34. Kände mig lite jäktad över att jag var lite sen, men tänkte att "äh, det kommer säkert inte nån just idag"
Vad händer????
Jo, jag klickar in... och ser att JUST DEN LÄGENHETEN är uppe!
...och jag hamnade såklart som nummer 30... Hade jag kommit upp i tid, så hade jag ju faktiskt kunnat ha en vettig chans!!

Attans oxå... verkar inte vara min dag idag...

Men, jag hälsar er alla god morgon iallafall! Idag är det dan före dan före dopparedan!
Och imorrnkväll drar jag till skåne.
Jag kommer SÅKLART ha datan med mig!!!! Bloggandet fortsätter, sså oroa er inte *thihi*

Vinterkram till er alla!!!

Om sambo-livet och att hjälpa

psykiatrin-bloggen publicerades ett mail från en anhörig som gärna ville veta hur det var att ha en sambo när man mår dåligt.

Tänkte jag kan skriva lite om det här...

Jag och min sambo träffades första gången långt innan vi blev tillsammans. Han var skötare på ett av ställena jag låg inne på. Men det var absolut inget mellan oss då. Antingen hade jag pojkvän eller så var jag gift.
Iallafall, så skulle jag åka hem från behandlingshemmet över helgen. Jag träffade hans kompis på tåget (som oxå jobbade inom psyk). Vi började babbla lite och så kom vi på att jag och min älskling bara bodde 100 meter från varandra. Jag blev bjuden på fest dit senare på kvällen.
Ja, och så gick det som det gick. Vi blev tillsammans och jag åkte tillbaka till behandlingshemmet efter helgen.

Mina tidigare förhållanden har varit allt utom hälsosamma... och jag pratade med min terapeut om detta en del. Med tanke på att jag i min borderlinepersonlighet ofta kastade mig djupt och härligt i förhållanden, så pratade vi även om hur jag skulle "hantera" detta.

Det var ju lite speciellt eftersom han varit min vårdare på psyk (han jobbade intä där varken då eller nu), och det kändes väldigt viktigt att vi inte fick rollerna som vårdare och patient i vårt förhållande. Det är lätt hänt, när det är så man träffat en människa innan...

Jag har alltid varit väldigt medveten om detta. Att han inte ska vara min vårdare/behandlare. Jag hade min behandling på behandlingshemmet, och där fick den stanna. När jag var hemma var det förälskelse och kärlek som gällde.

Min sambo har aldrig behövt åka med mig till sjukan för att jag varit destruktiv.  Jag har skött det själv så länge, så jag var van vid det.
Däremot har jag naturligtvis gråtit ut mot hans axel, pratat massor och allt sånt. Men på ett kärleksförhållande-sätt. Min terapi har jag haft med min terapeut. Det var med henne som jag analyserade, funderade öppet osv med.
Klart min sambo vet allt jag pratat om på terapin, men när jag berättat saker har det inte varit det minsta terapi-liknande!

Jag tror att det är ganska viktigt att dra den skillnaden. Jag vill inte att min sambo ska ta hand om mig på det sättet som gjordes när jag låg inne.

Min terapeut var i början skeptisk med att jag var tillsammans med min fd vårdare. Det första halvåret gjorde vi nästan inget annat än att prata om hur hälsosamma förhållanden var, och hur terapeutiska förhållanden var. Jag tror att eftersom vi pratade om det var och varannan dag, så gjorde det mig så medveten om att jag skulle vara rädd om mitt förhållande. Mitt kärleks-förhållande.
Jag ville verkligen inte vara ynklig och lessen och nån man behövde ta hand om och ibland övervaka.  Så jag kämpade för motsatsen.
Eftersom jag i så många år vant mig vid att andra tog ansvar över mig, och inte jag själv, så var det en ganska stor omställning.

Men sen började det bli naturligt. Min terapeut såg att det faktiskt fungerade, och idag är hon väldigt glad att vi är tillsammans.

Vissa saker kom ovanligt lätt i mitt och min sambos förhållande. Eftersom han sett mig och jobbat med mig när jag mått riktigt dåligt, så kan han lätt se tecknena när jag idag inte mår bra. Nästan innan jag själv vet varför det kliar i själen, ger han mig nån kommentar på det.



Nu vidare till de mer konkreta frågorna i inläggetpsykiatrin-bloggen:

1. När man märker att ens anhörig mår dåligt men inte vill ta den hjälp som finns av psykiatrin, men behöver den, vad gör man?
I mitt fall ska det verkligen ha gått väldigt långt då. Både jag och min sambo vill helst undvika inläggningar. Men jag vet att om han skulle känna att vi inte kan klara detta, då sätter han näven i bordet och ser till att jag åtminstånde ringer. Antingen till jouren eller nån annan tal-kontakt. Efter alla turer inom psyk, är jag ändå rätt säker på när gränsen går, och då vet jag oxå att jag måste vare sig jag vill eller inte.
Jag tror det handlar om att partnern ska kunna hjälpa till att se det ur en annan vinkel, kunna argumentera med faktiska händelser osv.

2. På vilket sätt kan man ge sin anhörig stöd? Allt ifrån verbalt, socialt, fysiskt, psykiskt, emotionellt?
Våga prata om det. Stäng inte in några ord eller frågor, för det kan vara svårt att se mellan raderna när man mår dåligt. Se till att skapa det förtroendet som krävs för att han/hon ska våga gå till dig om vad som helst. Det är inte bra om han/hon bär på saker, känslor, tankar osv utan att kunna prata om det. Förstår du inte, så fråga. Det skapar större förståelse och det blir lättare att anförtro sig då.
Även om det är skratt, tårar eller ilska, så visa att du finns där no matter what. Kom ihåg att det inte enbart är personen du känner som agerar, det är även sjukdomen. Det går inte att skylla på sjukdomen visserligen, men tänk på att det är båda, inte bara antingen eller (sjukdomen eller människan).
Var inte rädd för fysisk kontakt, men bli inte heller för upprörd om han/hon inte vill ha det. Ibland måste man få vara själv.
Det är såklart viktigt att du vet saker om sjukdomen. Om hur måendet beter sig, hur eventuella mediciner verkar samt dess biverkningar. Vet du inte, så fråga fråga fråga... antingen direkt eller på nätet, i böcker eller läkare/vårdkontakter. Det finns tystnadsplikt, men generella frågor går alltid bra att ställa.

3. Hur gör man om man har en anhörig som Inte har kontakt med psykiatrin men behöver det, fast inte vill själv?
Jag tror att det ofta kan bero på rädsla. Och rädslan är ofta ihopknnuten med okunskap. Första kontakten är alltid skrämmande. Ta reda på hur kontakten med psyk kan gå till, försök förklara det och diskutera om det mycket. Bli inte förvånad om det tar ett tag innan det riktigt gått in. Det kan ta många diskussioner. Om någon mår väldigt dåligt, så finns det så mycket mer som pågår i skallen. Nya saker är skrämmande.
Om det inte är väldigt akut, så är jag övertygad om att prat om tvångsåtgärder lättare skrämmer än förklarar. Jag tror inte det är nån bra ide att ta upp det. Men det beror såklart på situationen. Är han/hon farlig för sig själv eller andra, så kan man själv ringa jouren och fråga hur man ska göra. Se till att ha kunskap innan du pratar om saker. Då blir det iallafall inte värre för att han/hon upptäcker att det är fel...

4. Finns det några tecken man kan gå efter, när det gäller om man ska lämna den anhöriga ifred eller tvångsomhänderta?
Hur verkar personen? Är han/hon medveten om omvärlden eller helt inne i sin ångest eller kanske psykos? Om det inte går att få sammanhängande kontakt med personen, så kan det vara bra att ringa psyk och kolla.
Är han/hon farlig? För sig själv eller andra? Om ja, hurpass farlig? Är det risk för självmord? Risk för plötsliga utbrott då andra skadas?
Är det fara för livet pga fysiska symtom? Finns det en så allvarlig ätstörning tex att man inte kan lita på att han/hon inte rasar ihop?
Jag tycker ändå att det viktigaste är att försöka förklara/få fram att det är bäst man åker till sjukhuset. Det är alltid bäst att försöka göra det frivilligt. Det blir mindre dramatiskt/traumatiskt för personen då.

5. Tips på hur anhöriga kan bli en del av patientens vård.
Försök att skapa ett naturligt sätt att prata om mående. Se det inte som en skam eller skuld! Hur skulle du prata om det gällde ett brutet ben? Vården kommer vara en del av personens vardag, och därför tror jag inte man ska se det som nåt "udda" eller "farligt". Det gör ingen nytta att gå med känslan "hjälp, hon är ett psykfall nu ju... eftersom hon har kontakt med psyk". Många många många människor har kontakt med psykiatrin! Det är inget ovanligt eller konstigt med det.
Samtidigt gäller det en människas innersta känslor och tankar. Respektera det. Var inte för påträngande om du märker att du får motstånd. Prata inte om det med en massa människor. Det räcker med att de närmaste vet.
Jag tror att om man skapar ett naturligt förhållande där man får ta del av hans/hennes tankar och känslor, så är det lättare att finnas i vården oxå. Det blir inte lika krystat att tex hälsa på om man ligger inne, eller kanske vara delaktig i läkarbesök. Ofta kan man få be att vara med en liten stund på läkarbesöket om han/hon tillåter det.
Har man en bra relation blir det heller inte så svårt om man tex ska diskutera aktiviteter. Man kan finnas med och ge förslag, kanske t o m hjälpa till med att skaffa kontakter osv. Dock är det viktigt att personen gör det mesta själv, så inte han/hon känner sig utanför i saker som bestäms!

6. Tips på hur man håller ut som anhörig
När jag bodde hos mina föräldrar, vet jag att både mamma och pappa skrev dagbok. Även om de pratade mycket med varandra oxå, så var det ett sätt att få ner tankar och känslor på papper. Det gav dem en bättre synvinkel på mycket.
Var engagerad i informations och anhörig-föreningar. Det kan hjälpa mer än man tror!
Prata prata prata... det blir inte bättre för att du håller det inom dig själv. Tillslut blir det för mycket, och det kanske är du som kollapsar...
Kanske kan du t o m få prata med någon inom psykiatrin själv? Det behöver inte vara en psykolog, det kan mycket väl räcka med en stöd-kontakt.
En annan sak som är väldigt viktig, är att även du får egen-tid. Tid när du kan slappna av själv. När du kan göra vanliga saker. Gå och fika med en vän, läs en bok, se till att sova ut. Se till att göra saker som ger dig energi att orka vara anhörig!



Till sist vill jag påpeka att detta är mina egna tankar och ideer. Alla är vi olika och alla funkar på olika sätt.
Även alla sorters problem måste ses från just den synvinkeln. Det finns oändligt många psykiska problem, vissa passar kanske en del av detta på, andra är det helt uteslutet...

Tack för att ni orkade läsa detta långa inlägget, och jag hoppas jag kan hjälpa någon med det jag skrivit...

/Mezza



Tur!

Ojoj... ja det va såklart nära ögat! Men jag fick min tågbiljett iallafall! Och jag är framme innan julafton! Närmare bestämt 16 minuter i 24 den 23/12....

Det var minsann inte många biljetter kvar. Som en slump kollade jag in på Velovia (heter det så?) det nya tågbolaget förutom SJ... Där fanns inga biljetter till morgondagen heller, inte ens ordinarie... precis som hos SJ, men det fanns dagen efter!

Så... jag drar ner till skåne i jul. Härligt värre :)

Har packat det mesta... och kommit fram till att det minsann inte blir nån lätt sak att få med alla julklappar ner! Ojojoj... jaja, tar de billigaste i en påse bredvid...

Svetten lackar... vansinnesvarmt härinne, och såklart kan vi inte öppna fönster heller, eftersom snön ligger över fönster-gränsen... Man kan minsann bli svett av nervositeten och stressen när det inte verkar som att man kan åka dit man ska över julen!

Nu e det iallafall fixat!

Chao!


Tankar

Jag har fortsatt med mina funderingar... med vad jag varit med om... Jag har jagats inatt av konstiga drömmar. Mardrömmar...
Klart de är relaterade till  verkligheten.. Men jag vet inte om jag pallar skriva om verkligheten i nuläget. Inte om den verkligheten iallafall. Det blir nog en annan gång...

Idag kom lillasysters smycke!

Jag beställde ju ett designat smycke (halsband) till kära lillasyster. Idag kom det! Och HJÄLP vad snyggt det var!!! Wihooo!
Beställde från Willman Design. Kika gärna in där! Snygga saker minsann!

Såhär blev det!


Hur snyggt är det inte!!! Lööööv it!

Tåg tåg tåååååg...

Har varit uppe ett tag... håller på att försöka få en sista minuten-biljett med SJ till skåne. Inte så himla lätt kan jag säga! De släpper biljetterna 24 timmar innan avgång, och det har inte kommit upp nån än!

Jaja, i värsta fall får jag åka julaftonsmorron, jag tror inte att det e sååå himla många som åker då. Men det hade ju varit trevligt att komma nån dag innan iallafall.

Har kollat på tradera oxå, men jag e lite nojig där... hinner man få den i tid? Går det att lita på?

Nån som köpt biljetter på tradera?

Kramis till er alla!


...

Vad kan jag säga?
Ett stort TACK säger jag iallafall!

Tack till alla era varma kommentarer!

Känner mig djup och känslosam idag. Mycket tankar, mycket känslor, mycket minnen. Mycket analyserande.
Men det är okej. Jag har underbara läsare. Ni stöttar mig mer än ni tror med era kommentarer.

Det känns viktigt för mig att berätta om mig själv. Kanske inte så mycket själva händelserna, snarare hur jag upplevde det.

Varma vinterkramar till er alla! Och mycket värme till alla er som KÄMPAR därute!

Minnen del 2

Hur blev det sen då?

Ja, eftersom folk inte lyssnade på mig, så blev det att jag blev ännu mer våghalsig. Jag gjorde det mesta för att folk skulle se mig. Jag blev ännu mer framåt.
Eftersom jag hade så lätt för att lära, så blev det stället jag fokuserade på.
Jag blev ännu bättre i skolan, var ännu mer intresserad osv. Klasskompisar fick för sig att om det var för många med bra betyg, så försvårade det för de andra att få bra betyg efteersom nivån "höjdes".

Jag blev expert på att redovisa. Då det sällan blev tyst i klassrummet när jag pratade, utvecklade jag redovisningarna till tillfällen jag ville engagera klassen.
Jag gjorde olika "uppgifter" för klassen i mina redovisningar så att budskapet skulle gå fram. Illustrerande uppgifter som lite teater tex.
Jag blandade in flera olika ämnen i olika redovisningar. Tex så skulle jag och min grupp redovisa svenska på öppet hus. Eftersom jag alltid älskat att sjunga, och det är något jag behärskar rätt bra, så gjorde vi en liten scetch ur Kristina från Duvemåla (som var poppis just då). Vi fick fram den svenska immigrationen och det blev såklart sång oxå.
Det var ju svensk historia!

Min kropp var såklart ännu problem. Nu inte bara med kommentarerna från både killar och tjejer. Det blev till ett hinder för att jag skulle visa vem jag var. Inte bara mina bröst...
Jag fick problem med axlar och rygg. Jag började (mot min vilja) bära lösa tröjjor, lager på lager.
I slutet av gymnasiet pratade jag med skolläkaren och han skickade en remiss till att förminska mina bröst.
Jag hade strulat m,ed maten i många år, men nu blev det betydligt mer. Jag ville verkligen ner i vikt. Jag krympte målmedvetet min magsäck tills jag blev mätt på ett halvt äpple. Jg gick såklart ner en del, men jag var långt ifrån underviktig.

Under 2a och 3e året i gymnasiet var det väldigt mycket. Min lillasyster fick anorexi, min mamma opererades flera gånger för cellförändringar och myom, min lillebror strulade till sig med socialen... Mamma o pappa flyttade till Stockholm (vi bodde i skåne då), jag flyttade hemifrån 2 gånger...
Min bästa vän försökte ta livet av sig...
Mitt i allt var det BUP. Jag gick på samtal där eftersom soc gjort en anmälan om att  min morfar varit på mig... sexuellt ofredande.
Jag hade nästan inga pengar eftersom jag bodde själv. Jag och min katt fick klara oss på några hundralappar i månaden. Jag tog med mig mat och toa-papper från skolan tilloch med...
På allt detta kaos, så ville jag ju verkligen ha bra slutbetyg.

Men allt verkade ju funka så bra! Jag klarade mig. Jag fick bra betyg. Jag var alltid på bra humör. Jag var social... Det var inte många som visste att jag inte mådde bra. Mina närmaste vänner såg nog mer, men jag fattade inte att de insåg att jag hade nån ätstörning. Det var väldigt upp och ner med det, och jag fattade det definitivt inte själv. Jag vet att jag åt sallad eller knäckebrög till lunch i perioder, för att sen i andra perioder vräka i mig kött och sås. Klart jag inte gick ner i vikt så mycket....

Däremot kunde jag få (även om det var sällan) extrema utbrott. Jag tände till på en liten bagatell. Men det varade aldrig länge. Masken jag utarbetat i så ofantligt många år, åkte på lika snabbt som den föll av. Den msken kämpade jag länge med att få bort. Det tog lång tid innan jag ens fattade att den var där. Den hade blivit mitt skydd och jag trodde det var jag.

För att behålla vänner trodde jag att man skulle ställa upp och vara glad. Jag gjorde detta av automatik. Jag sa aldrig "nej, jag orkar inte" eller "nej jag vill inte". Det fanns inte i min värld.

Jag pratade inte med nån av lärarna, eftersom jag inte verkade ha nåt problem. Jag var ju bara lite udda.
Jag pratade däremot med min kurator på BUP. Hon var inte så himla bra, och passade egentligen inte mig. Jag var 17 och skulle inte va på BUP länge till. Det blev mer som en vänskapsrelation. Men en sak som hon sa fastnade faktiskt.
"Om du inte vrider ner tempot, så kommer du garanterat hamna i en depressione eller bli anorektisk som din syster"
De orden minns jag... Jag minns oxå att jag tyckte att jag inte hade nån möjlighet att varva ner... jag hade sslutbetygen att tänka på... jag hade egen lägenhet och katt... jag KUNDE inte offra all tid jagkämpat...bara för att hon tyckte att jag skulle ta det lugnare.

Så... ja, jag tog studenten. Fick 8 MVG, 4 G och resten VG i slutbetyg. Jag flyttade till min dåvarande pojkvän. Jag vikarierade lite på olika jobb. Jag sökte till komvux för att läsa upp en del betyg samt komplettera. Jag ville in på läkarlinjen.
Men så rasade allt.
I februari 2000, ett halvår efter studenten, tog jag beslutet att jag skulle bli anorektisk. Jag sa till mig själv (och skrev i dagboken) att jag skulle bli så sjuk att jag inte klarade av att ta mig upp. Jag skulle spy varenda gång jag varit tvungen attäta. Jag skulle bli så sjuk att jag hamnade på sjukhus.
Anledningen var... alla runt mig mådde så dåligt. Mina vänner, min familj... varför skulle jag jämt sticka ut? Varför skulle jag ha lyxen att må bra? Nej, jag förtjänade att må dåligt. Jag kände inte att jag var förunnad ett bra liv.
Varifrån den känslan kom, ja det kan jag spekulera om. Men jag är rätt säker på att det hade med utanförskapet i skolan, den ständiga känslan att inte duga, övergreppen av morfar....
Jag hade levt så länge med att inte duga att det inte kändes rätt att må bra. Det kändes onaturligt.

Efter skolan... jag jobbade på äldreboende, dagis/fritids, pluggade på komvux, och såsmåningom arbetspraktiserade jag på ett sjukhus på barnavdelningen.
Vi flyttade från lägenheten till hus. Jag sökte även 2 jobb på mina föräldrars arbeten uppe i stockholm.
Ja, jag låg verkligen i!
Jag tränade, jag spydde och jag gick ner i vikt.
Efter bara nån månads jobb i stockholm, då jag pendlade varje vecka, blev jag sjukskriven. Det var i maj -00 Jag bodde ju hemma hos mamma och pappa på veckorna, när jag inte var hemma i skåne/småland.
Eftersom min lillasyster hade anorexi, och var på väg ur den, så hade mamma och pappa rätt bra koll på den sjukdomen. Då pappa var min chef, sa han att jag var för smal, för sjuk för att jobba. Om jag hade en vilopuls under 50/min. så fick jag inte jobba. (av min systers anorexi hade de lärt sig att det inte alltid var vikten som var det viktigaste. Hon hade en vilopuls på 32, och det gjorde att hon akut fick läggas in trotts att hon inte var extremt mager)

Jag slutade jobba. Jag koncentrerade mig på att inte äta, samt att göra mig själv illa. I september var jag så dålig att jag fick läggas in på sjukan med dropp.

Jag hade väl nått mitt mål... som jag satte i februari... men jag reflekterade inte över det då.
Jag reflekterade inte heller över att det min kurator sagt, hade hänt. Jag fick både en svår depression och anorexi.

Och nu... snart 10 år efter mitt beslut den där dagen i februari... så är jag ännu sjukskriven. Jag har inte kvar ätstörningen, jag är inte i en lika djup depression, men jag har det jobbigt med personlighetsstörning och självbild. Jag har ångest, destruktiva tankar osv. Jag mår bättre än vad jag gjort på 10 år.

Vad är anledningen?
Ja, jag är övertygad om att det är en kompott av skola, stress, morfar, skev självbild... tillsammans med min egna inbyggda känslotröskel... smärttröskeln...

Vissa hade nog klarat av det liv jag haft riktigt bra. Men jag var en sån som sög åt mig allt. Människor föds olika.

Ni kan inte ana hur mkt jag analyserat av mig själv... Jag har sååå många tankar, så många saker jag klurat ut och förstått...

Jaja, det var väl lite minnen antar jag...


Julgodiset är KLART!

Ja, det började ju med detta


och sen sattes det igång!
Det blev:

Chokladkolor


Knäck


Nougatkulor i vit choklad och Chokladdoppad torkad aprikos




Chokladdoppad torkad ananas




Nöt/frukt-choklad med apelsinsmak



Kokoslikör-nougat



Apelsinnougat



Chokladdoppade kokoslikörmarinerade cashewnötter



Sen förberedde jag pepparkaksbollar med ädelost i



Ja, har jag inte varit duktig så säg!

Det är iallafall vad jag pysslat med de senaste (många) timmarna...

Nu blir det sängen och film med älsklingen!
Natti natti!


Härligt!

Gissa vad jag håller på med !!!!

Minnen...

Först: jag har uppdaterat bloggarna jag läser i länk-kolumnen!

Minnen...ja...
Jag klandrar ofta mig själv för allt som har hänt mig. Rent intelektuellt kaan jag se att det ofta inte är mitt fel, att jag gjorde mitt bästa, att jag inte hade andra val i just den situationen osv. Men det är skillnad på intellekt och känslor. För även om jag vet en sak, så kan känslorna mycket väl säga en annan.

Som mobbningen i skolan tex.
Många kanske inte hade uppfattat det som mobbing, men en sak har jag minsann lärt mig, och det att varje människa är unik och har sin egen sårbarhetströskel.

Jag blev inte slagen i skolan. Jag blev inte förföljd på rasterna eller på vägen hem.
Men jag blev utsatt för vad jag upplevde dt, psykisk mobbing.

Jag blev utfyst. Folk snackade om mig. Jag fick höra saker på omvägar om mig. Jag behandlades som om jagvar dum. Jag fick höra mindre snälla saker och ord.

Nu efteråt kan jag se varför. Och mycket handlade om avundsjuka.
Jag var bra i skolan, har alltid haft lätt att lära. Jag utvecklade tidigt former, fick stora bröst. När andra inte hade en tillstymmelse till figur, var jag utvecklad som attan.
Jag tyckte dessutom det var roligt att lära sig saker i skolan.

Sen saker som jag beskyller mig själv för.
Jag var klassens clown. Jag spexade, jag var med i Luciatåg och teatrar. Jag visade gärna upp min konst på skolans utställningar osv. Jag hade lätt för att prata och redovisa.
Om jag inte varit så framåt så kanske det hade gått bättre? Om jag dragit ner på tempot lite... hade jag kanske blivit mer accepterad?
Eller?

Även det beteendet vet jag numera anledningen till.
Eftersom vi flyttade ofta, och jag därmed ofta bytte skola, kändes det såklart viktigt att jag fick nya kompisar med jämna mellanrum.
Och hur får man nya kompisar? Jo man är snäll, rolig, ställer upp osv.
Och dessutom... för att kunna klara av nya skolor, med nya lärare och ämnen, så måste man hänga med rätt bra på lektionerna. Och skaffar man sig bra relationer med lärarna, så vet man bättre hur de funkar med ämnena och betygen.

Så... jag blev DUKTIG. På alla plan.
Jag var duktig i komisrelationerna. Jag var duktig på lektionerna, och jag var duktig med lärarna.

Som ett exempel på mitt clown-beteende, kan jag ju säga att jag bland annat skakade hand en timme med alla i den nya skolan (9e klass) på lunchrasten. Många tyckte jag var helt puckad såklart, men jag var ju iallafall rolig.
I lågstadiet accepterade jaag att killarna släpade mig i håret i korridoren. Jag var inte ett dugg hår-öm, och eftersom nästan alla anddra var det, så var det ju lite coolt.

Jag var dock aldrig rolig på ett elakt eller oförskämt sätt.

I högstadiet och gymnasiet blev jag kallad Pamela Anderson pga mina bröst. Jag hade storlek 70E-F och jag är blond.

Men det värsta var nog ändå tillfälllena när jag verkligen skulle säga nåt viktigt och ingen lysssnade. Det kunde vara att nåt skulle hända på skolan tex. Men eftersom ingen lyssnade så kom det som en överaskning för de flesta. Och det var inte alltid det var trevliga överaskningar.
När jag svarade på en fråga i klassrummet, struntade folk i att lyssna på mig. De pratade/skvallrad om annat istället.
När jag skulle göra muntliga redovisningar var det inte många i klassen som brydde sig om att jag stod där framme och pratade. Ibland gick t o m lärarna in för att avbryta dem och säga att jag faktiskt höll på och prata.

Om det var ett gäng som stod och snackade om nåt, och jag råkade gå förbi, tystnade de genast. Det var inte nödvändigtvis mig de pratade om, men det var ofta om nåt som de inte tyckte att jag borde veta. Och det kunde vara allt från andra människor, till att det var nåt extra möte med skolan eller nån läxa.

Jag vet att det snackades skit om min kropp och folk tyckte att jag fjäskade för lärarna. Jag fjäskade verkligen inte., men jag gjorde mina läxor, och jag var frågvis på lektionerna för jag ville veta mer.
Jag har alltid tyckt om att ha kläder som framhäver min figur. I lösa kläder har jag alltid bara kännt mig tjock.
Men med tajta tröjor och stora bröst... som tonåring... ja, då är man en diva som tror hon e Pamela Anderson. (och nej, SÅ tajta eller ens utmanande var de definitivt INTE! Och diva var jag heller absolut inte.)

För att folk skulle tycka om mig var jag alltid glad. Jag visade sällan andra känslor. Tyvärr gjorde det att mina klasskompisar inte brydde sig eller tänkte efter vad de sa till eller om mig.

fortsättning följer....




Gomorrn!

Så, då var det asså lördag... Älsklingen jobbar, katten käkar torrfoder och jag sitter och röker.

Satt ganska länge igår när jag skrev inlägget 2009 för Mezza. Men det var kul!  Det är verkligen en hel del som hänt under året. Som hjälp hade jag bilder på både facebook och bilddagboken. Annars hade jag aldrig kommit ihåg.
Men jag tror det kan vara ett nyttigt sätt att se tillbaka på. Minnas vardagen, minnas större och mindre saker som hänt. Minnas och se hur man har utvecklats.

Skulle vara kulö om fler nappade på iden :)
(som jag fick från bloggen Fashion Beyond Sizes och detta + detta inlägget)

Hur har erat år sett ut????????


LÄS DETTA! VARNING!

Såg detta inne hos Lilla My, så jag passar på att vidarebefodra meddelandet...


Förmedla till alla dina kontakter snarast!! Från Polismyndigheten i Stockholms län

Läs & vidarebefordra!!

Förmedla till alla dina kontakter snarast!!
Var uppmärksam under de närmaste dagarna: öppna inte några budskap med en
bilaga med titeln ’Vykort från HALLMARK’ oberoende vem som har skickat det
till dig!
Det är ett virus som öppnar en vykorts-bild, som ’bränner’ hela
C-hårddisken i din dator!
Detta virus kommer att tas
emot av någon som har din e-postadress i sin kontaktlista. Det är
anledningen till att du måste meddela alla dina kontakter! Det är bättre
att få detta budskap 25 gånger, än att ta emot viruset och öppna det!!


Om du får ett mail kallat POSTCARD, trots att det skickas till dig från en
vän; öppna det inte!! Stäng av datorn omedelbart!!!


Detta är det värsta virus som aviserats av CNN.
Det har varit indelade efter Microsoft som den mest destruktiva viruset
någonsin!!
Detta virus upptäcktes av McAfee nyligen, och det finns ingen reparation
ännu för denna typ av virus!
Detta virus förstör hårddisken, där
vital information hålls!!!

Meddela alla dina vänner.
KOM IHÅG: Om du skickar till dem, kommer du att gynna alla!
____
Med vänliga hälsningar

Jessika Karlsson

Polismyndigheten i Stockholms län
Personal- och utvecklingsavdelningen
08-4010266 0702-756528
jessika.karlsson@polisen.se

2009 för Mezza


Januari

 Jag firade in det nya året ensam hemma. Karln min jobbade natt... Skiträdd stod jag på tak-terassen och såg raketer smälla på lite för nära håll....

Den 23e fyllde jag 29. Jag fick min första helt nya dator, en bärbar Asus (Den är såld nu...)

Jag blev fast anställd för första gången i mitt liv, efter att jag gjort min praktik där från september -08


Februari

 Jag designade ett beställningsjobb som mamma gjorde i textil-konst.

Jag köpte en cerise-rosa digitalkamera! Superbra är den, och jag dokumenterar mina dagar för glatta livet!
 


Mars

Träffade en kär vän från gymnasietiden som jag inte pratat med på 10 år! Helt underbar människa!

Köpte böcker om konst och människans sjukdomar på bokrean.

Vi investerade i en tvättmaskin som spelar trudelutter vid start och stopp!

Jag köpte även min första rit-platta till datorn. Detta var den riktiga starten för min konstnärliga ådra att brinna till liv igen efter många års uppehåll pga prestationsångest.


April

Mötte våren i Stockholms skärgård. Krokusar och havsvindar!

Jag gör mitt första försök för att sluta röka. Efter en vecka gick det åt skogen, men jag lyckades iallafall lägga mig på en lägre nivå i antalet cigg per dag...

Det var konstutställning i jobbets sop-rum... väldigt underligt ställe...

På Valborg hade vi årets första grillning på terassen
 


Maj

 Njuter av att världen blommar. Grillar ofta, steker mig i solen och är nästan aldrig inomhus.

Klipper av mig en hel del hår. Ny frisyr och kortare än nånsin! Men sååååå snyggt! Tyvärr gör mina mediciner att jag svettas extremt mycket, och mitt självlockiga hår måste ständigt plattas...

Den lilla röda stugan sätts upp på Globen och jag tycker det är ur-häftig konst!

Jag går på ortodoxt syrianskt bröllop. Vilken upplevelse! WOW!
 


Juni

 Lägger in mig på Maria för avgiftning av benzo. Ligger inne 5½ veckor och har bara en timmes permis varje dag. Missar midsommar. Saknar vindar och hav. Kokar av abstinens och extrem hetta på den lilla inglasade rök-balkongen.

Gör olika undersökningar på min övre magmun samtidigt som jag är inlåst på Maria. Det beslutas om en ny sorts operation av magmunnen.


Juli

 Skrivs ut från Maria i mitten av juli. Stannar hemma ytterligare en vecka innan jag återvänder till jobbet. Har klarat det absolut vidrigaste man kan vara med om. Jag är fri från benzo för första gången på 8 år!
Jag har gått upp en hel del i vikt under tiden.

Jag träffar vänner som aldrig har sett mmig utan benzo i kroppen.


Augusti

 Mitt fadderbarn/brorsdotter fyller 1 år och de är i Stockholm. Jag busar och leker med henne massor!

Extrem-värmen har kommit tillbaka, och jag lider ännu mer av svettnningarna. Dessutom har jag ännu abstinens och det ger om möjligt ännu mer svettning och dessutom får jag jämt små värmeslag.

Min syster fyller 25. Vi äter och dricker gott ute.

Jag säger upp mig från jobbet, ochblir samtidigt sjukskriven 100% året ut.


September

 Jag säljer min bärbara dator och skaffar mig en mini-data.

Jag opereras för mitt magmuns-bråck. 20 klammer häftas inuti nedre delen av min matstrupe. Jag har fruktansvärt ont efter operationen.

I slutet av månaden åker jag och älsklingen på semester till Spanien. Det är första gången jag är på sol-semester och det är helt underbart! I början mår jag dock fysiskt dåligt eftersom det var rätt nära efter operationen.
I Spanien får jag uppleva en hel vecka utan ångest eller ens oro. Det har inte hänt på 15 år...


Oktober

 Vi kommer hem från Spanien i början av oktober och jag åker direkt på rejäla Fibro-smärtor. Jag blir dessutom sjuk och jag verkar inte bli riktigt bra. 


November

 Jag träffar en vän från behandlingshemmet som jag inte träffat på väldigt länge.

Jag minns fars-dag med sorg eftersom det nu är ett år sedan en annan vän tog sitt liv...

Jag köper ett Nintendo Wii. Börjar träna för att gå ner i vikt.
Jagbörjar äta Reductil som min smärtläkare skrivit ut. 
 


December

Det äär snart jul, men jag dröjer länge med att få nån julkänsla. Men så kommer snön, och jag börjar nynna julsånger helt plötsligt.

Jag ska åka ner till skåne över julen, till familjen.

Jag fortsätter att gå ner i vikt, men har fått ta det lugnt med träningen. Jag är sjuk i antingen bronkit eller influensor/andra virus.

Jag avslutar med min terapeut som jag haft i över 4 år. Nu är jag terapi-fri, men det känns helt ok ändå.

GOTT NYTT ÅR!


Vill göra om designen!

Ja, jag vill ändra här i bloggen... och jag har hållt på lite i PS med att fixa hur jag vill ha det...

MEN(!)
Jag tänkte lixom fel... för jag vet inte hur man ändrar i denna bloggen! Jag vet ju med färger och sånt... men jag skulle vilja ha mönster och motiv, så hur gör jag då?
Jag lyckades i metrobloggen, men där kunde man lätt ladda upp bilderna till designen på ett annat sätt.

NÅN SOM VILL HJÄLPA TILL?????

Jag vill:

Ha den här som bakgrund, dvs längst ut i blogg-kanterna



Sen vill jag ha denna som där själva blogginläggen hamnar. dvs texten




Jag vill ha svart text..., och även svart ram runt olika "rutor.
Sen vill jag ha mörkt rosa länk-text.


Nån som känner sig manad att hjälpa mig?????????
SNÄLLAAAAAAAAAAA... :)


Vinna tofflor hos Fashionhaggan!!!!

Ja, inne hos Fashionhaggan kan man vinna två par BjörnBorg-tofflor!
Snackaa om att det skulle vara perfekt!
För kolla in vad jag har fått göra med min älsklings tofflor:

Japp... ni ser rätt! Jag har LAGAT dessa fallfärdiga innetofflor! 2 lager jeans-sula fick jag sy på! ...där rök ett par gamla jeans :P

Tror ni inte min älskling skulle bli VANSINNIGT glad om han istället fick ett par såna här?

Det tror iallafall jag!

Håll tummarna för att älsklingen äntligen får slänga de gamla tofflorna och njuta av att ha dessa snygga, sköna, varma!

Vinna en dator???!!!!!

Ojojoj!!! Ja jag hoppas att det inte är för sent att vara med i tävlingen, för detta MÅSTE man ju vara med på!!!
*Håll tummarna för mig!*
Ja, chansen att man ska vinna är väl inte så stor, men m man inte tävlar så är den ju ännu mindre eller hur??????
Skulle passa bra med en ny dator... fin sådan som en julklapp.

Ja... iallafall... HÄR tävlar jag! Det är MOGIs blogg.

Kolla in hur den ser ut:
Specialdesign och allt!
HP Mini designad av Tord Boontje här på Santa Clause by Mogis blogg

Snöstorm

Det har inte blivit så mycket kvalitetssömn inatt kan jag lova!
Bor man på nionde våningen (dessutom på en kulle!) och det är snöstorm ute... ja, då låter det en hel del!

Jag ÄLSKAR alla former av storm. Så jag tror att anledningen till min kassa sömn kanske mest beror på att jag helst ville vara vaken och beundra det hela haha
Det i kombination med hosta var nog inte så lyckade förutsättningar för att kunna sova.

Jaja. Nu e det dag, snön faller än, och man ser inte långt när man tittar ut. Sikten = kass.

Jul-musik på radion...
Igår påminde älsklingen mig om att jag åker ner till mina föräldrar om en vecka... ojoj, är det REDAN??????
Känns som julen överrumplat mig mer än vanligt i år..

Jaja. God Jul på er. Jag har nyss avnjutit en latte med kardemumma... DET är juligt iallafall!
Kramiz!

SMYCKEN!

Jag har hittat en kanon-sida! Hon gör egna smycken! Efter beställning :)

Har beställt ett till julklapp till min kära syster (jag vet att hon inte läser min blogg ;)...) Vad tycker ni om detta?

...fast det ska såklart inte stå STEFAN på det haha
Nä, det ska stå SYSTER
Hoppas bara det hinner komma innan jul....

Kolla in på sidan ni oxå! Ni ska få se att ni hittar nåt snyggt! Och inte är det dyrt heller!


Sen har jag hittat en annan kul sida oxå :)
Har önskat mig ett start-set med pärlor i julklapp + födelsedagspresent...
PHOTO PEARLS
Man lägger helt enkelt pärlplattor... som föreställer egna eller andra foton!
Man kan beställa olika storlekar etc... gissa om jag e på pyssel-humör!!!


Vinter-sjuk-baka

Älsklingen stannade hemma från jobbet idag. Vi fick en akuttid på vårdcentralen och läkaren skrev ut Coccilana till honom. Stackarn... han har inte kunnat sova på  2 nätter pga hostan...

Det är ett par decimeter snö ute. Tycker om det. Tyvärr drar det rätt rejält från vardagsrumsfönstrena... vi har såna där jättefönster...typ balkongdörr-storlek.

Fick ett litet ryck... Kollade in på Lilla Mys blogg och visst! Där fann jag det jag ville. Snabba havrekakor.
Enklaste receptet i världen! 3½dl havregryn, 1½ dl socker och 175g smält smör. In i ygnen 10 min på 175grader. Klart!

Jag gjorde dom i muffinsformar... men jag höjer ett varningens tecken: lägg INTE mycket i var form! Det bubblar över...
Det mesta hamnade på plåten :S
Men det var faktiskt lättare att käka från plåten än de i formarna. Det blev lite som havreflarn. Nästa gång ska jag nog ta långpannan och göra det i... sen skära fyrkanter av det.
Jag hade dessutom flytande margarin... kanske blir bättre med vanligt?

Kram-kalas till alla!

Sista terapin

Jag har gått i terapi sen jag var 17. Det är 12 år sen... Det har varit några uppehåll, men om man räknar ihop det så har jag gått i terapi i 10 år.
De senaste dryga 4 åren har jag haft min underbara terapeut BM. Idag var det sista samtalet.

Slut.
Finito.
Over and out.

Första terapeuten jag haft tills jag blivit "klar". Hon var terapeut nr 13.

Känns overkligt att jag inte längre ska gå och prata med nån. Jag har ju faktiskt gjort det i hela mitt vuxna liv.

Men det känns ändå okej.
Overkligt men okej.

Det tar väl ett tag innan jag fattat det riktigt.

Gav en ros och ett litet kollage av mmig från när vi först sågs och fram till nu. Hon blev glad, och det kändes viktigt att ge henne det.

Pratade om allt som hänt, om hennes minnen av mig, hur jag påverkat henne, och allt vi varit med om tillsammans.
Ja, för det var ingen vanlig terapi med BM. Eftersom hälften av vår tid var på behandlingshemmet, så var det mycket mer än bara terapi. Det var städ, matlagning, utflykter, fika, födelsedagar, jul-firande, shopping,  sjukhusbesök, bråk, skratt och tårar...
Ja det var mycket... väldigt mycket.

Jag är enormt glad att jag haft denna tiden med henne. Nu är den slut. Men det mesta tar slut nångång, och just detta fick ett bra slut. Ett planerat slut.

Ett lyckligt slut.

Snö!

Ahhh... det är väl ändå helt UNDERBART att höra snön knarra under fötterna för första gången denna vintern :) Men kallt som attan e det med ju...
Var ute en sväng... skulle bara köpa cigg, men kortet ville inte funka i affären så det blev till att åka ner till centrum, hämta ut pengar, köpa frimärke och posta julkort till Chile, sen hem, köpa cigg och SEN upp i värmen igen.

Trött... ska softa vid tv:n lite

Chao!

Diagnostisera fibro?

Fått en fråga om hur man sätter diagnosen fibro.

Vanligtvis går man igenom ett antal blodprover på sin vårdcentral, i jakt på nån reumatisk sjukdom. Men trots smärta i leder o muskler, så syns inget på proverna. Jag gick till vc i flera år och kollade, ibland fanns det nån minimal höjning i led-proverna (inflammation i ledvätskan) men oftast inget alls.  Efter mycket om och men med massa turer hit o dit och smärtmediciner utan verkan, träffade jag en ny läkare på vc som tyckte jag skulle kollas upp för fibro.
Han skickade en remiss till en smärtklinik och där gjordes utredningen.

En ganska enkel utredning... Det var lite frågor på hur smärtan var, hur länge jag haft den och hur den påverkade mitt liv. Sen användes en liten tryck-apparat för att kolla min smärttröskel. Med denna apparat tryckte de på en massa olika punkter på min kropp. Dessa pungter kallas Triggerpunkter. Jag fick säga till när det gjorde ont, och de läste på apparaten hur hårt de hade tryckt.
Om mer än 11 av punkterna visade sig vara överkänsliga (dvs de behövde inte trycka normalhårt ens med apparaten), och olika blodprover den senaste tiden (för mig alla dessa prover på vc) inte visade något... ja, då var det fibro.

Det var en snabb och enkel undersökning och jag har svårt att fatta att det tog så lång tid innan nån tyckte jag skulle göra den. Jag gick i 6 år på olika vårdcentraler ju!

Vad är det med folk???!!!

Är det vintermörkret? Är det julen??? Vad är det som gör att man vill ta livet av sig just nu?

Jag läser en massa bloggar... djupa bloggar av djupa människor. Människor som har det vansinnigt svårt, men som klamrar sig fast vid livet ändå. Överlevare.

Men nu blir jag förbannad faktiskt. Visst, jag kanske får skylla mig själv att jag läser dessa bloggar... men det var faktiskt inte såhär när jag började läsa dem.
I nuläget är det minst tre stycken som håller på att ta sitt liv. Som planerar när var och hur, som inte tror de lever året ut... som gör dagliga självmordsförsök.

Jaaaa.... jag VET hur det känns att vilja dö. Och kanske är det just den vetskapen som i nuläget gör mig förbannad?
Förmodligen läser ni även min blogg, och ni får faktiskt stå ut med att folk blir förbannade på er. Jag vill så gärna ruska tag i er och få er att vakna, men jag VET att  det inte gör nån skillnad. Däremot vet jag hur det känns att ha förlorat en vän pga självmord.

Jag har varit i era känslor. Jag har haft samma tankar och känslor. Jag har t o m planerat. Men nu sitter jag här, och jag lever. Och jag är äckligt glad för det! Jag var övertygad om att jag aldrig skulle kunna vara glad över det, mendet är jag nu!

Jaja... suck... jag var väl bara tvungen att få ut lite aggressioner om detta. Jag går inte samma väg som då när jag var med om ett allvarligt suicidförsök (som för övrigt gjorde tjejen invalidiserad). Då hade jag inte kommit dit jag är idag, utan hade starka tankar på att göra detsamma. Varför? Jo, för det är inte bara självskadebeteende som smittar... även självmord smittar.

Men inte heller då gjorde jag nåt. Jag såg eftersviterna. Jag såg vännerna, tjejen efter allt, och mycket mer.
Sen såg jag en annan tjej som tyvärr lyckades ta sitt liv. Och sviterna efter det i familj och vänner. I mig.

Trotts att jag varit på den vägen själv... så blir jag ännu förbannad. Att känna sig maktlös är inte kul.

Nä... nu får det vara slut med detta inlägget. Nog för idag.

Byebye

MIN Fibro...

Fibromyalgi är olika från person till person. Detta är hur JAG upplever MIN fibro:

SMÄRTAN
Ständig smärta. Oftast i händerna, underarmarna, armbågarna, fotlederna, knäna och fotsulorna. Smärtan flyttar på sig och jag har alltid ont någonstans.

Lätt beröring på underarmarna kan sprida sig och smärtar i huden (s.k nervsmärta).

Beröring på tex bröstbenet gör fruktansvärt ont och bränner. Känslan sitter kvar ca 30 min efter att man tryckt lätt där.

Sällan ont i musklerna, oftast ont i leder och skelett.

PSYKET
Ständig smärta ger mig obalanserat psyke. Humöret beror på hur väl jag "orkat med" smärtan.
Sömnen blir påverkad både pga av smärtan och av oregelbundenheten. Lägger jag mig och vilar på dagen pga att jag har ont, så blir det svårare att sova på natten. Ibland kommer jag inte ur sängen pga smärtan och det kvittar hur pigg jag är i skallen, jag måste vila ändå.
Depressionen jag har blir inte direkt bättre av att jämt ha ont. Mycket känslor till att inte "vara värd" att ha roligt och vara aktiv eftersom jag har så ont.

FYSISKT
Sömnsvårigheter, oförmåga att göra vad jag vill, får/kan ej träna som jag vill utan måste anpassa allt efter smärtan.
"Vanliga smärtor" som man haar i vardagen (huvudvärk, sjuk i tex influensa etc) blir vansinnigt mycket starkare. Likaså med träningsvärk.

KAN EJ:
Damsuga, bära tunga matkassar, sysslor med "konstiga ställningar" som tex toa-städning....

ANPASSNING
Jag och min sambo har fått bra rutin på vardagen och vad vi gör för olika sker. Han står mycket för städandet, medans jag ofta gör maten och fixar i köket. Innan vi hade tvättmaskin var det mest han som tvättade i tvättstugan eftersom det var så mycket och tungt. Nu kör vi bara lite i taget och då funkar det mycket bättre.
Min sambo tar alltid de tyngre matkassarna när vi handlar. Om vi storhandlar har vi alltid Dramaten-vagn med oss.
Jag skulle gärna gå på hårdare träning, tex gym, men det kan innebära försämring av fibron. Därför är det viktigt att träna på sätt där man är snäll mot kroppen. Vattengympa är ultimat träning för de med fibro, och det går jag ju på. Dock saknar jag väldigt mycket min konståkningsträning...12 år åkte jag. Det är det roligaste av allt! Menn det klarar inte min kropp.
Visst kan jag göra allt som alla andra kan, men det blir med bekostnad på mig själv. Vill jag åka skidor... visst! Men sen är det sängen som gäller de följande 2-3 dagarna.

BEHANDLING?
Smärtstillande hjälper inte. Jag vet att vissa får hjälp av det, jag är inte en av dom.
Jag har testat flera olika läkemedel som minskar framkomligheten av smärtsignalerna till hjärnan... men det är inget som funkat. Tryptizol, Lyrica, Gabapentin, Sifrol...är en del som jag testat. Jag äter Cymbalta, som är en antidepp-medicin, men som även påverkar smärtan.  Jag har haft Cymbalta som anti-depp-medicin sen innan jag fick diagnosen fibromyalgi. Jag vet inte om den hjälper mot smärtan, men det känns dumt att byta den eftersom jag iallafall blir hjälpt av den psykiskt.

Jag får nervblockader med Narop (ett bedövningsmedel). Det innebär att jag får sprutor rakt in i nervtrådarna. Där injiceras bedövningsmedlet. Effekten blir att de första 5-10 timmarna blir jag förlamad och bedövad. Efter det vaknar området till liv igen, och följs av enorm smärta i några timmar. Det är för att nerverna retats med injektionen. Men när det gått över kommer en period med lite förmminskad smärta. Det ska tydligen vara 3-4 veckor, men jag upplever sällan att det hjälper mer än 2 veckor. Dock är jag väldigt glad över att få lite lindring iallafall 2 veckor i månaden!
Ja, för jag får dessa sprutor ca 1 ggn/mån.

Sprutorna får jag av min specialist smärtläkare på en smärtklinik. Jag vet att man kan få flera olika sorters blockader. Vanligast är att man får det i musklerna. De jag får kan jämföras lite med epiduralbedövning eftersom det sätts rakt in i nerven.
Tyvärr är det inte alls många som ger blockader i nerverna... jag tror att det skulle hjälpa bra om det fanns större möjligheter att ge det till flera.
För... blockader är -iallafall för mig- det ENDA sättet att minska min smärta. Inget annat funkar, och då får jag göra på detta sättet. Lokalt behandla det stället som gör mest ont..

Fibromyalgi går inte att bota. Det är en livslång sjukdom, som oftast inte blir bättre förrän man blir gammal. Jag vet att hos vissa förändras smärtan vid tex graviditeter, pga alla förändringar som sker. Dock är det inte säkert att det blir bättre...det kan likaväl bli sämre eller utan skillnad alls.

Det finns s.k Fibro-massage. Det är mjukare massage och ska tydligen vara bra... tyvärr görs det massa reklam om detta inom landstinget... men det går inte på högkostnadskortet och man måste betala allt själv... och det är inte billigt...

Ja,nu har jag skrivit lite om min fibro... Fråga om det e mer ni vill veta!!!

Tjingeling!




Info fibromyalgi



Fibromyalgi

Allmänt

Fibromyalgi är en sjukdom som innebär att smärtimpulserna förstärks, vilket gör att man blir mycket känslig för smärta, att smärtan sprider sig till många ställen i kroppen och att den blir kvar länge.


Man har oftast värk i musklerna, men den kan också sitta i leder, ledband och skelett. Det är vanligast att få ont i nacken, axlarna, nedre delen av ryggen, händerna och fötterna. Smärtan kan vara ständig, eller med kortare uppehåll. Ofta har man ont olika mycket i olika delar av kroppen, och smärtan kan variera från en dag till en annan. En del blir bättre de första åren, medan andra har besvär längre.

De flesta som får fibromyalgi är mellan 30 och 50 år och kvinnor.

 

Symtom

Om man får fibromyalgi är det vanligt att man får värk på både höger och vänster sida av kroppen och på övre och nedre kroppshalvan. Man blir ofta väldigt trött och stel, och man kan få svårt att lyfta saker.

Efter ett tag kan sjukdomen göra att man har svårt att sova, blir orolig och nedstämd och får stressrelaterade besvär, till exempel magbesvär och migrän.

 


Behandling

Det kan vara svårt att behandla smärtöverkänsligheten, däremot går det att behandla symtomen. Det är viktigt att vara fysiskt aktiv för att hålla igång kroppen, till exempel genom vattengymnastik eller promenader. Det är också bra att göra avslappningsövningar och en del blir hjälpta av akupunktur eller massage.

Vanliga smärtstillande mediciner kan hjälpa och om man får mycket ont kan man få receptbelagda mediciner. Det finns också läkemedel mot sömnproblem och nedstämdhet.

 

 


Fibromyalgi / Vad händer i kroppen?

Reviderad: 2009-03-27

Ont i kroppens muskler

Fibromyalgi innebär långvarig smärta eller värk i muskulaturen på flera ställen i kroppen kombinerad med en ökad smärtkänslighet. Med långvarig menas minst tre månader.

 

 

 

En ökad känslighet för smärta

När man lider av fibromyalgi har man en direkt förstärkning av smärtimpulser i ryggmärg och hjärna. Det betyder att man reagerar kraftigare än vanligt på smärta, och att smärtan lätt sprider sig till många ställen i kroppen och blir mer eller mindre ihållande.

En sänkt smärttröskel gör att även ett lätt tryck eller muskelspänningar och muskelsammandragningar som inte brukar vara smärtsamma gör ont. Tillståndet kallas för allodyni och kan finnas även på ställen där man inte har ont.

 

 

 

 

 

Kroppens system samverkar

Hjärnans smärtsystem har förbindelser med kroppens immunsystem, med det system som reglerar sömn och det system som reglerar hur vi reagerar på stress. Förbindelsena mellan smärtsystemet och de övriga systemen går i båda riktningarna. Det innebär att till exempel att stress kan ge smärta och smärta kan ge stress.

Detsamma gäller för relationen mellan sömn och smärta som är vanligt om man har fibromyalgi. Det är ofta svårt att avgöra om sömnproblemen eller smärtproblemen kommer först, vad som är orsak och verkan.

Detta förklarar varför fibromylagi kan ge många symtom och att det kan vara svårt att veta vad som orsakat sjukdomen från första början.

 

Fysiska orsaker

Vid fibromyalgi förändras en funktion i smärtsystemet. Denna funktionsstörning gör att man är mer smärtkänslig, och att tröskeln för vad som gör ont sänks. En sådan långvarig eller permanent funktionsstörning är en sjukdom.
.

 

Stress och psykologiska orsaker

Fibromyalgi är inte en psykisk sjukdom, men långvarig smärta ger oftast långvarig stress. Stressen kan i sin tur öka intensiteten i smärtan man upplever och även förklara en del av symtomen vid fibromyalgi. Inte bara när man får fibromyalgi utan vid alla långvariga smärttillstånd spelar psykologiska faktorer en roll för hur de olika symtomen upplevs. Oro, ängslan, stress och depression kan öka intensiteten av symtom som smärta, trötthet och dålig sömn.

 

 

 

Barn kan också få fibromyalgi

Fibromyalgi förekommer över hela världen och i alla åldrar, och antalet patienter med fibromyalgi är ungefär två procent av befolkningen. De flesta insjuknar i 30- till 50-årsåldern, men även barn kan få fibromyalgi.

 

 

 

Smärta påverkar hela livet

Har man fibromyalgi lider man av mer eller mindre ständig smärta, stressrelaterade symtom, dålig sömn, trötthet och ofta depressiva symtom. Allt detta påverkar givetvis livskvaliteten, både på fritiden och i arbetslivet. Eftersom kroppslig kontakt ofta gör ont kan samlivet drabbas.

Omkring hälften av alla med fibromyalgi arbetar, men oftast deltid. Beslutet om man kan fortsätta sitt jobb eller inte beror bland annat på hur svåra symtom man har och hur arbetet kan anpassas till de begränsningar som fibromyalgi innebär.


 

Ständig värk det tydligaste tecknet

Värken sitter oftast i musklerna, men kan också kännas i leder, ledband och skelett. Smärtan är ofta ihållande, men ungefär en tredjedel av alla som drabbas har korta perioder av smärtfrihet.

Vissa kroppsdelar drabbas oftare än andra, som nacken, axlarna, nedre delen av ryggen, händerna och fötterna. Smärtans styrka varierar i olika delar av kroppen, och den kan också variera från en dag till en annan.

 

Svårare att röra sig

När en muskel gör ont är det svårt att röra den obehindrat. I en studie av människor med fibromyalgi, rapporterade över hälften att det var svårt eller omöjligt att springa, gå i trappor, bära en vikt på fem kilo, arbeta med händerna ovanför huvudet, öppna ett skruvlock eller att lyfta två kilo.

Många med fibromyalgi känner sig stela i musklerna, framför allt på morgonen. Domningar och stickningar förekommer hos mer än hälften av patienterna, utan att de har någon nervskada.

 

Vanligare med stressymtom

Intensiv och långvarig smärta är stressande. Därför är tecken på stress vanliga hos personer med fibromyalgi. Exempel på sådana symtom är:

  • Magbesvär med knipsmärtor, ökad gasbildning, omväxlande diarré och förstoppning.
  • Problem med att kissa, eller ett behov av att kissa ovanligt ofta.
  • Torrhet i munnen.
  • Migrän eller spänningshuvudvärk.

Det här är stressbesvär som många i samhället lider av, men de är vanligare hos människor med fibromyalgi.

Läs mer om stress i 1177.se. Länk finns i kapitlet Fördjupning och länkar.

 

Sömnproblem och trötthet

Smärtan gör att man vaknar på natten, ofta flera gånger, och därför inte känner sig utvilad på morgonen. Trötthet är ett mycket vanligt symtom som nästan alla med fibromyalgi lider av. Det är den djupa sömnen som främst påverkas, och om den djupa sömnen störs kan även immunsystemet påverkas.

Dålig sömn, stress och smärta kan tillsammans förklara att personer med fibromyalgi ofta får sämre minne och svårare att koncentrera sig.

 

Många blir oroliga och nedstämda

Kropp och själ hör ihop. Ständig smärta påverkar det psykiska välbefinnandet. Det är vanligt att den som har fibromyalgi blir orolig och nedstämd. Många oroar sig för att inte kunna fortsätta med sitt arbete, för sin ekonomi eller för att inte fungera i familjelivet.

 

Hur ställer läkaren diagnos?

För att visa hur smärtan upplevs i kroppen får man först fylla i en teckning där man markerar alla värkande områden. Man får också beskriva sin sjukdomshistoria för läkaren.

Genom en särskild undersökning kan läkaren ta reda på om man har en sänkt smärttröskel. Vid denna undersökning kontrolleras om ett måttligt tryck gör ont och går till så att läkaren trycker lätt med tummen eller pekfingret på 18 förutbestämda ställen. För diagnosen fibromyalgi krävs att detta tryck upplevs som smärta i minst 11 av de 18 punkterna.

Det finns också test som objektivt visar om nervceller som har med smärta att göra är överkänsliga. Testerna används ännu mest inom forskning.

 

Andra sjukdomar som ger liknande symtom

Det finns andra tillstånd som ger långvarig och spridd värk, och som en läkare kan hjälpa till att utesluta innan man får diagnosen fibromyalgi.

Polymyosit är en ovanlig inflammatorisk immunologisk muskelsjukdom som kan ge muskelsmärta framför allt i tidiga stadier. Det viktigaste symtomet är nedsatt muskelstyrka.

Polymyalgia rheumatika är en reumatologisk sjukdom som ger muskelsmärta och muskelstelhet. I motsats till fibromyalgi ger sjukdomen en kraftigt förhöjd sänka. Kortison lindrar symtomen.

Muskelsmärta förekommer också ibland vid underfunktion av sköldkörteln (hypothyreos).

 

Diagnosen kan bli ifrågasatt inom sjukvården



En annan orsak till att personer med fibromyalgi ibland mötts av misstro vid kontakt med vården, är att kronisk smärta ofta ger andra symtom som stress, sömnsvårigheter och trötthet. En person med fibromyalgi har därför ofta många och svårbehandlade symptom, och kan uppfattas som en besvärlig patient. Förhoppningen är att ökad kunskap om fibromyalgi inom vården och bland personal på till exempel Försäkringskassan kommer att leda till att personer med fibromyalgi slipper bli misstrodda. Att inte bli trodd när man berättar om sina symtom är förnedrande och tungt.


 

 

 

 

 

 

Smärtstillande mediciner hjälper inte alla

Vanliga smärtstillande läkemedel kan ha god effekt vid fibromyalgi, men dessvärre är ibland effekten minimal. Vid liten eller obetydlig effekt bör dessa mediciner inte användas. Vilket läkemedel man får beror på hur svår smärtan är. Det vanligaste läkemedlet är paracetamol, som bland annat finns i Alvedon och Panodil.

Vid starkare smärta kan man få ytterligare läkemedel, så kallade tilläggsmediciner. De kan till exempel innehålla kodein, som finns i exempelvis Citodon och Panocod, eller tramadol, som finns i Tramadol, Nobligan och Tiparol. Det finns en viss risk för beroende med tilläggsmedicinerna.

Ibland används så kallade tricykliska antidepressiva läkemedel, som används vid depression och också hjälper mot smärta och sömnbesvär. Exempel är Saroten och Tryptizol, som innehåller amitriptylin.

Ibland används också läkemedel som innehåller pregabalin, och finns i till exempel Lyrica, eller gabapentin, som finns i till exempel Gabapentin eller Neurontin, eller duloxetin, som finns i till exempel Cymbalta och Yentreve. Som vid all läkemedelsbehandling måste efffekten vägas mot eventuella biverkningar.

 

 

 
 

 

 




Infon är klippt o hämtad från denna sidan (sorry för kass klippning, men det ville sig inte med rätt radavbrytning etc)

Lussekatten önskar Er glad Lucia!



GLAD LUCIA!
Önskar jag Er alla!
/Mezza & missen-Mia

Dags...

Ja, nu e det på tiden att ta upp bloggandet igen! Blev inte mycket igår eftersom jag fick sprutor i handlederna och blev därmed förlamad. Idag har jag varit på apoteket för mer reductil och sen va det skallabank som överfallde mig.
Den e ännu kvar, men har tagit Naproxen så jag hoppas det går över.

Fick gott om beröm av min smärtläkare att jag gått ner nästan 3 kg sen jag var där sist. Han passade även på att påpeka hur långt jag kommit med allt och hur annorlunda jag är nu jämfört med för tre år sen. Kul :)
Nu ska jag inte dit förrän 20 januari nästa år.

Hade hoppats kunna åka en stund till en vän här i närheten idag, men det är stört omöjligt med denna skallabank som jag har...
Kanske lika bra att hålla sig hemma...krya på mig lite mer
 Nä nu ska jag kolla lite rundor på allt här i cybervärlden :)

Tack för alla gratualationer ang högskolan!
Kram!

I taxin

Sitter i taxin på väg till smärtkliniken. Dags för sprutor igen. Vet inte om det blir i fötterna eller i handlederna... innan var jag säker på fötterna men efter att ha kännt efter lite så är nog händerna mer aktuellt.
Nya piller ska jag få med (reductil) Andra dagen utan nu men det har gått bra ändå. Inte ätit så mkt mer än med dom. Antar att de fortfarande sitter i?
Men det blir iallafall vägning hos smärtläkaren, för jag måste ha gått ner ett par kilo om jag ska få fortsätta. Jag vet ju att jag gjort det, men ändå känns det lite nojigt... tänk om HANS våg inte visar samma då?

Jaja. Taxichaffisen undrar väl vad jag håller på med när jag sitter här och skriver...menmen, låt han undra hehehe

Chao!

I taxin

Sitter i taxin på väg till smärtkliniken. Dags för sprutor igen. Vet inte om det blir i fötterna eller i handlederna... innan var jag säker på fötterna men efter att ha kännt efter lite så är nog händerna mer aktuellt.
Nya piller ska jag få med (reductil) Andra dagen utan nu men det har gått bra ändå. Inte ätit så mkt mer än med dom. Antar att de fortfarande sitter i?
Men det blir iallafall vägning hos smärtläkaren, för jag måste ha gått ner ett par kilo om jag ska få fortsätta. Jag vet ju att jag gjort det, men ändå känns det lite nojigt... tänk om HANS våg inte visar samma då?

Jaja. Taxichaffisen undrar väl vad jag håller på med när jag sitter här och skriver...menmen, låt han undra hehehe

Chao!

Ställer in idag.

Har idag fått för mig att lyssna på min kropp, och den säger att det inte ska va nån vattengympa ikväll... Så jag ställer in det.

Vikten går trotts allt ner även om jag tagit det vansinnigt lugnt med tränandet... 75,1 stod det på imorse.  Imorrn ska jag till smärtläkaren och det blir vägning där. Har jag gått ner mer än 2kg får jag fortsätta med Reductilen.
Känns verkligen som att jag kunnat gått ner minst ett kilo till, men bara om jag tränat. För maten har varit riktigt bra. Dock blir det intressant dag idag. Reductilen är slut och jag får ju inga nya förrän imorrn... Får väl se om hungerkänslorna spelar mig lite spratt idag.

Både jag o sambon blev vansinnigt sugna på pizza igår, men istället för att köpa färdig, så gjorde vi egen. Betydligt nyttigare! Det va massa grönsaker, fläskfile och knappt nån ost på. Ojojoj vad god den blev! Tog baraq en bit för sen sa magen stopp.
Visst, det tar lite extra tid o energi att göra egen pizza... men yummmm... det va det värt!

Dessutom blev det ju en hel del över tills idag ;)

Yes yes yeeeesssss!

Haha! Jag har kommit in på högskolan!
Kanske inte så mkt att hurra för då det bara gäller en fristående kurs på en termin... men för mig e det häftigt!

Kom in på Fysiologi, men står som reserv på Stress och stressrelaterade sjukdomar. Det senare är mitt förstahandsval...

Det blir långt att åka och det är plugg kvällstid... på den jag blivit antagen till... Men vafan! Jag ska börja på högskola ju! Ojoj. Aldrig pluggat där innan. Men jag tror det är en vettig start för en som varit sjukskriven i 10½ år... deltid, ingen lång kurs etc. Känns som att jag kommer få chansen att "lära mig lite" om hur allt funkar med tentor osv.

Tjingeling! Nu ska jag knåpa ihop ett födelsedags-mail till en kompis som fyller 29 idag...
byebye!

Läkare

Nu e det ringt och bokat. Älsklingen ska träffa läkaren kl 2. Han upptäckte igår, efter att han fått väldigt int i halsen, att han hade 5 blåsor i halsen längst bak. Inte precis stället man brukar få blåsor på... Dessutom feber o skit. Så kl 2 är det vi som drar till vårdcentralen.

Jag ska till smärtläkaren på fredag, och tänkte då ta upp det här med slem i luftrören. Troligen är det astma-besväl av ett slag jag inte haft innan och det är väl bara att skaffa annan astmamedicin då... :S

 


Hmm...

Det är något som inte stämmer. Det upptäckte jag när jag var ute en sväng nyss.
Det är kallt, träden är nakna, det luktar vinter, lampor lyser både inne och ute och mörkret kommer tidigt på eftermiddagen...
Men
Det är 8 december... allt e redo... Det är dags att komma nu SNÖN!

Wihooo!

Jaaa!
Idag... *thihi* Idag!!! Kom en sak med posten :)
Ja jag skrev om att det var nåt som hände i ett annat inlägg, och nu ska ni få höra!

Jag och min älskling har fått en present!
Det kom fram med posten idag, och det var två små kuvert... I dem fanns två presentkort på "En tvårätters festmiddag" på en restaurant här i stan!!!!

Middagen gäller i januari och det passar ju kanon! Det blir minsann en god födelsedagsmiddag nån gång runt min 30årsdag den 23e ;)

Vem var då denna underbara människa som gav mig detta???

Jo, det var såklart vinnaren av Lilla My Award! Lilla My själv!

Tack så vansinnigt mycket vännen! Lovar att ta massa kort så du får se läckerheterna du gett mig!

Varma kramar till DIG!

mer...

Kopiera denna lista till din blogg o fyll i dina svar.

Lovar du att vara ärlig? Ska iallafall försöka!

Du heter: Mezza

Smeknamn: Mezza

Låt som när du är ledsen sörjer till?: oj, jag vet faktiskt inte!

Beroende av: cigg och datorn...

Vad tror folk om dig? Omtänksam men reserverad. (tror jag)

Stämmer det?: Nja, iallafall omtänksam. Kanske LITE reserverad...

Vad får du oftast komplimanger för?: mina frisyrer :P eller sminkningen?

Vad säger du för att imponera på någon?: en ärlig komplimang!

Hur imponerar man på dig?: ärlig komplimang här oxå... + vettiga diskussioner

Brukar du skratta för dig själv? Ja visst! Särskillt om jag läser en bok eller dyl.

Vad står det i ditt senast inkomna SMS?: Har köpt senaste Dan Brown-boken till XXX idag och en vetevärmare till XXX så ni vet! Ha det!

Var bor du?: I en lägenhet utanför Sthlm

Trivs du där? nnja... det kunde varit en annan lägenhet, men den duger  :)

Äger du några converse: Nope

Sprit, cider, vin eller öl: jag gillar allt! Men en god drink e nog det bästa...

Brukar du bli för full: Nej

Vad har du för mobil operatör: Tele2 

Är du allergisk mot något: Småsinta människor och vissa läkemedel

Har du haft sex idag: Nix

Hur svarar du i mobilen: Med mitt namn eller Heeeeejjjjj...

Vem ringde du senast?: Min älskling

Vad sa den du senast pratade med i telefonen: att han snart är hemma. han väntade på bussen.

Antal timmar sömn inatt: 9 ungefär

Sov du ensam: nej

Brukar du komma i tid: Alltid! 

När mår du bra: När jag känner mig behövd, fin och viktig för min omgivning

När blev du fotad senast:  fotade gamla foton på mig själv igår... så det måste ju va då...

Hur känner du dig nu: mätt och uttråkad. Trött o hängig.

Vanligaste färg på dina kläder:  Svart, mörklila, grått eller ill-rosa

Vad tycker du om fötter: Har alltid varit min favorit-kroppsdel. Små o fina med lagom långa tår :P

Vad saknar du: Mycket...

Hade du en bra kväll igår: ja det va jul-mys ju! ...dvs innan jag deckade av febern..

Favorit dryck på morgonen: latte

Rakar du benen: nix. jag har turen att ha små tunna ljusa fjun på benen, så det behövs inte :)

När brukar du oftast gå och lägga dig: mellan 22 och 24

Är du blyg? hmm...nja lite i vissa situationer

Sysslar du med någon idrott: vattengympa..wii-träning(?)

Vill du hellre ha mail än brev: brev!

Tror du på kärlek vid första ögonkastet: njaaa...kanske. vet inte.. 

Har du spytt offentligt: haha japp!

Vad skulle du göra om du vore kille/tjej för en dag: undersöka hur den manliga kroppen känns i olika situationer :P 

Är du nöjd med ditt liv: ganska 

Är du bortskämd: nej det tycker jag inte

Vad gör du i morgon: hämtar min glömda bikini i badhuset...

Vad är det värsta du vet? utstuderad elakhet/manipulation med känslor

Hur mycket pengar brukar du slösa på en vecka? hmm ojoj.. mellan 59kr och 1000kr...beror på vilken vecka det är :P

Vilken kändis tycker du är en bra förebild?: ojoj... jag har ingen större koll på det där! ingen och alla antar jag? 

Vad längtar du till? jag blir mamma

Har du bra vänner och äkta vänskap?absolut!!

Vad använder du för shampoo?: Gliss

Vad är det finaste du fått?: kärlek och stöd i svåra stunder

En speciell dag du minns: 29 sept -09

Hur gammal är du: 29... iallafall 1½ månad till..

Tycker du om någon just nu: ja!!!

Du samlar på: kläder...

Gröna eller röda äppeln: röda 

Vem ringer du när du är arg/ledsen: pappa

Gillar du golf: nix

Vilken tid gick du upp idag: haha... halv 12!

Har du sovit i din egna säng inatt: jaaa

Har du strumpor på dig nu: nix

Är det okej att gråta: ja absolut!!!

När grät du senast: det va länge sen...

Vad skulle du göra om du vann en miljon: betala skulder, köpa lägenhet och resa 

Bär du glasögon eller linser:  linser

Tycker du det är viktigt att ha märkeskläder: nej

När går du upp ur sängen en helgmorgon: mellan 9 och 14...

Har du piercing: japp

Vill du gifta dig: hmm ja det vill jag nog igen

Vill du ha barn: absolut!

Solar du ofta: nej, men jag får mina ryck!

Är du bra på att laga mat: ja

Är du flygrädd: nej

Hur vig är du: ganska... är överrörlig iallafall..

Är du musikalisk? ja

Vad dricker du helst när du är törstig: päronsaft

Vilken är din favoritglass: nån med nötter, choklad och kola? Eller kanske kaffe-glass?

Tror du på ett liv efter döden: ja

Tycker du om sushi: usch nej!

Vad äter du helst när du ser på film: vet inte.. grönsaker? popcorn? chips m dipp? godis? middag? nybakade bullar? HMMM...

Bor dina föräldrar tillsammans: ja

Har du tandläkarskräck: oh ja!!!

Är du morgon- eller kvällsmänniska: morgon har det nog blivit... om jag ska göra nåt. har mer energi på morronen

Vilken ögonfärg har du: blå

Har du någon gång gråtit dej till sömns: ja

Biter du på naglarna: nej

Röker eller snusar du:röker

Har du skrivkramp nu:nej...


Lilla My Award!



Lilla My

Motivering:
Med dina uppiggande inlägg flera gånger om dagen lyckas du sysselsätta mig.
Du får många gånger mig att le.
Du är allt igenom en osjälvisk människa och genom ditt bloggande och din person sprider du glädje till dina medmänniskor.

Tack vännen.
Du är underbar!

Varsågod till det Unika Lilla My-priset!

/Mezza

ja jag har tråkigt...

Ja, har man trist så kan man göra sånt här...
Hittade det på Joannas blogg

Vad är det för färg på byxorna du har på dig? har kjol...svart
Den sista personen du talat i telefonen med? Älsklingen
Det första du lägger märke till hos det motsatta könet? charmen i kombination med helheten
Vilken är din favoritdryck? Latte
Hårfärg? ljusblond/askblond
Ögonfärg? blå
Vad dricker du på krogen?: vin, drinkar, cider
Favoritmånad? januari, augusti
Senaste filmen du såg? nån dubbad julsaga om tomten
Vad ska du göra imorgon? hmm... hämta mina glömda badkläder kanske?

Senaste person som ..
Sov i din säng:
jag och älsklingen
Skällde på dig: mamma
Du chattade med: ingrid
Fick dig att gråta: min fd chef

Vilken svordom använder du mest? skriftligt: shit! muntligt: fan!
Om du vann på lotto, vad skulle du göra? betala skulder, köpa lägenhet, resa
Om någon vill få ditt intresse, hur gör man då? ger vettiga kommentarer, närhet, intressanta diskussioner
Tittade du på tecknat när du var liten? Absolut! Det gör jag ännu!
Vilka spåk pratar du? Svenska, engelska, nån enstaka spansk mening, rövarspråket
När grät du senast? oj, det var länge sen... har så svårt att gråta
Har du några tatueringar eller piercingar? tatuering på hö skuldra (vattumannen), piercingar i navel, tunga, läpp, ögonbryn och en massa hål i öronen. Har en halvigenväxt i näsan med. 
Vilken är din favoritfrukt? sharon
Bryr du dig om antalet kalorier i det du köper? nej inte alls, men jag köper inte så mkt onyttigt. håller mig till bra mat
Sover du på mage, sida eller rygg? magen och sidan. ibland några minuter på rygg
Stör det dig om någon som har sagt att den ska ringa inte ringer? Ja absolut!
Om du var född av motsatt kön, vad skulle du heta? oj, ingen aning faktiskt...
Vad skulle du aldrig kunna tolerera hos en partner? lögner,misshandel(psyk/fys), otrohet

Vad ska du göra ikväll? öh...vara hemma, kanske städa lite?
Vad ser du fram emot? Min framtida tatuering på armen
Sex på första dejten? nja, men kanske andra?
Vad åt du senast? en lussebulle
Gillar du att laga mat? Ja det e roligt :)
Vad är sexigt? ja inte e det helikoptern iallafall ;) fniss
Vad heter dina husdjur? Mia (katten)
Var är du känsligast på kroppen? nacken 
Tror du på att det är möjligt att vara trogen för alltid? Japp
Bio eller promenad? promenad
Jag är allergisk mot: div mediciner, idiotiska kommentarer

Jag har tagit studenten: Japp, och det var fan över 10 år sen :S
Jag har svimmat: Nej, aldrig! Och ni ska veta att jag både försökt och varit i tillstånd där jag borde gjort det..
Jag älskar någon: Ja det e klart! Jag älskar många!
Jag har rapat högt offentligt: Jajamensan :)

Det var..

...mummmmmmssss!
Lussebullarna blev kanon-goda! Vi satte på en julsaga om tomten på tv:n och drack glögg till :)
Mys-faktor på hög nivå!!!

Haha... de var fint rullade till lussekatter, men efter jäsningen så blev det helt annan form :P
Men gott var det minsann!

Uppdaterad

Så, nu har jag tagit mig i kragen och uppdaterat min länk-lista. Lite nya bloggar samt ändring av en del adresser är fixat

Tjingeling!

Andra advent, bak-dag!


Ja, då var det andra ljuset tänt... Vi har ingen adventsljusstake, men har tänt 2 andra ljus istället :)
Har svårt att inse att det verkligen e advent... det regnar och e grått ute, jag har typ ingen julkänsla än, och det känns väldigt overkligt att det bara är 18 dagar kvar till julaffton...
Vaddå julmat, glögg och tomte?
Jo visst står julgranen uppe, men det blir lixom inte rätt förrän det doftar lusse-bak och snö...

Så idag.. Ja, älsklingen är minsann ledig för en gångs skull på en helg, och dagen till ära är planerad till att baka lussekatter! Wiihoooo!  HÄRLIGT :)

kan hända att det blir lite jul-godis-bak kanske oxå... får se ;)

Jag mår inte dt minsta illa idag. Skönt... Det enda e slemmet i luftrören, men annars e det kanoners!

Hahaha!

Haha! Hittade denna inne hos Nett :)

Utan e-post adress

En arbetslös söker jobb som städare på Microsoft. Personalchefen kallar honom till intervju och ber honom genomföra en test (rengöra golvet).

Testet utfaller till belåtenhet och personalchefen meddelar honom följande:

- Ni får jobbet. Var god lämna er e-postadress så ska jag skicka nödvändiga formulär för underskrift.

Mannen svarar att han varken äger någon dator eller har någon e-postadress.

Personalchefen säger att utan e-postadress existerar mannen inte virtuellt och kan därför ej få jobbet.

Mannen lämnar förtvivlat byggnaden. Han har endast 10 dollar i fickan. Han går in på närmaste snabbköp och köper 10 kilo tomater.

Han går sedan från dörr till dörr och säljer tomaterna och på så sätt fördubblar han sitt kapital.

Han gör samma sak tre gånger och till sist har han 160 dollar. Han inser att han hittat ett sätt att förtjäna sitt uppehälle och börjar nu tidigt om morgonen och kommer hem först sent på kvällen. Varje dag fyrdubblar han sitt kapital.

Snart köper han sig en liten bil, senare en lastbil och till sist har han en hel fordonspark, nödvändig för att kunna genomföra alla leveranser. Inom 5 år äger han en av de största livsmedelskedjorna i USA.

Han börjar fundera på sin framtid och tar kontakt med en försäkringsmäklare för att diskutera hur han och övriga familjen ska få ekonomisk trygghet.

Efter att ha fått råd är mäklaren och mannen överens och mäklaren frågar nu efter mannens e-postadress så han kan skicka nödvändiga formulär för underskrift.

Mannen svarar att han varken äger någon dator eller har någon e-postadress. Mäklaren säger:

- Konstigt. Ni har byggt upp ett helt imperium och har ingen e-postadress. Tänk vad ni kunde åstadkommit om ni hade haft en dator!

Mannen svarar:

- Ja, då hade jag varit städare hos Microsoft.

Vad lär vi då av detta?

Internet är inte räddningen i ditt liv.

- Om du vill arbeta hos Microsoft måste du ha en e-postadress.
- Även utan e-postadress kan du bli miljonär genom arbete.
- Om du har fått denna lilla historia per e-post eller läser den på din dator har du större chans att bli städare än miljonär.


Jo, föresten!

En annan sak som jag blev sååååååå glad över...

Jag har ett inlägg på Psykiatrin blogg Det är inlägget som jag har även här, och heter Vansinnig psykiatri.
Jag var iallafall inne på psykiatri-bloggen och läste de UNDERBARA kommentarerna jag fått där på mitt inlägg.
Det får en att tänka till, och jag blev verkligen rörd och kände mig stolt över vad jag faktiskt åstadkommit de senaste åren.

Kärlek till alla er som gjort min dag idag... Tack

Dagen snart slut

Dagen har varit ovanligt extremt tråååååkig idag. Visst det har varit lite kul oxå, men det tänker jag inte skriva om nu.
Jag började må vansinnigt illa igår på eftermiddagen. Hade feber oxå ju. Kunde inte ta mig långa stunder ur sängen eftersom det blev fruktansvärt mycket värre med illamåendet om jag stod eller ens satt upp. Ligga var nästan helt ok.
Ja, jag tänkte iallafall att det har säkert gått över tills imorrn (asså idag).
Bullshit!
Jag vaknade, gick upp, vände igen och gick och la mig. Det va samma sak idag... uuugghhh..
Innan har jag alltid löst mitt illamående på ett enkelt och effektivt sätt: Jag går o spyr. Snabbt o enkelt med fingrarna i halsen, för sen är det över och jag slipper må illa hur länge som helst.
Men.. nu är det ju så att efter operationen i matstrupen, så har de snörpt ihop den så tajt att det gör vansinnes-ont att kräkas. Inte bara under tiden, men även flera timmar efteråt. Då är det lixom inte ens värt att bli av med illamåendet bara för att sen tvingas stå ut med hemsk smärta istället.

Vidare då... ja, jag skulle egentligen varit på ett litet kalas/öppet hus idag med min granne hos hennes syster. Jag vaknade i morse och tänkte att jag ger det lite tid, för jag ville ju verkligen gå på det där lilla kalaset.
En timme innan det är sagt att vi ska åka, så inser jag att det helt enkelt inte går. Jag kunde inte vara i upprätt ställning i mer än 10 minuter innan det började snurra och storma i min mage...
Jag skickade meddelande om att jag tyvärr inte kunde följa med, och sen dess är det sängen som har gällt.
Har haft feber oxå, men bara ytterst lite. När jag ligger ner känns det helt ok och jag tror nästan att allt e bra igen. Så är dock inte fallet... det upptäcker jag ju så fort jag går upp.

Så dagen har varit... hmmm.. ja, kanske max 1½ timme från sängen på hela dagen. Och den tiden har jag bara suttit i soffan eller vid fläkten i köket och rökt.

Nu såhär vid halv 9 på kvällen känns det ännu mer lite okej.. så jag hoppas jag slipper detta imorrn. Jag hatar verkligen att må illa...

Det roliga som hänt då? Ja, jag kan avslöja att en person lyst upp min dag iallafall... men mer säger jag inte just nu :)

Grinig

När jag har högre feber än vanligt (har ofta småfeber, men inte som idag... det är MYCKET ovanligt för mig.) blir jag riktigt grinig och uschig. Jag tycker att det mesta med livet e piss, och tycker återigen att det bästa vore om jag hade en dödlig sjukdom...med garantin att jag kommer dö (ja, jag har en konstig skalle som tycker konstiga saker ibland).

Jag får dessutom för mig att folk inte gillar mig eller tycker jag inte ställer upp för dom. Jag inbillar mig att jag sårar människor genom att ... inte göra nånting..

Jag vill sova bort febern men är vansinnigt rastlös, så jag kan inte ligga still. Men jag är oxå för trött för att göra nåt alls... pallar fan knappt med datorn! (ojojoj...)

Vafaaan!

+1,2 grader i feber... Det va u fan att det inte vill bli bra!

Håller på o ritar... på datan asså. Med min tablet/ritbord. Det måste nog va det bästa köpet jag gjort!

Ja, annars e det inte mkt... febern får en såklart hängig o på kasst humör.

Hade tänkt jag skulle göra lite julgodis idag, men jag vete fan om jag pallar :S

Fatta att det e mörkt ute och klockan e bara halv 4!
Nu e det minsann på tiden att det kommer lite snö som kan lysa upp.

Ja! Föresten! Hihi... Idag kom FÖRSTA julkortet! Tur att vi satt upp granen igår, för vi gör som man gör i min sambos hemland (Chile). Alla julkorten sätts upp i julgranen :)


Hahha!!

Ja... asså, på vattengympan så är det ett band som går med musik, genom passet. Det startar lugnt och sen blir det snabbare och intensivare, för att slutligen avslutas med lite lugn stretching.
Första låten på passet är... Tingeling Tingeling. Jag tycker den är så vansinnigt dålig så jag skrattar mig igenom den varenda gång!

Lyssna!
Ni kommer skratta med om ni lyssnar på texten.. haha, vaddå Tingeling Tingeling... du lyser upp Norrköpiiiiing...
*asg*

Ja, annars va passet lite tyngre idag. Vet inte om det e enbart för att min kropp inte e riktigt i balans än, eller om det verkligen VAR tyngre. De 2 kompisar jag tränar med tylckte i o för sig oxå att det var tyngre idag...

Vattengympa ikväll!


Ja, idag e det åter vattengympa! Jag är ooootroligt trött, men jag ska banne mig ta mig dit iallafall. Inte mycket feber idag... bara lite efter maten, men inget nu.
Men innan dess ska jag vila lite. Vill ju knappast somna i vattnet...

Trött???











...take a nap!


Gooooood Morrooooonnnn!!!


Tid: 09:02
Ute: -0,7 grader
Inne: 22,4 grader
Väder: Grått

Aaaahhh... Inatt har jag sovit! Rätt bra!!! Hämtade ut propavan igår och det var verkligen på tiden! Har "sovit" på enbart Atarax några nätter pga av brist på recept. Men inatt var det lugnt och skönt!

Hade lite feber igår.. men bara +0,9 grader. Nu känner jag mig inte alls febrig, och ömheten efter sprutan är nästan borta.

Idag ska vi minsann slänga upp julpynt! Granen åker ocå upp!
Ja, jag vet... den ska inte upp förrän den 23e egentligen men jag tycker det är så mysigt så den åker fram idag :)

Hoppas ni alla får en kanondag idag!


Udda julpynt?

Hittade supersöta julgranskulor. Köpte ett paket på 20 st. Sen spatserade jag in på ICA och köpte 20 blompinnar ;) Hihi... pyssel-Mezza är på G!

Detta blev resultatet!

Ja, kulorna satte jag på pinnarna, satte lite tejp emellan så att det skulle bli tätt mellan pinnen och kulan.

sen va det bara att sticka ner blompinnarna i diverse krukor :) En del fick jag korta för att det skulle sitta snyggt.


Helt okej eller hur???

kram på er!!!

Vansinnig Psykiatri

Jag har en lista med alla mediciner jag käkat sen år 2002. Alla receprtbelaga då asså. Även de som var receptbelagda för tillfället men inte är det längre.
Listan har jag delat upp i "psyk-mediciner" och "somatiska mediciner"
Psyk-medicin-listan är betydligt längre än den andra delen...
Mellan 2000 och 2006 hade jag över 40 olika receptbelagda läkemedel enbart från psyk! Jag gick igenom hela registret nästan på anti-depp, lugnande/ångestdämpande, sömntabletter, stämningsstabiliserande och antipsykotiska läkemedel.
Jag har aldrig varit psykotisk, men Haldol, Hibernal, Mallorol, Abilify, Cicordinol och många fler gavs ändå till mig.

Anledningen till mängden läkemedel, var att de inte verkade hitta nåt som funkade. Jag är extremt läkemedels-tolerant och det satte frustration i läkarna. Inte bara att de inte hittade nåt som funkade, de behövde ge mig överdoser för att ens kolla.
Men de kollade på fel sätt. Läkemedel som tar flera veckor innan man ser en antydan av effekt, utvärderades som odugliga efter bara 1 vecka/10 dagars användning. Doser reglerades beroende på vilken läkare som jobbade eller hade jour... ibland från dag till dag. Mediciner sattes in och ut...även det från dag till dag.
Det skrevs i journalen av ordinarie läkare att jourläkare inte fick ändra min medicinering, likväl gjordes detta åtskilliga gånger.
Efter ett års intensit ordinerande av Stesolid -både i tablett och injektionsform- stod det klart att det var ett läkemedel jag inte tålde. Jag fick ingen anafylaktisk chock eller nåt... nej, jag blev aggressiv!

Jag är i vanliga fall ALDRIG aggressiv! Men efter stasolid var det sparkar på möbler, raseri-utbrott och lampor som åkte sin kos. Dessutom riktade jag ilskan mot mig själv på ett betydligt mer okontrollerbbart och desperat sätt... Jag skar mig med vad jag än kunde hitta. Hittade jag inget, så slog jag sönder nåt. Muggar, glödlampor, speglar, hårspännen... ja vad som fanns helt enkelt.
Personalen kom med Boll-täcke, men jag var för förbannad för att ens testa det. Då blev det mer stesolid... och så fortsatte rundan igen...

Det var på Psykakuten jag fattade att jag inte tålde Stesolid. Jag kom in, lugn men lessen och ångestfylld. Jag fick några piller, och jag flippade ur. Sparkade på sängar, kunde inte sitta still, brände med cigg osv. Det var så otrolig kontrast, så jag äntligen fattade.
Efter det har jag vägrat ta Stesolid. Sobril har gått bra. Likaså Xanor.

Iallafall. När beskedet kom om att jag skulle få komma till behandlingshemmet, sa överläkaren:
-De använder inga läkemedel alls där, så jag tycker vi ska sätta ut allt. Nu. På en gång.
Jag hade ca 15 olika läkemedel. Alla utom insomningstabletterna sattes ut. Nån mmild ångestdämpande som Atarax sattes in oxå.

2 dagar senare var jag på akuten och fick läggas in på psyk igen. Jourläkaren kunde inte fatta att överläkaren satt ut alla mediciner på en gång. Ingen nertrappnning alls. Detta var dessutom ett par olika långtidsverkande antidepressiva, samt ett gäng antipsykotiska långtidsverkande, och massa vidbehovsmedicin(som jag inte tog vid behov, utan efter schema)
Jourläkaren satte genast in flera av medicinerna igen och sa att visst kunde vi trappa ner lite, men det var inte länge tills flytten till behandlingshemmet skulle ske, och då fick läkarn där ta hand om resten av nertrappningen.

När jag kom till behandlingshemmet hade jag en FULL ICA-KASSE med mediciner från psyk.
Ett stort arbete påbörjades med att trappa ner och sätta ut en hel del.
Under det första året sattes ungefär hälften ut. Kvar hade jag mest benzo, sömntabletter och antidepressiva.

När jag nu ser tillbaka, fattar jag inte hur jag ens kunde öppna ögonen av alla mediciner jag fick på psyk. Samtliga mediciner var max-dos eller överdos... ordinerat.
Min terapeut på behandlingshemmet sa ofta de följande åren att om hon skulle tagit EN DAGS-DOS av det jjaag tog, skulle hon ligga på Intensiven med respirator...
Det gick inte in i mig riktigt då... men nu förstår jag verkligen hur förgiftad jag var av alla mediciner.

Min terapeut har även nu på senaste berättat att när jag kom till behandlingshemmet, var det ingen som trodde att jag skulle kkomma ifrån medicinerna... och absolut inte all benzo! Ingen trodde heller att jag skulle sluta skära mig, ingen trodde jag skulle på riktigt kunna komma tillbaka i samhället.
De jobbade med mig med målet att min destruktivitet skulle minska. Men ingen trodde jag skulle bli bra.

Idag säger min terapeut till mmig att jag är ett levande bevis på att människan har en ofattbar vilja, och med den kan en omöjlig kamp vinnas.
Idag äter jag 2 psykmediciner. Antidepp + sömntabletter. Thats it!
Jag skär mig inte. Jag missbrukar inte tabletter. Jag gör inga intoxer eller självmordsförsök.
Jag strävar efter jobb och utbildning. Jag lever ett ganska normalt Svensson-liv med sambo och katt.
Jag har rakhyvlar, matt-knivar, vanliga knivar, tändare, cigaretter, glas, lampor, hårnålar... ja allt... Men jag använder dem på ett normalt sätt. Inte som innan. När de endasst var verktyg till att kunna skada mig.
Jag har inte heller varit inlagd på psyk på flera år (jag räknar inte avgiftningen som psyk).

Jag försöker inse -och lyckas ibland!- hur otroligt långt jag kommit.

Men det är många år som gått förlorade, och jag kan ofta tänka att det inte hade varit nödvändigt om jag fått rätt hjälp, om man inte haft mig som medicinsk försökskanin...

För mig är det inte jag som har slarvat bort mitt liv på destruktivitet. Visst har jag haft en viktig roll i det. Men om saker hade gått rätt till hade det kanske bara blivit 5 år istället för 10+ .

Jag har haft kontakt med Patientnämnden angående min tid på psyk. Om alla mediciner, felaktig vård osv.
Jag hade tät kontakt med dem i nästan ett års tid, men tillslut kom det slutgiltiga beskedet:
Läkarna har gjort vad de kunnat. Det går inte att gå tillbaka till journalanteckningar eftersom vården har blivit privatiserad. de kan endast ta del i vissa anteckningar trots mitt medgivande.
Läkarna som jobbade då, har blivit förflyttade eller slutat.
Ord står mot ord i det som spelar roll:
Jag var så dålig att de gjorde allt de kunde...
mot:
Ni exprimenterade med mitt liv, min vård.

Det lär aldrig bli klarhet i detta... på mindre än 4 år var det över 25 olika läkare som hade hand om mig. Ingen tar ansvar. Alla agerade på sitt egna sätt, och det resulterade i mängder av olika och aldrig slutförda behandlingar för mig.

Jag är vansinnigt glad att jag kom ifrån det där stället. Jag insåg inte hur de behandlade mig, jag var i för dåligt skick för att se det.
Mitt liv, min rehabilitering, min vändning... kom på behandlingshemmet. Långt ifrån min psyk-klinik.

Morrn :S


Jaha... morrn morrn på er alla bloggare!
Solen skiner och det är närmare -5 grader ute... Frosten ligger fint, men det e nog inte kul att va ute idag... hmm'

Natten då?
Ja, det var ju såklart ... just det... ONT! Efter sprutan asså. Har vänt och vridit mig som attan och hostat och hajat till för varje rörelse... ajajaj..
Inte bara vänster armen har varit öm... jag fick ju en i höger med... men det har bara kännts om jag verkligen legat just på stället.

Kommer ihåg alla sprutor jag fått inom psyk. Inte bara stesolid-injektioner, nä det har varit Akineton och Cicordinol oxå... De känns betydligt mer än en fjuttig stes-spruta. Alltid i skinkan eller övre låret.

Akineton får man samtidigt som Cicordinol (cicordinol har jagfått som stämningsstabiliserande o mer långvarigt ångestminskande... ). Akineton är ett läkemedel mot biverkningar. Biverkningarna hos Cicordinol är nämligen muskelstelhet, ryckig gång/rörelse osv. Inte alls trevligt.

Jag fick Cicordinol och Akineton utskrivet även från vårdcentralen när jag bodde på behandlingshemmet. Det var medicin som låg i kylen och om jag var tvungen att ta det skulle jag dra till vårdcentralen för injektion.
Jag behövde aldrig ta det. Och när det legat där i kylen ett tag, så åkte jag med det till apoteket och lämnade in det. Inte förrän långt senare fick jag veta att Akineton är vansinnigt attraktivt på svarta marknaden och av missbrukare.
Nej, jag skulle inte sålt det ändå, men shit vad enkelt det skulle varit att sno det som var i kylen! Och dessutom i injektionsform!

Tydligen kan akineton ge en euforisk känsla när man missbrukar det.

Jaja, det var lite morron-minnen och funderingar...
Hur har ni haft det i natt???

Kram!

Rekord...

... tyvärr inte på nåt positivt sätt. Nä, för det är rekord i minsta antalet unika besökare... 5 stycken bara!!! ojojoj...

Jaja. Jag har såklart börjat få ont i armen efter sprutan. Men bara i vänsterarmen där svin-sprutan sattes. Inte i högran där vanliga flunsan-sprutan sattes...
Fryser som en tok gör jag men gar bara +0,6 i temp.
Blir till att bädda ner mig med Jordan, Rättsläkare nu minsann :)

Natti natti o sussa så gott!

Agape -Aidsbarnhemmet-

Jag är inte sjuk ännu iallafall :)
Ja... om man inte räknar med extrem trötthet och att jag fryser vansinnigt...
Men ingen feber eller ont i armen eller nåt! Skönt!
Sitter just nu o värmer mig med en Varma koppen Kycklingsoppa. Mmmm... gott

Slö-kollade på tv4Fakta ett tag. Om barnhemmet Agape i Thailand. Det är ju aids-barnens dag idag.
Agape är ett barnhem för aidssjuka barn. Barn som är födda för att dö.    >HEMSIDA<
I Thailand är det så otroligt vanligt att man blir utstött, inte får nåt jobb, tappar alla kontakter man har etc, om man har HIV.
Det sprids från otrogna makar, genom prostitution, genom incestiuösa våldtäkter... och mitt i allt blir det till ett barn.
För att kvinnorna ska slippa den totala utfrysningen, lämnar de sina barn att dö på ett sjukhus. Ingen får veta något! Innan Agape startade låg barnen ensamma i sängarna, utan att någon ens rörde vid dem. Skulle de duschas, tog man ett lakan emellan osv.
Fruktansvärt.
Kvinnan som startade Agape tog hand om de dödsdömda barnen. Många dog, men även många av dem som säkerligen skulle ha dött, överlevde!
Kvinnan hade ingen medicinsk utbildning, men hon hade något annat...Hon hade viljan och modet att ge dem kärlek och beröring. Hud mot hud. Hon vågade krama och pussa dem.
Och många bbarn överlevde för detta.
Hon gick ut bland folk och visade dem att det är ok att hålla sitt barn, ok att pussa det.

De flesta barnen som kommer till Agape är väldigt små och väldigt sjuka. Det främsta målet var från starten, att de inte skulle dö ensamma och rädda, utan att en människa ens rört vid dem.
Idag lever så många barn i allt högre åldrar, att de sett om sitt mål. Det är numera inte bara att ge barnen ett liv innan de dör och att de ska få dö i trygghet. Nej, nu handlar det om att barnen ska få utbildning, lära sig hur det är i samhället, förbereda sig för kärleken när de blir äldre, skydda sig på rätt sätt, och för vissa... gifta sig, skaffa jobb och få ett så normalt vuxet liv som möjligt.

De barn som ändå dör, trotts medicinering och kärlek... de dör i en varm famn, omgivna av det bästa som kan ges: Närheten till andra människor... både fysiskt och psykiskt.

Dessa barn som var dödsdömda när de föddes, skrattar, leker och lär.

Är inte detta en av de mest fantastiska ställena som finns... ja då vet jag inte.

Agape.

Massa vaccin!


Ja, nu har jag varit på vårdcentralen. Det har varit slut ettbra tag, alternativt att jag varit sjuk, men idag tog jag mig äntligen ner!
Visst, jag är krasslig än, har lite småfeber o hosta. Men det är bättre än det varit!

Iallafall. Jag kom dit. Var beredd på extrem-kö... men icke! Det var bara att strosa in! En person före mig bara. Snackade med sköterskan som gav mig sprutan, hon nämnde att jag hade rätt till det vanliga influensa-vaccinet oxå. Jaja, okej, jag tog den med.
Sen snackade vi lite om mina täta lung/luftrörsbesvär, och hon sa att jag även har rätt till lunginflammations-vaccin. Va????
Jag visste inte ens att det fanns nåt sånt!
Dock ville hon inte ge tre vaccin på samma gång, utan jag ska tillbaka om ett par veckor för lunginfl.-vaccinet.

Ja. Och det där att det skulle göra ONT! Nänänänänänäääää... För det första kände jag inte ens nål-sticket (!), och för det andra så kändes knappt en spänning i muskeln när hon sprutade in det.
Likadant var det med vanliga flunsan-vaccinet.
Ska jag hård-dra genom att väga de två vaccinen, så kändes nog det vanliga vaccinet liiiiite mer.

Sköterskan sa: Ojoj, nu kkommer du ju få jätte-ont! Du har ju fibromyalgi!
Jag svarade: Haha, nä det tror jag inte. Jag kände knappt sticket ens, och jag är dessutom van att få sprutor rakt in i nerverna (nervblockader) en gång i månaden... detta va inte ens nämnvärt i jämförelse ju.

Ja, så nu hoppas jag att jag inte sagt för mycket. Jag hoppas jag inte får ap-ont ikväll/natt. Just nu känner jag inte av nåt alls... inte nån värk eller feber... Men jag tror febern kommer. Men det blir senare.

Jaja, jag har iallafall varit duktig och gjort detta nu. Överstökat. Vafan, att man dröjt så på det! ...fast det var visserligen ingen kö nu, så det kanske ändå var värt att vänta...

Tjingeling!

RSS 2.0